Tänk dig att segla ensam runt jorden i en båt som är runt tio meter lång. Framför dig har du drygt 30 000 nautiska mil och du vet att din seglats kommer att ta åtta månader.
Du ska runda Godahoppsudden i Sydafrika, Cape Leeuwin i Australien och Kap Horn i Chile innan du styr norrut igen för att gå i mål i Les Sables d'Olonne på den franska västkusten.
Du får bara ha med dig papperssjökort och en sextant. Ingen gps, ingen dator, inga elektroniska hjälpmedel över huvud taget – inte ens någon elektronisk autopilot som håller kursen när du måste sova. Väderleksrapporter kommer de dock att få lyssna på via kortvågsradio.
Den 6 september tar sexton ensamseglare från flera olika länder sig an den här utmaningen. Då lämnar de Les Sables-d'Olonne i Frankrike för att segla The Golden Globe Race, GGR. Under åtta månader ska de segla 30 000 nautiska mil runt jordens mest klassiska horn, helt utan moderna hjälpmedel och utan några stopp.
Allt ombord ska vara som det var 1968, det år racet arrangerades för första gången, då under namnet The Sunday Times Golden Globe Race.
Då startade nio båtar startade. Endast en kom i mål – britten Robin Knox-Johnston.
– Att under åtta månaders tid befinna sig ensam på världens oceaner utan teknisk support är mer än allt annat en test av individens karaktär, av den fysiska och mentala styrkan, konstaterar Don McIntyre, grundare av årets race – det fjärde som arrangerats.
En av de sexton båtar som nu ligger i hamnen i Les Sables-d'Olonne är Lazy Otter, med 57-årige Pär Nyman från Stockholm vid rodret. Han är den första svensk som tar sig an GGR.
– Jag kan inte förklara det med mer än att det är ett kall för mig. Jag måste få segla på Södra Oceanen, det är en djupt rotad längtan, en dröm. Nu får jag chansen att göra det, säger han.
Alla startande båtar är långkölade och mellan 32 och 36 fot, det vill säga runt tio meter långa. Enligt regeln ska båtarna vara av serieproducerade modeller, konstruerade före 1988. Det får alltså inte förekomma några specialbyggda båtar.
För Pär Nyman har vägen till startlinjen varit lång. Under det senaste året har han renoverat och utrustat en fyrtio år gammal Rustler 36:a från grunden. Han har förstärkt bärande delar av skrovet, bytt hela den stående riggen, byggt ett nytt vattentätt skott och servat i stort sett varje system ombord. Det har blivit många långa timmar i ett skjul på Vikingarnas Segelsällskap på Hundudden på Norra Djurgården.
Pär Nyman är uppvuxen med segling, började kappsegla i optimist som tolvåring och gick vidare via Flottans ungdomskår. Genom åren har han ägt en rad rejäla havsbåtar och alltid dragits till det som kittlar – ju mer vind och ju större vågor, desto bättre.
– Det är ett sätt att känna att man lever. Jag kan inte förklara det bättre än så, säger han.
Ska man vara krass talar statistiken emot honom. 2018 kom fem av arton startande över mållinjen. 2022 lyckades tre av sexton hela vägen. Totalt har ett femtiotal seglare tagit sig till start i racets tre upplagor – men bara nio har fullföljt.
– Jag tänker att det egentligen inte går att misslyckas. Bara genom att försöka har jag vunnit. Över sig mig själv, över de rädslor man bär på. För mig innebär de kommande åtta månaderna ensam till havs en möjlighet att komma så nära mig själv det bara går, det är en unik möjlighet att få syn på mig själv, säger Pär Nyman.
Medan Pär Nyman och de andra seglarna snart ska leva som det är 1968, kommer omvärlden kunna följa dem som om det faktiskt är 2026. Det är tack vare ett stockholmsbaserat team lett av civilingenjören och seglaren Giulio Mola.
Det var när Giulio och Lovisa Mola från Stockholm hörde honom föreläsa på Oceanseglingsklubben under planeringen för deras egen, kommande jordenruntsegling, som Giulio fick idén att börja skissa på ett sätt att dokumentera det unika racet.
Guilio satte ihop ett team som tagit fram ett helt nytt livesändningssystem — en enkelriktad kanal som skickar bild, rörelse och data ut i världen, men ingenting tillbaka till seglaren.
I dag är åtta av de 16 båtarna utrustade med systemet som kommer göra det möjligt för alla som vill följa dem.
Båtarna har utrustats med tre eller fler kameror i olika vinklar, det finns också en handhållen kamera. Varje seglare kommer att sända live under en viss tid varje dygn, men de kan också själva välja om de vill börja streama om och när det händer någonting som de själva vill dokumentera eller visa för omvärlden.
Att seglarna skulle vilja exponera hur de lever ombord, under sällsynt påfrestande förhållanden och under så lång tid, har inte varit någon självklarhet – vilket förklarar att hälften valt att stå utanför. Men för dem som tackat ja ger systemet omvärlden en unik möjlighet att följa ett exceptionellt äventyr i realtid. Det som sänds sparas dessutom direkt på en server, vilket också skapar ett unikt historiskt dokument.
– Vi har stor respekt och förståelse för tävlingens själ. Vi har jobbat hårt för att förpacka komplicerad teknik så enkelt, användarvänligt och så energisnålt som möjligt, säger Guilio Mola, själv seglare och civilingenjör.
Giulio och Lovisa Mola har nu tillbringat en månad i Les Sables-d'Olonne för att installera hårdvaran och testa systemet, bland annat under ett race på 350 distansminuter som kördes ett par veckor innan start.
– Att få vara här, tillsammans med människor som har en av världens tuffaste havskappseglingar framför sig, har varit en verklig ynnest. Vi möter så mycket kunnande, passion, ödmjukhet och värme, säger Lovisa Mola.
Pär Nyman från Stockholm är den första svensk som tar sig an GGR. Han är fullt medveten om vad som väntar.
Det som från början var en flyktig dröm har gått över i ett slags övertygad men ödmjuk besatthet – det är det här han ska – och vill – göra.
Flera av de seglare som först anmält sig har redan innan start fallit bort. Fler kommer sannolikt att tvingas ge upp av olika skäl, genom åren har materiella haverier varit det vanligaste.
För Pär blev sista pusselbiten kvalseglingen på 4 000 distansminuter, som seglades norrut mot Island och sedan söderut mot Frankrike, med deadline i Les Sables-d'Olonne. Det gällde att vara där senast den 10 augusti. Han klarade det.
Nu närmar det sig start på allvar. De deltagande båtarna ligger hamnen där det råder febril aktivitet. Få kan sägas vara helt klara, in i det sista pågår det jobb ombord på de flesta båtar. Stämningen är speciell, förväntningarna är höga och fullt fokus råder kring varje detalj.
Väntan är snart över – söndagen den 6 september går starten från Les Sables-d'Olonne. Sedan väntar åtta ensamma månader till havs för de dedikerade seglarna.
– Jag dras till intensitet. Att få hantera risker, göra potentiellt farliga saker med en säker inramning, som här – det gör att man känner sig levande.
● I varje båt finns en förseglad påse med två satellittelefoner och en gps. I nödsituationer kan denna öppnas och då utgår man ur tävlingen.
● Båtarna är utrustade med transpondrar som gör att tävlingsledningen kan följa dem, seglarna får dock inte ta del av informationen.
● Det finns också en satelittelefon ombord som är öppen för inkommande samtal. Varannan vecka ringer tävlingsledningen för ett sju minuter långt samtal med skippern, allt för att bedöma hens mentala och fysiska status.