Den 13 september går Sverige till val. Många viktiga frågor stöts och blöts nu i valdebatter och valstugor. Men en fråga lyser med sin frånvaro: vem ska producera maten i Sverige när nästa kris kommer?
Den frågan handlar inte bara om jordbruket, som många politiker verkar tro. Den handlar minst lika mycket om livsmedelsindustrin. Det är våra 750 medlemsföretag och deras 45 000 anställda som förädlar, förpackar och distribuerar merparten av den mat och dryck som produceras i Sverige.
Svenska politiker talar ofta om beredskap. Om att rusta landet för kriser, konflikter och en allt osäkrare omvärld. Det är bra. Men samtidigt gör politiken det dyrare, krångligare och mindre lönsamt att producera mat i Sverige. Det är en farlig motsägelse och en omöjlig ekvation. För utan en konkurrenskraftig livsmedelsindustri finns ingen livsmedelsberedskap värd namnet.
Svenska matproducenter plågas av höga kostnader, växande regelbörda och försämrade konkurrensvillkor, till stor del på grund av politiska beslut. Givet omvärldsläget är det inte bara ett problem för företagen – det är ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige som måste tas itu med nu.
I rapporten ”Krisåtgärder för Sveriges livsmedelsindustri och livsmedelsberedskap” har vi samlat de svenska livsmedelsproducenternas egna åtgärdsförslag. Det övergripande budskapet är tydligt: om Sverige vill stärka sin livsmedelsberedskap måste det bli enklare och billigare att producera mat och dryck. Här lyfter vi de tre mest akuta åtgärderna enligt producenterna själva:
1. Sänk arbetsgivaravgifter, skatter och andra avgifter. Svensk livsmedelsindustri konkurrerar på en europeisk marknad men med svenska kostnader. För många företag är marginalerna ohållbart små. Arbetskraftskostnaderna är därför avgörande för möjligheten att behålla produktion och arbetstillfällen i Sverige. Företagen efterfrågar tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter och andra kostnadslättnader som stärker likviditeten och gör det möjligt att behålla jobb och skapa förutsättningar för att producera mat i Sverige även i morgon.
2. Dämpa energi-, bränsle- och transportkostnader. Energi och transporter är helt avgörande insatsvaror. När dessa kostnader stiger slår det direkt mot livsmedelsproduktionen, något som vi såg både under Rysslands invasion av Ukraina och nu under Irankriget. Företagen pekar på behovet av lättnader på energi- och drivmedelsskatter samt riktade åtgärder för att minska kostnadstrycket. Om politiken vill säkra svensk livsmedelsförsörjning måste den börja där kostnaderna uppstår.
3. Minska regelbördan och undvik nya kostnader. Under senare år har svenska livsmedelsföretag mötts av en växande mängd rapporteringskrav, avgifter och administrativa regelverk med namn som ESG, PPWR, EUDR, NIS2 och Konsumentmaktsdirektivet. Samtidigt förväntas företagen investera i ökad beredskap, hållbarhet och produktion. Den ekvationen går inte ihop.
Våra medlemmar efterfrågar nu ett tillfälligt regelstopp, mindre överimplementering av EU-regler och en genomlysning av politiskt beslutade kostnader. Resurser som i dag går till byråkrati behöver i stället gå till investeringar i svensk livsmedelsproduktion och försörjningsförmåga.
Detta är inte krav från en enskild bransch som vill ha särskilda förmåner. Det är konkreta förslag från de företag som varje dag producerar den mat och dryck som svenska hushåll är beroende av. Företagen är också tydliga med den kanske viktigaste insikten av alla: det som inte produceras i fredstid kommer inte heller att produceras i kristid. En livsmedelsindustri som pressas av höga kostnader, svag lönsamhet och växande regelbörda kommer inte att kunna bygga de lager, investeringar och den produktionskapacitet som beredskapen kräver.
Livsmedelsproduktion borde vara en av valrörelsens stora frågor. Inte på grund av matpriserna, utan för att livsmedelsberedskapen är en grundläggande säkerhetsfråga. När väljarna går till valurnorna den 13 september bör de kunna kräva tydliga besked från alla partier: Hur ska Sveriges livsmedelsberedskap stärkas om det samtidigt blir dyrare och svårare att producera mat i Sverige?
Till landets politiker är uppmaningen enkel: Sluta tala om livsmedelsberedskap som ett mål och börja skapa förutsättningarna som gör den möjlig. Stötta svenska livsmedelsproducenter här och nu, och ge dem sen möjlighet att växa, investera och producera mer. Utan en stark svensk livsmedelsindustri finns ingen svensk livsmedelsberedskap. Och utan mat på bordet spelar många andra valfrågor ingen roll.
Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen