Vårdköer, vårdens huvudmannaskap, skatter, jobb och tillväxt. I valrörelsen står frågor som handlar om välfärden och Sveriges konkurrenskraft högt på agendan. Life science är avgörande för båda, även om begreppet sällan hörs i valdebatten. Life science står för nära 10 procent av svensk export och spelar en central roll för att omsätta forskning och innovation i bättre hälsa, vård och behandling.
Men om life science ska kunna fortsätta vara en av Sveriges viktigaste framtidssektorer behöver nästa regering fatta beslut som får stor betydelse för Sveriges välstånd, befolkningens hälsa, jobb och tillväxt.
Sverige har mycket goda förutsättningar att vara ledande inom life science och investerar betydande offentliga resurser i forskning och innovation. Problemet är inte brist på strategier, ambitioner eller enskilda satsningar. Det som saknas är ett nationellt ledarskap med tydligt ansvar för helheten och förmåga att hålla ihop genomförandet: identifiera de viktigaste hindren, mobilisera aktörer som kan lösa dem, driva arbetet framåt och följa upp om satsningarna ger effekt.
I tolv år har det strategiska innovationsprogrammet Swelife varit en samlande och oberoende aktör på systemnivå inom svensk life science. När programmet avslutas enligt plan vid årsskiftet behövs en långsiktig struktur som håller ihop genomförandet. Tillsammans med aktörer i hela det komplexa life science-systemet har vi identifierat vad som krävs framåt.
Resultatet är en enkel modell som skapar en struktur för att genomföra den life science-strategi Sverige redan har och flytta fokus från enskilda satsningar till faktisk effekt. Den innehåller tre bärande komponenter som nästa regering behöver fatta beslut om:
1. Ge life science-kontoret mandat, resurser och ansvar för helheten. Sverige behöver vara konkurrenskraftigt i jämförelse med andra starka life science-nationer. Life science-kontoret inom Regeringskansliet behöver därför få ett tydligt mandat och tillräckliga resurser för att samordna och möjliggöra genomförandet av strategin. Till kontoret bör knytas ett externt expertråd och arbetsgrupper för prioriterade frågor. Kontoret ska ansvara för en handlingsplan med mål och indikatorer, driva systematisk problemlösning, bidra till politisk förankring och vara en central del i Regeringskansliets gemensamma beredningar och internationella life science-sammanhang.
2. Följ upp och mät effekter.
En oberoende aktör ska ansvara för systematisk uppföljning, liknande Finanspolitiska eller Klimatpolitiska rådet. Uppgiften ska vara att analysera vilka resultat och effekter olika insatser ger. Vad får Sverige ut av offentliga investeringar? Hur bidrar de till strategin? Var finns de största hindren? En årlig rapport ger regeringen ett konkret underlag för prioriteringar och gör det möjligt att följa utvecklingen över tid.
3. Skapa ett årligt nationellt life science-forum.
Sverige behöver en återkommande arena, ungefär som Folk och Försvars rikskonferens, där politik, patienter, civilsamhälle, hälso- och sjukvård, akademi, näringsliv och myndigheter tillsammans diskuterar utvecklingen i omvärlden och Sveriges position. Forumet ska identifiera vilka hinder som är viktigast att lösa, bidra till att handlingsplanen uppdateras och skapa en grund för politiska prioriteringar utifrån en gemensam lägesbild.
Det handlar inte om ännu en strategi eller om ökad byråkrati. Tvärtom. De tre delarna bygger vidare på och kompletterar det som redan finns och skapar en helhet där utvecklingen följs upp, problem prioriteras, rätt aktörer mobiliseras och resultaten ligger till grund för nödvändiga beslut. Detta är kanske inte de beslut som får störst rubriker i en valrörelse. Men de är avgörande för både välfärd och tillväxt.
Nästa regering måste därför ge life science en tydlig plats i den nationella tillväxt- och välfärdspolitiken. Sverige har redan strategin. Nu krävs ledarskapet, mandatet och strukturen för att genomföra den. Det är avgörande för vår framtida förmåga att omsätta forskning och innovation i bättre folkhälsa, ökad patientnytta, växande företag och fler jobb.
Anders Ahlsson, hälso- och sjukvårdsdirektör Region Stockholm
Martin Bergö, prorektor Karolinska institutet
Jonas Claesson, hälso- och sjukvårdsdirektör Västra Götalandsregionen
Margareta Haag, ordförande Nätverket mot cancer
Suzanne Håkansson, senior director corporate affairs AstraZeneca
Stefan Jovinge, FoUUI-chef universitetssjukvården i Skåne
Jan-Ingvar Jönsson, rektor Linköpings universitet
Anna Lefevre Skjöldebrand, vd Swedish Medtech
Jessica Martinsson, vd SwedenBIO
Beatrice Melin, FoUI-direktör Region Västerbotten
Jenny Nyström, dekan Sahlgrenska akademin Göteborgs universitet
Erik Renström, rektor Lunds universitet
Katrine Riklund, dekan Medicinska fakulteten Umeå universitet
Marianne van Rooijen, sjukhusdirektör Akademiska sjukhuset i Uppsala
Sofia Rydgren Stale, ordförande Saco
Eva Sjökvist Saers, ordförande Swelife
Anders Söderholm, rektor KTH
Jakob Tellgren, vd IKEM - Innovations- och kemiindustrierna i Sverige
Sofia Wallström, vd LIF
Anders Åkesson, förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung
Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare Cancerfonden