Uppgifterna om den kvinnliga SD-tjänstemannen, som dessutom är sambo med en av höjdarna i partiet, faller in i ett mönster. Hennes närvaro på den uppmärksammade resan till Ryssland 2017 med den dåvarande SD-ledamoten Pavel Gamov förstärks av att hon vid den tiden också hade spridit proryska budskap.
Hon är dock långt ifrån ensam i Sverigedemokraterna.
I februari i år kunde Expressen avslöja att partiets då nyrekryterade toppnamn i Jimmie Åkessons hemkommun Sölvesborg, Emelie Pilthammar, på sin blogg gång på gång hade spridit Kremls talepunkter. Hon hade bland annat i en jämförelse mellan Putin och den demokratiskt valde Volodymyr Zelenskyj beskrivit det som att välja mellan ”pest eller kolera”.
2024 kunde vi avslöja att Alexander Edbom, som då jobbade på partiets kommunikationsavdelning, hade hyllat Putin, spridit Kremls propaganda och lagt skulden för kriget på Ukraina.
Tidigare har partiet också pekats ut för att ha röstat Kremlvänligt i EU-parlamentet och haft en riksdagstjänsteman som uttryckt sig uppskattande om Putins Ryssland.
Till det ska också läggas Kremlvänligheten bland några av partiets företrädare i riksdagens försvarsutskott.
SD:s tidigare partiledare Mikael Jansson, som satt i försvarsutskottet mellan 2010 och 2018, hoppade av partiet under våren 2018 för att engagera sig i Alternativ för Sverige. Kort därpå åkte han till Ryssland för att delta i ett möte där Kreml samlade potentiella samarbetspartners.
SD-kollegan Roger Richthoff, ledamot i försvarsutskottet mellan 2014 och 2022, avslöjades våren 2022 ha delat ett klipp med rysk krigspropaganda på Facebook.
Bilden av SD:s proryska problem har genom åren inte blivit bättre av partiledaren Jimmie Åkessons återkommande ovilja att välja mellan Putin och västerländska ledare som Joe Biden och Emmanuel Macron.
Partiet har vid flera tillfällen fått intyga att de inte går Rysslands ärenden. I många av de här fallen har partiet också varit snabbt med att sparka ut de avslöjade partiföreträdarna, när de inte självmant lämnat partiet. I andra fall har man varit mer förlåtande.
En viktig fråga att ställa sig – förutom den centrala om partiets företrädare utgör säkerhetsrisker – är varför dessa personer har känt sig hemma i Sverigedemokraterna?
För vid en första anblick kan man tycka att för alla historieintresserade nationalister – som delar av SD:s ledning kan beskrivas som – borde misstänksamheten och vaksamheten mot Ryssland sitta i ryggmärgen.
Kanske finns en förklaring i själva politiken.
Putin har under en lång tid positionerat sig som den främste försvararen av så kallade traditionella värderingar. Avskyn för västerländsk liberalism, hbtq-vänlighet och mångkultur har varit ett genomgående budskap, som också spridits i högerradikala nätkanaler och i Kremlstyrda medier. Budskapet har omhuldats av Putins hejaklack i Europa, som exempelvis den SD-hyllade förre premiärministern i Ungern, Viktor Orbán.
Putin och hans europeiska ekon har helt enkelt varit politiska förebilder i den högerradikala rörelsen.
På så sätt är det inte så konstigt att Kremlvänliga personer har sökt sig till Sverigedemokraterna. Men för ett parti som inte drar sig för att utmåla andra som nationens förrädare är den här proryska paraden en mardröm.