Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
”Det är ett rent helvete. Jag spyr tio gånger om dagen. Jag tar medicin som är svindyr och förra graviditeten betalade jag 13 000 kronor”, sa en gravid kvinna till TV4:s Efter fem (28/10 -25).
Åtta av tio gravida lider av illamående under graviditetens första hälft. Att slippa illamåendet helt i väntans tider är alltså ett undantag snarare än regel. För dem som under denna tid behöver medicinera för att klara vardagen kan graviditeten bli en dyr historia.
Hur många som sjukskrivs specifikt för illamående framgår inte av officiell statistik, men Försäkringskassan uppger att illamående är det vanligaste hindret som uppgetts i beviljade ersättningsansökningar från gravida. Att vara gravid är inget sjukdomstillstånd i sig, men påverkar arbetsförmågan. Enligt Försäkringskassan har sju av tio gravida svårt att arbeta som vanligt och söker därför någon form av ersättning från myndigheten under perioden.
Det finns inte lindring för alla gravidkrämpor, men för illamående finns det. För den som har råd, vill säga.
På den svenska marknaden tillhandahåller två tillverkare mediciner som framtagits specifikt med syfte att lindra graviditetsillamående. Ingen av dem ingår i högkostnadsskyddet. Det förskrivs också andra läkemedel till gravida mot illamående men endast enstaka av dessa ingår i högkostnadsskyddet, de har inte tagits fram i syfte att lindra just graviditetsillamående och effekterna varierar.
I hushåll med ansträngd ekonomi kan det vara svårt att få fram drygt 1 400 kronor extra i månaden för viktiga mediciner, men än dyrare blir det att förlora inkomster när man avstår arbete. Finns likviditeten är valet självklart, men så är inte fallet för alla.
Alla gynnas av att de som kan arbeta också gör det.
Det är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) som beslutar vilka läkemedel som ska omfattas av högkostnadsskyddet. Myndighetens läkemedelsuppdrag är att ”erbjuda patienter snabb tillgång till nya effektiva läkemedel och att öka förutsättningarna för en jämlik vård och en kostnadseffektiv läkemedelsanvändning”. Men vad betyder att något är kostnadseffektivt?
När TLV analyserar huruvida ett läkemedel ska ingå i högkostnadsskyddet beaktas inte produktionsvärdet av arbete. Huruvida medicinen förbättrar någons arbetsförmåga väger alltså lätt i bedömningen om läkemedlet ska subventioneras. Orsaken, uppger TLV, är att man riskerar att missgynna patientgrupper som står långt ifrån arbetsmarknaden, som pensionärer och funktionshindrade.
Men i stället missgynnas grupper som faktiskt hade kunnat arbeta. Arbetskapacitet har inget med människovärdet eller rätten till vård att göra, och det är bra att myndigheten inte enkom ser till arbetsproduktivitet. Men att helt utesluta kostnaderna för produktivitetsbortfall från en kostnadseffektivitetsanalys är inte vettigt. Alla gynnas av att de som kan arbeta också gör det.
Formellt har ingen av de två läkemedelsföretagen som tillhandahåller medicinerna mot gravidillamående fått avslag på en ansökan om att omfattas av högkostnadsskyddet. Ett av företagen ansökte, men valde att dra tillbaka sin ansökan när TLV ställde krav på bolaget att stå för en kostnadsnyttoanalys mellan det egna läkemedlet och ett annat. Eftersom den andra medicinens effekter på gravidillamående inte studerats var en sådan analys omöjlig. Ett av TLV skapat moment 22.
Hur löd TLV:s uppdrag, nu igen? ”Att erbjuda patienter snabb tillgång till nya effektiva läkemedel och att öka förutsättningarna för en jämlik vård och en kostnadseffektiv läkemedelsanvändning.” Vad gäller gravidas läkemedelstillgång verkar inte uppdraget utföras särskilt väl.