INSÄNDARE. Med en pension över 70 000 kronor i månaden känner mig ändå som en vanlig före detta hårt arbetande människa. Ändå får jag av S-ledaren Magdalena Andersson höra att jag inte tillhör det ”vanliga folket”, skriver pensionären Gunnar Brodin, tidigare mångårig åklagare.
Efter en något trög och tämligen avvaktande start är valrörelsen nu i full gång med utspel och angrepp av olika slag från såväl vänster- som höger håll. Vallöften sprids generöst i en uppfattning som vi väljare inte kan definiera som annat än valfläsk. För det mesta ganska trist och genomskinligt eftersom det enbart handlar om att värva röster på kort sikt inför nästa mandatperiod.
I går kväll blev jag dock för ovanlighetens skull riktigt upprörd och ja, förbannad faktiskt. Det var när jag såg SVT:s utfrågning av oppositionsledaren, tillika statsministerkandidaten, Magdalena Andersson. Jag fick av henne höra vid flera tillfällen, och har också hört det tidigare, att jag inte tillhör det ”vanliga folket”.
Statens utgifter ska nämligen enligt Andersson finansieras med att de som inte är ”vanligt folk” måste inrikta sig på att betala högre skatt. Jag tänker då på uttalandet att de som tjänar mer än 70 000 kronor i månaden ska få höjd skatt.
Varför reagerade jag då så kraftigt på detta? Jag tillhör nämligen inte det ”vanliga folket”. Är nybliven pensionär efter 48 års arbetsliv och har sparat ihop till en pension som överstiger 70 000 kronor.
För snart 40 år sedan påbörjade jag heltidsstudier på juristlinjen. Detta samtidigt som jag jobbade cirka 70 procent för att familjen skulle få ekonomin att gå ihop. Efter min akademiska examen ville jag satsa på juristbanan och det naturliga steget blev att göra notarietjänstgöring i domstol.
Jag fick i och med detta sänka min månadslön (1991) med drygt 5 000 kronor i jämförelse med den polislön jag hade. Min deltidsarbetande fru och jag blev då berättigade till bostadsbidrag eftersom vi hamnade under existensminimum. Givetvis tacksam för detta, men samtidigt kände jag såväl extremt märkligt intill gränsen förnedrande. Det skulle löna sig att utbilda sig, har det sagts.
Därefter har jag jobbat som åklagare i över 30 år och slutade vid pensionen på en bra lön. En lön som inte ”vanligt folk” har turen att få. Vill lägga till att detta var möjligt bland annat då mina arbetsveckor under ett par decennier inte understeg 45–50 timmars arbete – en mycket mager timlön således.
Det jag reagerar så starkt på är Magdalena Anderssons ordval när hon gång på gång, utan felsägningar, inte väljer till exempel att säga ”höginkomsttagare” eller ”de med hög lön”, utan ”vanligt folk”. Jag känner mig i högsta grad delaktig och som en vanlig före detta hårt arbetande människa med en acceptans att betala något mer skatt än de som tillhör det vanliga folket.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare