Det är krig i Europa, USA hotar sina allierade och ”fredspremien” har gått upp i rök. Men Ulf Kristersson och Magdalena Andersson verkar tycka att ljusare tider står för dörren och att alla förtjänar att få en rejäl slant tillbaka.
Det är svårt att få tid att kampanja, förklarar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) i Expressens politikpodd. Hon fungerar som någon form av jourhavande krishanterare, och det är en stökig omvärld vi lever i, konstaterar hon.
Lyssnare begriper direkt vad hon pratar om. Men hon skulle behöva briefa sin chef och kollegorna i regeringen. För det är en märklig valrörelse Ulf Kristersson bedriver.
Det har varit några tuffa år med hög inflation och lågkonjunktur, brukar statsministern säga, men nu ”är det hårt arbetande svenskars tur”. Ljusare tider står för dörren! 5 000 kronor mer i plånboken varje månad för barnfamiljerna, lovar han.
Hans utmanare om statsministerposten, Magdalena Andersson (S), hävdar i sin tur att hon ”tar Sverige på allvar”. I praktiken betyder det slopat karensavdrag, indexerade statsbidrag och dubbla barnbidrag två gånger om året.
Varje morgon vaknar vi upp till rubriker om ryska missiler som faller ner över Kiev och andra delar av Ukraina. Kreml genomför hybridattacker över hela Europa och i förra veckan var CIA-chefen på besök i Moskva för att avråda från mer omfattande aktioner.
Att amerikanernas spiontopp finner detta nödvändigt beror inte bara på Vladimir Putins intentioner, utan också på hur andra uppfattar hans egen president. Till helgen tar Danmarks statsminister Mette Frederiksen med sig EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Grönland för att signalera till Donald Trump att han ska hålla tassarna borta från ön.
Skulle amerikanerna verkligen skydda sina allierade i Europa? Den frågan funderar man också på i Moskva.
Pengarna är slut, sa finansminister Elisabeth Svantesson (M) i vintras. Finanspolitiska rådet kritiserade i sin tur regeringen för att låna för mycket.
Orsaken till det övertrasserade kontot är att vi lägger enorma resurser på stöd till Ukraina och till att rusta upp försvaret.
För att hjälpa ukrainarna att säkra sin frihet, och för att säkra vår.
”Fredspremien” talades det om decennierna efter kalla krigets slut. Pengar vi kunde ta ut i mer välfärd och mindre skatt när vi inte behövde rusta oss till tänderna. Den är borta. Nu är vi i stället på väg att öka utgifterna på försvaret från 1 till 5 procent av bnp.
Utöver det tillkommer resurserna som vi behöver lägga på polis, kriminalvård och socialtjänst för att knäcka gängen. Och på ny elproduktion för att bromsa klimatkrisen.
Samtidigt är skattekvoten den lägsta på 50 år – och politikerna ägnar valrörelsen åt att lova sänkt skatt och mer välfärd!
Väljarna är inte dumma. De ser hur nyhetsrubrikerna domineras av döda civila i Kiev. Ett stängt Hormuzsund. Donald Trumps hot mot Grönland och tullkrig med, inte i första hand Kina, utan Kanada och andra vänner.
Men statsministerkandidaterna verkar hålla till i en annan verklighet. Där det efter några tuffa år är dags för återbäring.
Så korkade är inte Kristersson och Andersson egentligen. De har knappt två veckor på sig att lyfta sig själva och hela valrörelsen – visa att de lever i samma värld och utgår från de realiteter som väljarna ser varje gång de slår på tv-nyheterna.