Våren 1979 var Idi Amins brutala regim nära att kollapsa.
Expressen sände den då 38-årige reportern Arne Lemberg, en skicklig och orädd nyhetsjägare, till Kenya för att skildra striderna därifrån.
Att ta sig in i Uganda, som året innan hade invaderats av tanzaniska styrkor, ansågs för farligt. Men Arne Lemberg hade kommit över ett telefonnummer till diktatorn och ville gärna försöka, trots kollegernas skarpa varningar. En intervju med Idi Amin hade varit ett jättescoop.
I stället mördades Arne Lemberg och tre journalistkolleger i den ugandiska byn Katosi strax innan regimen föll och diktatorn flydde till Libyen.
Arne Lembergs öde skildras nu i ett nytt avsnitt av P3 Dokumentär. Hans änka Anita och flera Expressen-kolleger medverkar.
Reste över Victoriasjön
Arne Lemberg samarbetade med Svenska Dagbladets reporter Karl Bergman och två journalister från den tyska tidningen Stern. De reste med båt över Victoriasjön till byn Katosi.
Historikern och författaren Herman Lindqvist, som jobbade på Expressen på 70-talet, berättar i dokumentären att han bestämt försökte avråda vännen från att genomföra resan.
– Han sa att de skulle slänga sina id-kort och åka som fiskare över vattnet. ”Det är alldeles omöjligt, hur du än beter dig kan du aldrig se ut som en fiskare från Uganda”.
– Jag sa: ”Det låter inte klokt. Det kommer inte att gå. Det är för farligt”.
Arne Lemberg reste utan att cheferna på tidningen hunnit ta ställning till planen.
När det hade gått ett par dagar utan att kollegerna på tidningen hört av Arne Lemberg började andra medier rapportera att några journalister försvunnit i Uganda. Hemma i Sverige blev alla mycket oroliga.
Samtal väckte oro
Expressens dåvarande redaktionschef Staffan Thorsell berättar i dokumentären att han blev uppringd av en engelsk journalist som sade att han hade information från Nairobi.
– Han berättade att han just hade talat med en österrikisk diplomat som var i Uganda, som hade sagt: ”I have very sad news for you, four of your colleagues have just been killed”. Det var så jag nåddes av att något hade gått allvarligt fel.
Staffan Thorsell och ytterligare en Expressen-medarbetare åkte hem till Arne Lembergs familj på Ekerö för att berätta om de oroväckande uppgifterna. Hustrun Anita stod och tvättade fönster när makens kolleger kom fram på gården.
– ”Nej”, sade jag. Vi gick in och de berättade vad de visste då. Då förstod jag: ”Jaha, nu är det kört”, säger Anita Lemberg i dokumentären.
Senare samma kväll berättade hon för barnen Jonas och Josefine, då åtta och sex år gamla, att pappa inte skulle komma hem igen.
– Då skrek Jonas: ”Du bara ljuger, du bara ljuger”. ”Nej, jag ljuger inte, jag är nästan säker på att det är så”.
Hittade ögonvittne
Att bekräfta uppgifterna var dock svårt. Två andra Expressen-reportrar fick i uppdrag att försöka ta reda på sanningen. En av dem, Christer Gerlach, lyckades ta sig in i Uganda och fick så småningom tag i ett ögonvittne, en före detta ugandisk statstjänsteman, som berättade vad som hänt.
En jeep med med ett par ugandiska och libyska soldater på flaket kom till byn när journalisterna befann sig där. Av okänd anledning blev soldaterna plötsligt oroliga och började ta på sina k-pistar. Journalisterna drog då upp sina presskort, men någon gav order om att skjuta. Kropparna grävdes ned på en bananplantage i närheten.
Christer Gerlach lyckades lokalisera kropparna och såg till att de kunde flygas hem igen. Ingen dömdes för morden.
”Inte rädd för att dö”
Anita Lemberg, som i dag är 80 år och aldrig gifte om sig, är övertygad om att maken var medveten om riskerna med resan.
– Han var inte rädd för att dö. ”När jag dör”, sade han, ”då blir jag en fågel”. Efter kanske en månad, när vi satt och åt middag i huset, kom en fågel och trippade. Den kanske kom i en vecka, många, många gånger per dag. Sedan aldrig mer. ”Det är Arne där ute”, sade vi.