Där resten av världen i Ratko Mladic ser en bestialisk folkmördare så ser stora delar av Serbien en nationalhjälte.
När Ratko Mladic dog i förra veckan var det i ett fängelse i Haag. Där avtjänade den bosnienserbiske krigsförbrytaren livstids fängelse för folkmord, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Mladic, som kallades ”slaktaren i Bosnien”, låg bland annat bakom belägringen av Sarajevo mellan 1992 och 1995, som orsakade 10 000 människors död. Han var också ansvarig för folkmordet i Srebrenica 1995, där 8 000 muslimska pojkar och män avrättades.
När hans överlevande offer fick höra nyheten talade flera om att Mladics död aldrig kan läka de sår som han och de serbiska ultranationalistiska styrkorna åsamkat.
I Serbien och Republika Serbska, den serbiska enklaven i Bosnien, var känslorna annorlunda. Där halades flaggorna på halv stång och både politiker och enskilda flockades för att intyga sin vördnad för den döde. Den serbiska regeringen förklarade att Mladic skulle begravas ”med all den statliga och militära ära han förtjänar”. Den ultranationalistiske politikern Vojislav Seselj, som också är misstänkt för krigsbrott, förklarade för pressen att: ”Mladic kämpade länge mot de där odjuren (vid Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag)”. På Partizan Belgrads match i helgen rullades hyllningsporträtt ut och även ledare för studentrörelsen – som i flera år hållit demonstrationer mot den sittande regeringen – stämde in i kören.
Som den serbiska grenen av Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter konstaterar så visar det här hur lite Serbien gjort för att ta ansvar för sin historia. Särskilt oroväckande är att också de unga, som ser sig som landets demokratiska hopp, är lika indoktrinerade. Där resten av världen ser en bestialisk folkmördare – som med domaren Alphons Ories ord från rättegången i Haag 2017 begått ”bland de mest avskyvärda brott mänskligheten skådat” – ser stora delar av Serbien en nationalhjälte.
I somras sade flera EU-länder nej till att avancera Serbiens pågående medlemsprocess, med hänvisning till bland annat brister för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. EU-kommissionen ville gå vidare, för att på så sätt ändå uppmuntra serbiska reformer. Kommissionens tanke är att använda medlemsprocesserna som geopolitiskt verktyg, för att förmå länder att vända sig bort från Ryssland och mot Europa och välja den liberalt demokratiska vägen.
Och det ligger något i det. Men det finns gränser. Länder som hyllar folkmördare har självklart inte i EU att göra.