Ebolautbrottet i Demokratiska republiken Kongo har förvärrats till en nivå där sjukvården inte klarar att hantera situationen på egen hand. Över 6 000 smittfall har rapporterats och fler än 2 000 personer har dött.
Anders Jeppsson, läkare och antropolog, påpekar att allvarliga epidemier inte kan kontrolleras enbart genom sjukvården. Det krävs också politiska beslut och insatser som sträcker sig långt bortom den medicinska vården (Aktuella frågor 27/8).
Det stämmer att allvarliga epidemier kräver politiska beslut och åtgärder som går utöver vad sjukvården ensam kan göra. Men en viktig del saknas i Jeppssons resonemang: de resurser som krävs för att bygga upp en fungerande beredskap.
Som Jeppsson också framhåller blir länder som Demokratiska republiken Kongo, där samhällsstrukturen är svag, mer sårbara för sjukdomar och epidemier. Han lyfter fram Uganda som ett exempel på att politisk handlingskraft kan göra skillnad. Det är en viktig poäng.
Men Ugandas exempel väcker också en annan fråga: Hur skapas förutsättningar för att fler länder ska kunna agera på samma sätt? Det kräver inte bara politiska beslut när en epidemi redan brutit ut, utan också långsiktiga investeringar i sjukvård, vaccinationer och beredskap.
Därför är internationellt bistånd en viktig del av arbetet med att förebygga sjukdomar och epidemier världen över.
Donald Trumps nedmontering av USA:s biståndsmyndighet USAID, som tidigare finansierade både förebyggande insatser och behandling vid smittutbrott, kan enligt Världshälsoorganisationen WHO kopplas till den förvärrade spridningen av ebola. Om investeringarna i förebyggande arbete minskar finns en risk att de system som behövs för att upptäcka och begränsa smittspridning försvagas innan lokala utbrott hinner utvecklas till större epidemier.
I år har Sverige hittills betalat ut 1,9 miljarder kronor i hälsorelaterat bistånd. Det motsvarar cirka 8 procent av Sveriges totala biståndsbudget och är alldeles för lite. Att investera i sjukvård och smittskydd i andra delar av världen är ett sätt att minska risken för att framtida epidemier utvecklas till globala kriser.
Bistånd kan bidra till att skapa de grundläggande förutsättningar som krävs för att samhällsfunktioner ska fungera och för att stärka länders motståndskraft mot framtida kriser.
Ett epidemiutbrott i ett samhälle där sjukvården är svag och tillgången till vaccin, infrastruktur och fungerande samhällssystem är begränsad, riskerar att utvecklas till en omfattande humanitär kris.
Global hälsa – hur sjukdomar och hälsorisker påverkar människor och länder världen över – är inte bara en fråga om ansvarstagande, utan också om beredskap.
Afrika kan kännas avlägset, men ligger i själva verket bara en havsremsa bort.
Det ligger i både Europas och Sveriges intresse att öka investeringarna i global hälsa.
SKRIBENTEN
Clara Fröman, projektledare vid den gröna och liberala tankesmedjan Fores
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.