Åsa var hemmasittare: ”Fattar inte hur jag överlevde”
Slutade gå till skolan i unga tonåren • Uppmaningen till politiker
・Uppdaterad:
I sexan blev Åsa Jonsson hemmasittare och skolan blev en omöjlig plats.
Vardagen präglades av stor ångest och oro.
– Redovisningen inför klassen var den värsta tortyr jag har upplevt, säger hon.
Redan i mellanstadiet började Åsa Jonsson må allt sämre men det var i årskurs sex och framför allt i årskurs sju som läget blev ännu värre.
– Då mådde jag fruktansvärt dåligt. Då gick det inte längre utan då tog det tvärstopp. Att försöka klä på sig med en ångest som river kroppen och som gör att du kollapsar. Jag var väldigt blyg och jag hade svårt för det sociala, säger hon.
Bemötandet från skolan förvärrade situationen ytterligare. Istället för stöd möttes hon av hot om tvångsåtgärder.
– Min första kontakt var att träffa skolkuratorn. Då får jag till mig att jag har skolplikt och går jag inte dit hämtar de mig, gömmer jag mig släpar de mig. Det var otroligt traumatiskt och ett skräckfyllt möte som jag beskriver det som det värsta möte jag någonsin har haft.
Stor separationsångest som liten
Dessutom fanns en konstant rädsla över att något skulle hända hennes mamma.
– Jag visste att min mamma dör om jag inte är nära henne. Det är en otroligt tung börda att bära. Att försöka rädda sin mamma som egentligen inte behöver räddas och att försöka att alltid vara nära henne.
Vändningen kom med rätt stöd
När Åsa till slut träffade en psykolog som såg hennes behov förändrades allt. Hon fick tillåtelse att vila hemma och först då började återhämtningen.
– Det gjorde att jag verkligen kunde andas igen. Jag är jättetacksam för att jag redan då fick lära mig att vila för det är då man tar sats.
Ge en röst till osynliga
I dag föreläser Åsa om psykisk ohälsa och har skrivit en bok som sin uppväxt. Hon har en uppmaning till politiker.
– Att man säkerställer att lärarna får otroligt mycket resurser så att de har möjlighet att se varenda elev och anpassa utifrån det de behöver. Att man inte kan ha de här enorma klasserna och att man vågar våga se bortom läroplanen som faktiskt finns.
Åsa vill att fler vuxna ska våga se och lyssna på barn som mår dåligt och att hemmet ska vara den tryggaste platsen.
– Hemma har du rätt att vara som du är. Jag fick den möjligheten av mina föräldrar. Så ta inte ifrån dem det, oavsett råd från skola och socialtjänst.
I dag vill hon vara en röst för de barn och unga som upplever det Åsa gjorde.
– De ska ta med sig att den här tuffa perioden inte definierar deras framtid. Jag är ett levande bevis på det.