Husbykravallerna blir teater: ”Vill visa att det går att äga sin berättelse”
Stenkastning, bilbränder och polisvåld. Murre Gonday och Simon Matiwos pjäs ”Upploppet” tar med teaterpubliken på en tidsresa till Husbykravallerna 2013. I centrum står familjemedlemmar med olika svar på kaoset i deras förort.
– Vissa ville uttrycka sig genom stenkastning, andra genom att organisera sig, säger Simon Matiwos.
Under tio majdagar stod Husby i lågor. Året var 2013, gatorna kantades av utbrända bilvrak och varje morgon låg en stickande dimma av rök över Stockholmsförorten. Om kvällarna stod oroliga föräldrar på sina balkonger och försökte få en skymt av sina tonårsbarn, medan skaror av ungdomar drabbade samman med polis.
Då var Murre Gonday och Simon Matiwos 23 år gamla. Vännerna, som vuxit upp i Husby och lärt känna varandra på en karateträning, chockerades av den våldsamma händelseutvecklingen.
– Det var tio långa dagar, säger Simon Matiwos, när vi står på torget i Husby.
Det är tre dagar kvar till urpremiären av deras pjäs ”Upploppet” och mycket har förändrats under de 13 år som gått sedan kravallerna. Den populära frukt- och grönsakshandeln på torget har försvunnit, men i gengäld finns flera nya verksamheter. Däribland Kulturhuset Stadsteatern, som sedan 2020 har en scen i Husby.
”Upploppet” är Murre Gondays och Simon Matiwos andra pjäs efter den uppmärksammade debuten ”8 kvadrat”. De har utgått från egna upplevelser men har också intervjuat butiksägare, lärare och andra med minnen av de dramatiska händelserna. I centrum för berättelsen står en familj, bestående av mamma, pappa och två vuxna söner, som varje kväll samlas för att äta middag.
– Det är oftast vid middagsbordet som känslor och åsikter kommer fram. Det är heligt det där att klockan sex äter vi tillsammans, det vet alla i Sverige. Men vad händer en vecka i maj när barnen inte är hemma? säger Simon Matiwos.
Dramatikerna vill inte avslöja för mycket av handlingen, men säger att familjemedlemmarna har olika sätt att bemöta situationen. Med sin pjäs vill de utmana bilden av föräldrar i förorten, som i samband med kravallerna ofta utmålades som frånvarande.
– Det var ingen som lyssnade på dem, ingen som frågade dem. Det var bara antaganden, säger Simon Matiwos.
Allt började med ett polisingripande i en 69-årig mans lägenhet. Murre Gonday bodde i huset intill och beskriver hur skotten ekade runt gården. Snart samlades en stor grupp oroliga människor och krävde att få veta vad som hänt.
Polisen spärrade av området och påstod att 69-åringen hade förts till sjukhus. Något som senare visade sig vara en lögn. Han var död, skjuten av polis under insatsen.
– Det var hemskt och sorgligt. Man kände sig alldeles maktlös, berättar Murre Gonday.
Vad som började som protester urartade senare i upplopp. Snart strömmade ungdomar in från andra Stockholmsförorter, med stenkastning och bilbränder som resultat. I stället för de närpoliser som många Husbybor kände och litade på möttes de nu av inkallade piketpoliser, som enligt Murre Gonday kunde bete sig aggressivt och ha en rasistisk jargong.
Han beskriver upploppen som kulmen på en lång period av missnöje över utvecklingen i Husby. Lokal samhällsservice som polis, postkontor, vårdcentral och fritidsgårdar lades ned eller flyttades.
Samtidigt delades förorten i olika läger.
– Vissa ville uttrycka sig genom stenkastning, andra genom att organisera sig, säger Simon Matiwos.
– Jag förstår de som kastade sten, men våld är ingen lösning och kommer aldrig att vara det. Vi försökte skapa dialog.
När upploppen väl var i gång var de svåra att stoppa.
– Som vi har skrivit i pjäsen: ”Det är enkelt att brinna men svårare att släcka”, citerar Murre Gonday.
Som motkraft till våldet fanns ideella initiativ och lokala förebilder. Murre Gonday beskriver Järva som ”föreningstätast i Sverige” och menar att många positiva initiativ föddes ur upploppen. Däribland föreningen Streetgäris, som blev ett sätt för unga förortstjejer att organisera sig.
Duon menar att en konsekvens av kravallerna 2013 var att Stockholms stad i högre grad fick upp ögonen för Husby och därefter har satsat mer på området.
– Men det är jävligt sorgligt att det ska behövas ett upplopp för att det ska hända, säger Murre Gonday.
Kanske går det att i förlängningen se Kulturhuset Stadsteaterns etablering av scenen i Husby som ett resultat av kravallerna. Visserligen fanns en annan teater på orten redan när Simon Matiwos och Murre Gonday var barn, men de kände sig aldrig riktigt hemma där. Bland annat spelades Shakespeare.
– Vi som inte hade svenskt påbrå hade lite svårt att greppa det där, ”att vara eller inte vara”. Jag var nio år och fattade inte ett skit, säger Murre Gonday.
– Men ”Mio min mio” var bra, fyller Simon Matiwos i.
Nu inser duon att deras pjäs, som bland annat kommer att spelas för skolklasser, kan vara vissa ungas första möte med teatern.
Simon Matiwos pekar på ett gäng ungdomar ute på torget.
– De måste också få veta vad som hände, de har ju bara hört från sina syskon eller föräldrar. Det är just till den generationen som vår pjäs riktar sig. Vi vill visa dem att de kan äga sina berättelser.
Fakta."Upploppet"
Tar sin utgångspunkt i Husbykravallerna 2013. Handlingen kretsar kring en familj, som mitt i kaoset samlas vid sitt middagsbord.
Urpremiär: Den 5 september på Kulturhuset Stadsteaterns scen i Husby.
Av: Murre Gonday och Simon Matiwos.
Regi: Olof Hanson.
I rollerna: Ahmed Berhan, Sharmarke Elmi, Binyam Haile och Segen Tesfai.