Att som förälder se sitt barn vara ensamt kan vara oerhört smärtsamt men det kan också vara svårt att få barnet att öppna upp sig.
– Du som vuxen behöver ta initiativet till samtalet men det är viktigt att komma ihåg att hålla koll på dina egna känslor och inte överföra din oro på barnet. Barn är väl medvetna om att normen är att ha många kompisar och att få vara med. Att inte få vara med kan vara förenat med skamkänslor, säger Marie Angsell, sakkunnig socionom på på den ideella organisationen Barnens rätt i samhället, Bris.
Via sitt arbete möter hon barn som ger uttryck för att de upplever att de inte passar in och att ingen tycker om dem.
– När man lyfter på det här locket som förälder så får man vara lite försiktig och lite varsam och också förstå att barnet kanske inte kommer att kasta sig in i det här samtalet, utan att man kan behöva jobba lite själv som förälder, vara lite varsam men ändå stå kvar.
Kompisrelationer kan snabbt komma och gå och som förälder är det viktigt att lyssna.
– Tips till barnet riskerar bli lite tondöva. Att föreslå ”bara ringa upp och fråga om ni ska hänga” kan vara omöjligt för barnet. Prata om att relationer kommer att se ut på olika sätt, att ibland kommer man att ha färre kompisar, men under andra perioder fler. Var inte så lösningsfokuserad som förälder, säger Marie Angsell och fortsätter:
– Det är viktigt att respektera känslan som kan uppstå när en kompisrelation tar slut, den kan vara väldigt stark. Särskilt om det tar slut på ett sätt som barnet inte förstår eller inte har valt själv så är det ju superplågsamt.
Det finns mer konkreta sätt att hjälpa ditt barn till nya kompisrelationer som att bjuda hem från klassen eller börja på en aktivitet men också att inventera de relationer som barnen har omkring sig. Skola och förskola spelar en viktig roll.
– Är det mindre barn i förskolan så kan du som förälder ha en dialog med personalen om hur ditt barn kan få stöd. Det ska finnas ett tryggt och inkluderande klimat där man har samtal med eleverna om inkludering och att vara en bra kompis. Det ska finnas tillräckligt många vuxna närvarande som ser och är uppmärksamma på olika sociala situationer och stöttar barn i sociala samspelet.
En kompisrelation kan se ut på många olika sätt och som vuxen kan du visa vägen.
– En viktig del i föräldraskapet är att inte bara prata med sitt barn utan också vara en modell för hur vi ska visa respekt för varandra, säger Marie Angsell.
Sedan kan barn och föräldrar vara olika.
– Det finns ju både barn och vuxna som är ganska nöjda med att ha en eller ett par kompisar medan andra mår bäst av att vara omgivna av människor hela tiden och ett stort socialt umgänge, men ingen människa mår bra av att vara ensam för mycket, fortsätter hon.
Vissa kan välja att vara ensamma, men orsakerna kan bero på många olika orsaker.
– Som förälder kan du inte slå dig till ro med att barnet säger att de kanske väljer att vara ensam eller gillar att vara ensam.
Det ”självvalda” kan bero på mycket, som blyghet eller svårt att hantera det sociala samspelet.
– Det kan vara en sorts självvald ensamhet som egentligen kanske inte är det som barnet innerst inne önskar eller mår bäst av.
Hur ska man som förälder ställa sig till kompisrelationer online?
– De räknas absolut som kompisrelationer och är viktiga att respektera och förstå. Du kan hitta personer som går igenom, eller har gått igenom, något som ingen i klassen eller någon på orten där du bor har erfarenhet av. Barn kan fortfarande behöva hjälp med att hitta relationer i verkliga livet, jag dissar inte onlinerelationer, men båda typerna kan behövas.
Även om du utåt sett har många kompisar kan känslan av ensamhet finnas, något som är vanligt bland de barn som hör av sig till Bris.
– Skälen till att man inte har kompisar kan ju vara många och skälen till att man känner sig ensam kan ju också vara många. Du kan ju känna dig ensam fast du är omgiven av människor. Ensamheten är en del av det som är svårt att prata om i livet, ingen förstår det som du går igenom.
Fakta.Så kan du som förälder stötta:
Våga fråga
Hur många vänner ett barn har behov av är olika. Börja med att undersöka om det är ett problem för barnet. Barn som saknar vänner utan att själv ha valt det kan känna skam. De kan tro att felet ligger hos dem och berättar inget av rädsla för att oroa sina föräldrar.
Håll koll på dina känslor
Barn behöver att föräldrar försöker förstå utan att blanda in egna erfarenheter och känslor.
Inte barnets fel
Svåra frågor kan komma, som: ”Vad är det för fel på mig?” Det är inget fel på ditt barn! Prata om att det kan finnas många orsaker till att kompisar inte vill ses just nu. Peppa barnet att våga släppa de vänner som inte vill umgås. Fundera tillsammans – var finns andra jämnåriga att ta kontakt med?
Uppmuntra lagom
Peppa lagom utan att tjata. Gå igenom vad som kan kännas läskigt när man tar kontakt med någon. Om det känns för jobbigt för barnet att ta kontakt, undvik att skuldbelägga. Vågar barnet ta kontakt men får nobben, prata om hur det känns efteråt.
Förmedla hopp
Försök förmedla till barnet att det inte alltid kommer att vara så som det är just nu. Bekräfta att det kan kännas jobbigt, men att förändringar sällan sker över en natt.
Källa: Bris.se
Fakta.Hit kan du vända dig
För barn:
Vill du som barn ta kontakt med Bris?
Du kan ringa, mejla eller chatta. För barn och ungdomar upp till 18 år. Telefon: 116 111.
Har alltid öppet – även på natten. Det är anonymt och gratis att kontakta Bris.