”Hon har skrivit in sig i historieböckerna”
Under Parisa Liljestrands tid som kulturminister har mecenaten gjort ny entré på den svenska kulturscenen – en viktigare händelse än att hon misstog regissören Ruben Östlund för författare, menar Kulturnyheternas Per Andersson.
Per Andersson
Parisa Liljestrand är den första kulturminister i modern tid, efter 1970-talet, som utvecklat en distinkt moderat kulturpolitik. På det sättet har hon skrivit in sig i historieböckerna. Hon vill inte lösa problemen genom att skicka mer skattepengar till kultursektorn. Hennes övergripande stridsrop har varit ”breddad finansiering” – alltså nya pengar från privata källor.
Parisa Liljestrand är en systemskiftespolitiker som lyckats ge Mecenaten en ny entré på kulturscenen. Fortfarande oklart hur långt det kan leda – hur stora pengar det kan bli – men en förändring har ägt rum. Då ska man också minnas att moderater har snackat om detta i årtionden, Parisa Liljestrand är den som kavlade upp och fick något att hända utanför seminarierummen. Att hon också lyckades vända surdegen operahusets eftersatta underhåll till ett paradprojekt för mecenatfinanisering får sägas visa på en helt okej politisk känsla.
Politisk känsla har Parisa Liljestrand däremot inte haft när det gäller filmpolitiken, där hon läxat upp den affärsmässigt medvetna filmbranschen för att inte förstå sig på ekonomi. Ofta har det låtit som att kulturministern argumenterat mot någon spökvision från en moderat whiteboard och inte med den reellt existerande filmbranschen – som ju ända sedan konstformens födelse är en blandning av kommers och kultur. Hennes filmpolitiska proposition har inte uppfattats som systemskiftande, utan bara som svag.
Kulturkanon fick mycket uppmärksamhet men få efterverkningar. Parisa Liljestrand argumenterade engagerat för att det var en tillgänglighetsreform men den politiska betydelse kulturkanon haft låg redan i Tidöavtalet när SD tvingade laget att genomföra deras gamla käpphästpolitik.
Till sist: I debatten om Parisa Liljestrand har stort utrymme ägnats åt felaktiga quiz-svar, dålig kännedom om Ruben Östlund och en klumpig, men inte obegriplig, formulering om bokbranschen som någon i hennes sociala medier-team släppte igenom.
Kritiker har ofta beskrivit Parisa Liljestrand som en banal gymtjej från Vallentuna som misslyckats med att driva den spendersamma kulturpolitik dessa kritiker vill se.
Jag tror det är riktigare att se henne som en starkt ideologisk moderat kulturminister som delvis – men bara delvis – varit framgångsrik i sina systemskiftande ambitioner.
Här är partiernas viktigaste kulturfrågor
Det här är en analys
Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §4 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.