Recension: ”Orphan” av László Nemes
László Nemes debut ”Sauls son” tog hem en Oscar för bästa utländska film. Nu får ”Orphan” svensk premiär, en film som är löst baserad på regissörens fars barndom vid andra världskrigets slut. Filmen nominerades till guldlejonet i Venedig. Sofia Olsson har sett den.
Jag minns hur omskakande Nemes ”Sauls son” var, där en judisk fånge i Auschwitz tvingades delta i massmordet av sina medfångar. En mardrömsk men skarp film.
I ”Orphan” berättar han åter den judiska erfarenheten, nu om den lille ungerske pojken Andor (Barábas) som blivit undangömd på barnhem under andra världskriget då hans mamma gått under jorden och hans pappa skickats till förintelseläger.
Ett par år efter krigsslutet kan mor och son återgå till någon slags vardag i Budapest, men det nedslagna upproret mot Sovjetdiktaturen har lett till repressioner. Anspänningen gestaltas grundligt av Nemes. Folk skyndar stressat fram på gatorna, upprorsmakare gömmer sig i eländiga kolkällare.
Entré: en bufflig slaktare som gömt mamman under kriget och nu vill driva in gamla skulder. Redan då krävde han betalning på flera sätt och nu armbågar han sig in i den lilla familjen.
Det är en häpnadsväckande historia ”Orphan” bygger på, och delarna är väl utmejslade men berättelsen håller inte som helhet. Istället blir det en blandning av gåtfulla oklarheter och känslomässiga övertydligheter. Andor pratar med sin döde pappa nere i pannrummet, han söker tröst mot skrovliga stenväggar och den enorma värmepannan. Ytor laddas med stark betydelse, men jag förstår aldrig vad.
Berättelsen ser till en början ut att handla om hur de stora skeendena påverkar den lilla människan. Allteftersom berättelsen vecklar ut sig är snarare krigets effekter i ett krångligt samspel med de små människorna. Rättmätig ilska förblindar och leder till oanad katastrofer, Andors självcentrerade upprördhet gör ingenting bättre.
Intressant förstås, men den stora behållningen ligger i porträtten av mamman (Waskovics) och den till synes genomvidrige slaktaren (spelad av fransmannen Gadbois som lärt sig sina ungerska repliker utantill). De är oavbrutet fängslande, svårgripbara figurer.
László Nemes borde ha hållit mycket hårdare i sin historia, vågat göra den stramare. Stoffet hade räckt ändå. Men: en fenomenal slutscen har han skapat i alla fall.
”Orphan”
Betyg: 3
Regi: László Nemes
Manus: László Nemes och Clara Royer
I rollerna: Bojtorján Barábas, Andrea Waskovics, Grégry Gadbois med flera
Premiär: 4 september
Så arbetar vi
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.