Längst in i ett hörn i tv-sportens kostymförråd förvarar Mats Nyström sina saker, bland annat ett gäng kavajer som de flesta har samma färgton.
Fyra nyanser av mörkblått.
I olika fack ligger påsar med tuggummi, linser, en karta voltaren ifall knäna smärtar, på galgar hänger ett gäng slipsar och en radda kavajer.
Just den här söndagen väljer Nyström… en mörkblå.
Det är den sista söndagen i augusti och han förbereder sig för att genomföra sin 500:e Sportspegeln-sändning.
Anledningen till att vi vet det?
För att vi vet sånt.
Mats Nyström, 63, har sedan han gjorde sin första arbetsdag på Sveriges Television 1991 plitat ned små noteringar eftersom han länge trodde att han inte skulle bli kvar.
Anteckningsblocken kallas ”Dödahavsrullarna” och med hjälp av dessa vet vi att Nyström 500 lördagskvällar har gått och lagt sig och tänkt ”imorgon ska jag jobba med Sportspegeln” innan han somnat.
500 sändningar.
500 söndagar.
Det kan vara lite svårt att få grepp om hur mycket det egentligen är, men om man tar alla dessa sändningar och placerar dem i en kalender så fyller man alla söndagar, året om, i nästan tio års tid.
Ingen vet säkert hur många Sportspeglar Arne Hegerfors, Bo Hansson, Christer Ulfbåge eller Bengt Bedrup ledde, men man kan slå sig i backen på att ingen har gjort ens i närheten av lika många som Mats Nyström.
– Det är nästan lite läskigt. En surrealistisk känsla. Jag minns ju när jag satt och såg Arne Hegerfors leda Sportspegeln och tänkte ”wow, vilket jobb han har”. Och nu har jag gjort det här så många gånger.
Sedan 1991 har Nyström även klarat av 358 ”Fotbollskväll”, varit program- och projektledare för ”Hockeykväll”, kommenterat olympisk idrott, varit programledare för ”Gomorron Sverige” och Helgstudion under pandemin.
– Men hela tiden har Sportspegeln hängt med. Sedan 1995 har det nog inte gått ett år utan att jag jobbat med Sportspegeln.
Vi räknar lite på det och kommer fram till att han under de senaste åtta åren har varit programledare för Sportspegeln 200 gånger vilket betyder att han gjort ungefär 25 per år.
Hälften av alla som sänts alltså.
Du lämnar inte över mycket till dina kollegor.
– Jo då, men de får göra andra saker som är roliga. De får fara runt på annat så jag vill inte påstå att jag känner att jag stjäl av dem, säger Nyström när han sjunker ner i stolen i sminket.
– Kanske går det åt lite mer puder nu, än när man var ung.
När sminkören Clive är färdig med Nyströms nuna ställer han en fråga som verkligen understryker att det är en speciell sändning som stundar.
– Vill du ha lite hårspray?
När Nyström var ung, eller yngre, ville han bli skådespelare.
Han gjorde några mindre statistinsatser på Stadsteatern och höll under en period till ute på Ulf Larssons teater i Täby.
Han provade även på ett vikariat som gymnastiklärare men upptäckte snabbt att det inte var någonting för honom.
– Sex timmar av bollar som studsar och ett jävla liv helt enkelt, nej det var ingenting för mig.
Mats pappa Jimmy jobbade på Aftonbladet i en herrans massa år och som uppvuxen i ett journalisthem fick han tidigt kontakt med yrket.
– Det var ganska mycket törstiga män på den tiden, om man säger så. Min farsa klarade det där ganska bra, men vi bodde nära redaktionen och det blev så att vårt hem blev en samlingsplats. Gubbarna som var hemma var rätt påstrukna, men snälla, och jag låg och lyssnade på snacket. De diskuterade idrott, politik och allt du kan tänka dig. Man sög väl åt sig, det verkade spännande.
När lagkamraterna i kvarterslaget senare uppmuntrade honom att skriva om laget skickade han in en artikel till lokalpressen.
– Och den hamnade i tidningen. Då fick jag lite blodad tand.
