Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det är sällan jag känner någon större samhörighet med Recep Tayyip Erdoğan: hans döda blick, synen på demokrati som ett irriterande hinder och hans fäbless för att fängsla meningsmotståndare.
I somras sparkades den 50-årige turkiske guvernören Mehmet Fatih Çiçekli. Mehmet är en stor cykelvän. Hans sociala medier är tapetserade med selfies där han hukar över ett racerstyre, iklädd tajta lycrashorts och nätta små cykelskor. Det uppskattades inte av alla. Trots öppen kritik från flera kollegor – en parlamentsledamot förklarade att det var oseriöst att han ”gick omkring i cykeltajts hela dagarna” – vägrade Mehmet sluta publicera bilder där han tuggade i sig turkisk landsväg.