Svens-Liavåg, universitetslektor i specialpedagogik vid Åbo Akademi, baxnar när hon får höra de svenska siffrorna.
– Det är helt förfärligt. Att 58 procent av eleverna med NPF inte klarar gymnasiet är ett underkännande av det svenska undervisningssystemet så det svischar om det. Stackars ungdomar.
Omkring sju procent av eleverna fullföljer inte utbildning på andra stadiet i Finland, enligt Statistikcentralen. Någon motsvarande statistik för elever med NPF finns inte.
– Andra stadiets utbildning är obligatorisk i Finland och motsvarar det svenska gymnasiet. I huvudsak finns två spår: gymnasium, som är allmänbildande och teoretiskt, samt yrkesutbildning, som är praktiskt inriktad.
Enligt den färska studien tar 58 procent av eleverna med NPF inte en gymnasieexamen i Sverige. Bland elever utan NPF är motsvarande andel 24 procent.
”Väljer ofta yrkesskola”
Camilla Svens-Liavåg säger att elever som har svårigheter oftast söker sig till praktisk yrkesutbildning efter grundskolan.
– Inom vår yrkesutbildning är stöd för lärande väl etablerat. Men i gymnasiet har man inte tidigare tänkt i de banorna eftersom det är en teoretisk utbildning – det har kommit först under de senaste åren. Man har tänkt att man ska klara gymnasiet utan hjälp, säger Svens-Liavåg.
– Nu har det börjat diskuteras mer vad gymnasiets uppdrag egentligen är. Det gäller att hitta en balans mellan att ge stöd och att de studerande faktiskt också ska kunna ta studentexamen. I Finland utmynnar gymnasiestudierna i studentskrivningarna – det är nationella prov, och där finns ytterst få möjligheter till anpassningar.
”Politikerna rör inte utbildningen”
Camilla Svens-Liavåg lyfter framför allt fram två skillnader mellan den svenska och den finländska skolan, som hon tror bidrar till att fler elever lyckas:
- Den politiska linjen. ”Skolan har fått vara i fred i Finland. Det har funnits en politisk enighet om att inte röra utbildningen och att satsa mycket på förebyggande arbete för att undvika att svårigheter uppstår längre fram. I Sverige känns det som att man slår sönder det som varit och försöker bygga något nytt vart fjärde år.”
- Tidigt stöd. ”Vi screenar kunskaperna i läsning, skrivning och matematik varje läsår under hela grundskolan. De barn som hamnat efter får stöd tidigt och det krävs inga diagnoser eller utredningar för att man ska vara berättigad till stöd. Vi är inte rädda för att stämpla – det handlar om att förebygga värre problem i framtiden.”
”Tror det är samma skillnad”
André Sourander, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Åbo universitet, tror att den relativa skillnaden mellan elever med och utan NPF är ungefär densamma i Finland.
– Även här hänger avhopp från skolan ihop med neuropsykiatriska diagnoser och inlärningssvårigheter. Men beteendeproblem påverkar skolframgången mer än diagnosen i sig, och man måste också väga in psykosociala faktorer.
Hur ska man då göra för att så många unga som möjligt ska klara skolan?
– Det är inte alltid lätt. Man måste försöka anpassa skolan till barnens behov och snabbt sätta in åtgärder om de börjar få problem med skolnärvaron, säger André Sourander.