Han började jobba på Huvudsta Press och efter ett antal publicerade artiklar frågade han sin pappa om inte han kunde ”fixa någonting på Aftonbladet”.
– Icke. Ingen nepotism här inte. Gamla skolan. Jobb fick man fixa på egen hand.
Sagt och gjort, Nyström sökte jobb och tog en egen och alldeles unik väg till tv-huset på Gärdet.
Via ett sommarjobb på Radio Västerbotten hamnade han på Radio Stockholm och fick en tjänst på ”Örjansbandet”, taltidningen för synskadade i Stockholm.
Via kontakter gick han vidare till nystartade ”Good Morning Scandinavia”, ett svensk- och norskspråkigt morgon-tv-program på Sky Channel, Åke Wilhelmsson och Kari Storækre var programledare och Nyström läste nyheter.
Wilhelmsson och Storækre startade senare Nordic Channel och dit följde Nyström som sportkommentator.
Nordic Channel blev senare TV5, Kanal 5, och Femman, som blev Discovery och Warner Bros, och idag vet ingen säkert vad kanalen heter.
I januari 1991 klev han slutligen in på tv-sportens redaktionsgolv för att avverka ett 1,5 månad långt vikariat, han tänkte nog att det inte skulle bli så mycket mer än så, men erfarenheten kunde han dra nytta av och för att styrka sina nya kunskaper började han föra anteckningar.
Snart 36 år senare står han på samma golv, i en mörkblå kavaj och klipper och tejpar sina manuskort till den 500:e Sportspegel-sändningen.
Inga divalater.
– Jag har ju varit med i processen hela veckan och jag skriver alla påannonser själv, kanske ber om lite kontext och så där, men sedan sätter jag mina ord på det. Men det är inte så märkvärdigt, varenda påa behöver ju inte bli en Tranströmer.
– Det är en ära. Det är ju Sveriges äldsta magasinsprogram i sportväg och kanske, tillsammans med Aktuellt, ett av de äldsta och fortfarande levande programmen i svensk television. Det finns en tradition att värna och jag ser det som en ynnest att få göra det här. Varje gång jag kommer hit och klockan närmar sig 19 känner jag ”fan vad kul det ska bli”.
Du har känt så 500 gånger?
– Varje gång.
Mycket har förändrats genom åren. När du gjorde din första Spegel var den säkert 45 minuter lång och sågs av två miljoner tittare. Hur skulle du beskriva utvecklingen? Eller är det en avveckling vi ser?
– Jag skulle inte kalla det avveckling. Jag spelar golf. Klubborna har ändrat teknologi. Hockeyn har blivit snabbare. Fotbollen har utvecklats enormt mycket. Det är samma sak med det här. Först hade vi ångloket och sedan kom det elektriska tåget. Det var en stor omvandling. Men det som har hänt de senaste tio åren är att det inte bara har kommit ett elektrisk tåg, det har kommit 10 000 på en gång. Alla mediehus i hela världen försöker hantera den här stormen av olika applikationer, streamingtjänster, sociala medier och allt vad det är. Vi konkurrerar inte bara med tv-utbudet, utan med allt annat som folk har att välja på. Sportspegeln försöker hänga med, men det är inte lätt.
En sensommarsöndag kan ”Spegeln” fortfarande locka en halv miljon tittare, när vinteridrotten drar igång framåt oktober är tittarsiffrorna lite bättre.
– Det är nu det enda sportmagasinet som finns. Men hur får vi ungdomarna att hitta till Sportspegeln? Går det ens?
Går det?
Kanske.
Måste de?
Oklart.
Kvällens Sportspegel inleds med ett telegram.
Svenskt VM-guld i polska Poznań.
I kanot.
Inga bilder.
Public service-uppdraget har sina utmaningar.
Alla som har en ungdom hemma vet att de har blivit uttråkade och lämnat tv-rummet innan Mats Nyström hunnit säga ”K1 5000 meter”.
SVT vill hitta den yngre publiken, men samtidigt sliter de med ett besparingskrav på 355 miljoner kronor, från och med nästa år kommer Sportnytt att kortas, men ännu har ingen petat på Sportspegeln.
