Nephila
Huldra
Majestic Mountain
ROCK Emellanåt dyker det upp band som ger förnyat hopp om rockens framtid.
Svenska Nephila är ett sådant exempel.
Septetten, som bildades Arvika 2017, hamnade på min radar 2021 när deras självbetitlade debutalbum nådde skivhyllorna och streamingtjänsterna. Deras 70-talsinfluerade rock, med spår av blues och skandinavisk folkmusik, gav upphov till en intensiv förälskelse som håller i sig än i dag.
En P3 Guld-nominering, en lyckad spelning på Sweden Rock Festival och en del buzz senare är album nummer två här.
”Huldra” är en vandring genom de värmländska skogarna där skogsrået, ett kvinnligt väsen i nordisk folktro, lurpassar på intet ont anande män. Skogens mystik, faror och frestelser skildras inte enbart i skivans texter utan speglas även i skivans atmosfär och arrangemang.
Jag är såld redan under inledande ”Mother of the woods”, som med hjälp av elorgel lägger grunden till en närmast förförisk stämning. Sångerskorna Josephine Askers och Linn Edlunds otroligt vackra röster, som rör sig obehindrat över flera oktaver, tvinnas samman i trollbindande stämsång. Talangen är häpnadsväckande.
Förtrollningen sitter i fram till den finstämda finalen ”F.I.N.N”.
Nephila låter i sina starkaste stunder – och det finns rätt gott om sådana – som om Deep Purple och Fleetwood Mac idkar älskog i månljusets sken under midsommarnatten, då slöjan mellan vår värld och det övernaturliga sägs vara som tunnast.
Det här är fruktansvärt skicklig och stämningsfull rock som fler borde upptäcka – och förälska sig i.
BÄSTA SPÅR: ”Huldra”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik