För en tid sedan blev jag anklagad för att ha hamnat i dåligt sällskap. Jag hade haft Liberalernas partiledare Simona Mohamsson med mig i lastbilen och tagit ett foto på oss bägge som jag la ut på sociala medier.
Mohamsson hade frågat om det var möjligt att göra ett arbetsplatsbesök i valrörelsen på Renova och det hade företaget sagt ja till. Jag tycker det är bra av såväl våra folkvalda politiker som Renova som arbetsgivare att synliggöra renhållarnas vardag.
En partikamrat påpekade då att Mohamsson hade lyft fram Sverigedemokraternas kampanj ”stoppa sosseriet” vilket han tolkade som en ambition att krossa arbetarrörelsen. För att sedan allvarligt råda mig att ”givet din ideologiska kunskap om arbetarrörelsen hoppas jag att du tänker ett varv till nästa gång innan du ger den personen din egen plattform.” Och faktum är att jag tänkt en hel del på det där med vems sällskap jag föredrar.
Arbetslivets villkor är sorgligt frånvarande i det politiska samtalet oavsett om det är valrörelse eller ej. På min arbetsplats är det ganska många som försöker bilda sig en uppfattning om var de ska lägga sin röst den 13 september. Där finns det socialdemokrater, sverigedemokrater och faktiskt en och annan liberal. Med flera. De tittar på partiledardebatter, lyssnar på partiledarintervjuer och slänger käft med undertecknad om hur jag ser på saken.
En del föreslår att jag borde bilda ett nytt arbetarparti som vänder sig till ”oss som arbetar”. Det kommer såklart inte hända. Dock säger det en del om hur våra partier prioriterar sina eventuella väljare. Retoriskt hävdar nog de flesta att samhällsbärare i form av vårdpersonal, spårvagnschaufförer eller renhållare borde rösta på det ena eller andra. Mera sällan lyfter man fram hur vår verklighet kan förbättras.
För vi har problem.
Dödsolyckorna på svensk arbetsmarknad ligger år efter år i paritet med dödsskjutningarna bland kriminella gäng och vi vet alla vilken fråga som får mest uppmärksamhet såväl medialt som politiskt. Om detta pratade jag med Mohamsson i lastbilen. Jag tar nämligen alla chanser att lyfta arbetslivets villkor när jag får möjlighet. Det skulle jag gärna göra med andra folkvalda också. Arbetsmiljöfrågorna borde högre upp på agendan.
Och ärligt talat. Nu är det valrörelse. Att partier högerut vill ”stoppa sosseriet” är ingen högoddsare. Lika litet som partier vänsterut vrider sig ur led för att beskriva Tidölagets ondska. Det blir lite löjligt att vara så lättkränkt samtidigt som man själv inte skräder orden om sina politiska motståndare.
Dessutom är det bortkastad möda att fokusera på mig. Jag röstar redan på Socialdemokraterna. Det är med mina arbetskamrater ni borde dela era plattformar. Det får gärna bli fler arbetsplatsbesök i valrörelsen.
För om det är några som förtjänar de politiska partiernas uppmärksamhet så är det de som varje dag tömmer era sopor. Fler partier borde göra som Mohamsson. Och oroa er inte över min lojalitet. Jag befinner mig nämligen redan i gott sällskap, bland mina arbetskamrater.