När det kommer till nedskärningar, har du under dina 36 år varit med om något liknande?
– Nej, inte ett sådant yxhugg som det här. Aldrig. Tiderna är annorlunda. Förr, frampå höstkanten, kunde sportchefen Bosse Gentzel säga ”fasen, vi har lite dåligt med pengar”, men då gick han upp och snackade med tv-chefen Sam Nilsson, och sedan satt det några miljoner till på kontot.
En del tog ju avgångsvederlag i våras, du som 63-åring, gick du i såna tankar?
– Nej, faktiskt inte. Jag tycker fortfarande att det är roligt att jobba. Lustfyllt och jag är så jäkla tacksam för att jag fortfarande får känna den känslan. Men man vet aldrig, saker och ting kan ju förändras.
Just den här kvällen förändras ingenting.
Tack och lov.
Några minuter före sändning har Sportspegelns furste tagit plats vid ”skrivbordet” i studion.
Han pratar med redaktören Ann-Sofie Gälman och säger tv-ord som ”bumper”, ”påa” och ”ska jag vända mig till 14 då?”.
Någon ropar ”tio sekunder till sändning” och det blir tyst.
Jag blundar.
”Välkommen till Sportspegeln”.
Hur många gånger har man hört Mats Nyström säga exakt så?
Kanske inte 500 gånger, men åtminstone 370.
Det är en märklig känsla att sitta tio meter bredvid och uppleva Sportspegeln så här, samtidigt som en halv miljon svenskar sitter hemma och ser exakt samma sak.
När inslagen rullar är Nyström mentalt i nästa, han kontrollerar sina manuskort och har hela tiden kontakt med kontrollrummet.
Fotbollsexperten Magnus Eriksson är krasslig och måste vara med på länk, det har grämt Nyström hela dagen eftersom han gillar att ha ett levande stycke i studion som han kan prata med.
Då kan det uppstå oanade händelser och erfarenheterna från Cocosteatern i Täby komma väl till pass.
Den 500:e Sportspegeln-sändningen avslutas med ett litet potpurri från de tidigare 499.
I den sista tillbakablicken säger Nyström ”Tack ska ni ha för ikväll” innan det är dags att avsluta sin 500:e sändning.
– Tack ska ni ha för ikväll.
Snyggt.
Rapport ska sända från samma studio så det är inte läge för något tjo och tjim, ingen kastar konfetti och det skulle väl inte heller klä varken Mats Nyström eller tv-sporten att hålla på med sånt fjanteri.
En kvart efter sändning står Mats Nyström på redaktionsgolvet i helt vanliga kläder.
Det är ingen enorm skillnad jämfört med vad han nyss bar i sändning.
Någon kommer fram och vill ta en bild, Nyström håller i sin blombukett som cheferna kostat på sig och så blir han bjuden på en halv dammsugare.
Mycket märkvärdigare än så ska inte en SVT-jubilar firas en augustisöndag, när sommaren dragit sin sista suck.
– Jag är tagen faktiskt. Det känns lite som en avtackning, men den får ni vänta med.
500 är en milstolpe, vad siktar du på nu?
– Jag säger som idrottarna. En match i taget. Jag tar en sändning i taget.
500 söndagar. Har du försakat någonting?
– Jag tycker inte det. Jag jobbade som kommentator fram till OS i Salt Lake City 2002, men då hoppade jag av. Jag hade behövt vara borta mycket för att hänga med i racet. Vi hade två små tjejer då och jag ville inte det. Nu har jag visserligen jobbat söndagar, men jag har alltid kommit hem på kvällen, och kunnat lämna för förskolan på måndagen.
Hur länge kommer Sportspegeln finnas kvar?
– Det är en svår fråga. Men jag tror att människan är i behov av fördjupning. Som är lite längre än tre sekunder. Får vi inte den blir vi tokiga till slut. Och där fyller Spegeln en viktig funktion.
Klockan är strax efter åtta när Mats Nyström går ut på tv-husets baksida för att för 500:e gången sätta sig i bilen och köra hem efter en Sportspegel-sändning.
Det finns bara en sak kvar att säga.
Tack ska du ha för ikväll.