I en Di-intervju kommenterar Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist det debattinlägg som åtta chefer och ordförande för svenska storföretag nyligen gjorde i DN, där de varnar för att skattehöjningar och farliga nya skatter kan bli verklighet vid ett maktskifte. Hennes svar var att det ”är uppenbart att de näringslivsföreträdare som är ute nu vill ha en SD-regering” och att de är ”begränsat representativa” för näringslivet i stort.
Det är anmärkningsvärt att misstänkliggöra dessa åtta, som företräder bolag med hundratusentals anställda i Sveriges främsta företagssfärer – och kalla dem ”begränsat representativa”.
Hur kunde det borgerliga företagarpartiet C hamna här, att man viftar bort ett upprop från dessa företagsledare?
”Att C under Maud Olofsson hörde hemma till höger var det ingen tvekan om.”
Partiet var en gång en pådrivande kraft i alliansprojektet och därmed i Fredrik Reinfeldts regering. Att C under Maud Olofsson hörde hemma till höger var det ingen tvekan om.
Under alliansregeringens andra mandatperiod, då den egna majoriteten gick förlorad med två mandats marginal, började C-ledaren Annie Lööf långsamt men tydligt att distansera sig från alliansen. Resan fullbordades med januariavtalet 2019. I 2022 och 2026 års valrörelser var och är det okontroversiellt att placera C på samma sida som de rödgröna partierna i partiledardebatter. Inte ens centerpartisterna själva har protesterat mot detta.
Att C i den förra och den pågående valrörelsen har pekat på Magdalena Andersson som statsministerkandidat har helt och hållet förklarats med att det inte är tänkbart för partiet att stödja en regering som är beroende av SD.
Men om man ska tro centerpartisterna själva har partiets sakpolitik och ideologiska grund inte förändrats, och då och då kallar de partiet borgerligt.
”Elisabeth Thand Ringqvist har börjat sväva på målet om karensavdraget.”
Enligt denna ledarsidas källor överväger en del näringslivsprofiler att taktikrösta på Centerpartiet för att ”skademinimera” inför ett maktskifte. Denna tankegång bygger dels på att det är givet att Magdalena Anderssons sida vinner valet, dels på att Centerpartiet är en effektiv borgerlig stoppkloss mot vänsterpolitik i en S-ledd regering.
Det sistnämnda antagandet måste ifrågasättas. Visserligen brukar partiets skuggbudgetar innehålla skattesänkningar, och centerpartisterna är hemtama i företagarfrågor. Men i denna valrörelse måste företagartillvändheten problematiseras. Redan har partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist börjat sväva på målet om karensavdraget – ett slopande tycks inte vara helt uteslutet. En sensationell sak i ”företagarpartiet” C.
C har en historia av kärnkraftsmotstånd men har officiellt lagt det bakom sig. Men i realiteten finns det kvar.
Den här mandatperioden har en lång rad beslut fattats om ny kärnkraft. Ansökningar och avtal är delvis på plats om nya reaktorer. Ändå vill C avbryta detta efter valet, enligt vad Elisabeth Thand Ringqvist nyss sa i Göteborgs-Posten. Det är inte vad näringslivet önskar.
Centerpartiet vägrar uttryckligen att stödja en borgerlig ekonomisk politik. I en utfrågning hos Expressen resonerade Ulf Kristersson (M) om att det skulle kunna uppstå situationer i framtiden då det på riksdagens bord dels finns en S-budget, dels en borgerlig budget med tillväxtpolitik och skattesänkningar. Han sa att centerpartisterna som vågmästare då är välkomna att rösta på den borgerliga. Detta avvisades av Elisabeth Thand Ringqvist. Detta eftersom M samarbetar med SD. Inte ens i ett hypotetiskt scenario kan alltså C tänka sig att välja den mest företagarvänliga politiken.
Över huvud taget har Centerpartiet i det offentliga budskapet anpassat sig till de övriga oppositionspartierna. I en folder som delas ut av partiet till hushållen i Stockholms stad nämns inte sänkt skatt eller bättre villkor för företagare. Däremot finns en lista över allt som Tidöregeringen har ställt till med: ”Barn i fängelse, 100.000 fler arbetslösa, missade klimatmål, vansinniga utvisningar, angiverilag, minskat bistånd, förhandlingar med talibanregimen, övervakning med chat-control.”
Vad partiet själv önskar genomföra beskrivs på ett mycket diffust sätt i foldern. Och det finns ingenting i budskapet som inte lika gärna hade kunnat komma från Miljöpartiet.
Den som tror att Centerpartiet är en garant för en företagarvänlig politik bör tänka en gång till.