Tio intensiva dagar med Göteborgs dans- och teaterfestival 2026 är över. Det brukar heta att man sparar det bästa till sist, men den här festivalen gick ut så hårt att det blev svårt att öka. Franska Cirques Le Roux med makalösa ”Entre chiens et louves” blev den absoluta höjdpunkten. En scenkonstmix med blixtrande akrobatik, fyndig regi och charmigt spelhumör berättade om individer, relationer och olika tiders krav och konventioner. Scenografin utgjorde en kreativ medaktör i många hisnande stunder. Särskilt fångades jag av den värme som aktörerna utvecklade, både sinsemellan och gentemot oss i publiken.
Svalare intryck gjorde ”Aria”, balettkonst i rymden, högt över Götaplatsen. Naturligtvis gav höjden även där hisnande effekter, men mest skapade kropparna snygga linjer och formationer.
Det rika och gratis utomhusprogrammet bidrog till trycket. Cirkuskonsterna dominerade, men variationen var stor och kvaliteten hög. Interaktionen med åskådarna toppades av Chris Clown som hängde högt i en arm (gick du på det?) och Karcocha, som i färgsprakande dräkt stoppade bilar, smög på förbipasserande och fick dem att göra konster de inte visste att de kunde. Närkontakt med konsten smittar och humor övervinner mycket.
Det är sådana upplevelser jag väntar mig av en internationell festival
Det skulle mycket regn till för att ställa in, men artisternas säkerhet ställer krav. Att Jeff Cruz i numret ”Utopia” med det stora hjulet – Cyrs ring – krävde halkfritt underlag var uppenbart. Så poetiskt, elegant och starkt i hela sin cirkulära form.
Jonglörerna stod för kontraster. Dimas Tivane skapade intim och överraskande konst med en enda apelsin eller flaska, medan Alexander Koblikov höll nio bollar i luften och tillsammans med Charlotte de la Bretèque fångade dem i listiga grepp.
Det är just mångfalden i uttryck som gör festivalen intressant. Scenprogrammets förhandstippade drottning var Isabelle Huppert i det klassiska dramat ”Bérénice”, se Mikaela Blomqvists recension (29/8). Denna stramt estetiska föreställning hade en motpol i Cirque Baobabs ”Yongoyeley”, där nio artister helt utan choser, men i glädje och gemenskap skildrade kvinnornas kraft och frigörelse i Guinea.
En föreställning som fortfarande upptar mina tankar är ”Pinocchio (live)”, som Ingeborg Zackariassen recenserade (30/8). Det är sådana upplevelser jag väntar mig av en internationell festival. En chans att se det banbrytande, något som vänder på begreppen, som utmanar och inte alltid behagar. Det finns en fara med de stora prestigefyllda produktionerna, som flera festivaler av ekonomiska skäl samarbetar om, och som turnerar runt hos medproducenterna. Risken är att de blir eleganta uppvisningar av högkvalitativ mainstream.
Det är viktigt att Göteborgsfestivalen fortsätter med egna spaningar och skapar unika kontakter som riktar blicken åt nya håll.
Även om starten för min del innehöll den rikaste föreställningen fann jag också i slutet en stark upplevelse
Det lokala scenkonstlivet vill gärna bli involverat, inte bara låna ut scenerna. Ett av årets få göteborgska bidrag var invigningskvällens prolog, ett dansnummer av och med Mpululu Ntuve. Hon visade att även Göteborg rymmer konstnärlig spets. Ntuve är en av artisterna i Next Move, festivalens satsning på streetdans, och 3 november deltar hon i ett program på Stora teatern. Missa inte!
Även om starten för min del innehöll den rikaste föreställningen fann jag också i slutet en stark upplevelse, ”Delusional – I killed a man”. Där berättade Diana Salles innerligt och personligt om priset för att bli transkvinna. Med kroppen i centrum vidgade hon sitt beslut och sin förändring till en allmän insikt om vikten av att våga lämna det som inte är du.
Nu känns det lite tomt, festivalen har fyllt stan, och även några platser i regionen, med internationell cirkus, dans och teater. Trycket har varit högt, särskilt den avslutande helgen då festivalen fick sällskap av både Göteborgskalaset och Swedish House Mafias bullrande konserter. Inte ens med en smart snitslad bana var det möjligt att hinna med allt, men nog är det härligt när gatorna fylls av folk och teaterhusen visar gästande scenkonst.