Det blev många sensommarfester i år. Jag berättar inte detta för att försöka framstå som mer populär än jag är, jag säger det för att det var en skräll. Kanske att jag dragit mig undan mer de senaste åren, kanske har min vänkrets av olika skäl reducerats, kanske har jag rent allmänt förlorat i angelägenhetsgrad, i vilket fall har festerna tunnats ur. Men nu var det alltså dags att hissa upp mungiporna och ikläda sig feststassen som brukar funka så bra. När jag tog på mig de snitsiga byxorna (pösiga upptill och smala nertill) kunde jag dock inte skaka av mig känslan av att något inte stod rätt till och insåg att siluetten nog var jättehet – 2019. Det enda som återstod var att uppfinna en ny look. Men inte heller den gamla klassikern kort kjol och rött läppstift kändes som ett tryggt val längre. Faktum är att vad jag än tog på mig såg det ut som om kläderna hängts upp på en tjockis. Märkligt.
Före festen skulle jag möta upp ett gäng andra på en restaurang. Jag blev stående i dörröppningen och svepte med blicken över lokalen, var på väg att vända i tron att jag hamnat på fel ställe. Men så hörde jag ett välbekant skratt från långbordet med gamlingar längre in i rummet. Jag skärpte blicken och tvingades inse att där satt mitt gäng. Vi gjorde sällskap till festen och hela tiden gick jag där och undrade varför jag var ute tillsammans med mammas och pappas kompisar – istället för att hänga med såna i min ålder.
Oavsett om han bär tupé eller gjort en hårtransplantation vittnar frisyren om en total skräck för att åldras.
Inget blev lättare när vi kom fram, på partyt samlades ännu fler från tidigare generationer. En massa folk med barnbarn! Vad gjorde jag med dem? Varför hängde jag med en massa sextioåringar som dricker whisky? Jag försökte snacka med killen i baren, som såg trevlig ut, men han ville bara vara formell. Det som återstod var att socialisera sig med klientelet. Jag lyssnade mot min vilja på olika samtal som förbryllade mig. ”När ska du gå?” hördes här och där, och jag började undra över varför de snackade om det så tidigt på kvällen. Först efter att ha ställt några följdfrågor förstod jag att det talades pension och jag backade rakt in i väggen. Vad är det för samtal att ha på en fest? Det höjer inte stämningen direkt.
Jag gick av förståeliga skäl omkring och kände mig som en outsider. Gästerna runt mig var intill förväxling lika varandra, åtminstone männen. Ett kalt huvud och en stor mage var det som gällde. Sanningen är att jag aldrig har sett så många spännbukar samlade under ett och samma tak. Jag råkade överhöra ett samtal mellan tre män med olika size på kaggen. En av dem menade på allvar att om man har ett visst kolesterolvärde går det inte att bli av med magen. Det kändes inte som om de andra köpte det rakt av. Kanske tyckte de att det lät som desinformation som sprids bland folk med en bukstorlek som de verkligen inte orkar göra något åt.
Efter en stund började jag bygga upp en respekt för flintisarna i alla fall. De hade ju tagit saken i egna händer och gjort det enda tänkbara när håret glesnar. Mina tankar gick till Nick Cave-konserten på Way out West i augusti. Hans hårfäste går att likna vid en tät och mycket distinkt valk uppe på pannan. På några år gamla foton ser det helt annorlunda ut, några tunna testar som bråkar högt upp på huvudet. Oavsett om han bär tupé eller gjort en hårtransplantation vittnar frisyren om en total skräck för att åldras. Måste man verkligen låtsas som om man är fyrtio, när alla vet att man är 68? Det blir ju mest av allt konstigt.
Jag dansade vidare på födelsedagsfesten och ställde mig med jubilarens barn. Nu hade jag verkligen hamnat rätt. Vi snackade om ditten och datten, skrattade loss och hade the time of our lives. Jag skulle precis fråga om vi skulle gå vidare när en av dem helt plötsligt tystnade och såg på mig med en konstig min.
”När ska du gå?” frågade hon.
”Inte än”, svarade jag. ”Klockan är ju bara tolv.”
”Nä, men alltså, jag menar när du ska gå i pension?”
Benen vek sig, jag kippade efter luft och stammade fram ett förvirrat svar. Nästa sekund ursäktade de sig och sa att de skulle vidare – och försvann.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.