Till helgen arrangeras Folkfest för fred och klimat i Göteborg. Ett försök, enligt arrangörerna, att ”samla alla goda krafter som vill se en bättre värld”.
På scen kommer bland annat bandet Kofia att stå, känt för att dess medlemmar sjunger om krossandet av sionismen, väpnad kamp och hur raketer skjuts mot deras fiender. I sammanhanget passar en annan deltagare, Greta Thunberg väl in, då hon numera inte har något problem med att demonstrera under parollen ”krossa sionismen”.
Panelsamtalen har en tydlig vinkel: upprustning och ”krigshets” är dåligt. Bland talarna finns bland annat representanter för Scientist Rebellion, en grupp vars medlemmar inte tvekar att begå brott för att uppnå politiska målsättningar.
Det kommer inte direkt att vara några meningsskiljaktigheter i samtalen och den ideologiska kantringen är total. Men det är också poängen.
Medarrangören Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen är inte en opolitisk organisation, den opinionsbildar aktivt för att Sverige ska lämna Nato och kraftigt nedrusta sitt försvar, och den har motsatt sig militärt stöd till Ukraina.
Folkfest för fred och klimat: väpnad kamp, men bara så länge den bidrar till att krossa sionister, inte när det handlar om att möta rysk krigföring.
Arrangörerna får förstås ta vilka ståndpunkter som helst, bjuda in vem de vill och ställa vem de behagar på scen. Men det ska också stå oss övriga fritt att slippa bidra till deras politiska opinionsbildning.
Men det gör det inte.
En av finansiärerna är Göteborg & Co, ett av stadens bolag vars syfte är att stimulera besöksnäringen i Göteborg. I november förra året ansökte Folkfest för fred och klimat om pengar och beviljades ett bidrag på 65 000 kronor.
Avsikten med Göteborg & Co:s bidragsutbetalningar är inte att finansiera politisk opinionsbildning för ett eller annat ändamål. Trots detta har arrangörerna fått kommunala medel.
Så hur kan Göteborg & Co skilja mellan ett i grunden politiskt arrangemang och ett renodlat kulturarrangemang?
Det enkla svaret är att de inte kan det, eftersom själva ansökningsprocessen inte syftar till att kunna identifiera politisk opinionsbildning. I stället ägnas utrymmet åt allt annat.
När man söker pengar från Göteborg & Co får man fylla i ett formulär. I evenemangskategorin fyllde Folkfest för fred och klimat i ”Kultur” – politik, opinionsbildning och aktivism saknas som svarsalternativ.
Göteborg & Co undrar även om evenemanget är hållbarhetscertifierat och om arrangörerna arbetar för att ”skapa långsiktiga positiva samhällseffekter”. På den senare frågan var svaret ja. Vem svarar nej på en sådan fråga?
Sedan fortsätter det på samma vis. De sökande ska beskriva hur de arbetar med fokusområdena ”Av alla för alla: Jämlikt Göteborg”, ”Jämställdhet 50/50” och ”Klimatneutralt 2030”.
Folkfest för fred och klimat framstår närmast som något som Göteborg & Co hade kunnat arrangera helt på egen hand, med tanke på hur Göteborg & Co:s ansökningsformulär är utformat.
Göteborg & Co undersöker inte om de som söker pengar kommer att bedriva politisk opinionsbildning med pengarna; de undersöker om de sökande återvinner skräp eller jobbar med jämställdhet. Då blir svaren därefter och Göteborg & Co har ingen aning om vad vi delfinansierar.
När jag ringer Göteborg & Co för att fråga hur de i dag ställer sig till bidraget med anledning av arrangemangets politiska innehåll har de ingen uppfattning eller aning. Nej, de ska inte finansiera politisk opinionsbildning. De har ”dialog” med arrangörerna men tycks inte förstå att det är ett politiskt arrangemang med kulturella inslag. Inom organisationen finns kompetens att identifiera gott hållbarhetsarbete, men inte ideologiskt motiverade ansökningar.
Det är så en ideologi intar en kommandohöjd: den upphör att uppfattas som politik och blir en administrativ självklarhet. Då saknas spärren mot att finansiera opinionsbildning så länge den är av rätt sort vill säga.