← Alla nyheter

TV4 Nyheterna · 13 tim sedan Senaste

Armageddon hade fel – så kan en asteroid stoppas

Forskare i Kalifornien har med avancerade simuleringar undersökt vad som händer om en kärnladdning detonerar utanför en asteroid – i stället för inuti den. Resultaten visar att en explosion på rätt avstånd kan vara betydligt effektivare än väntat. – En explosion på lämpligt avstånd utanför kan funka väldigt bra. Det var lite överraskande, säger Patrik Norqvist. Röntgenstrålningen spränger asteroiden I simuleringen användes en kärnladdning på omkring en megaton. Något som motsvarande ungefär 60 Hiroshimabomber. Men det är inte en tryckvåg som gör jobbet. I rymdens vakuum finns ingen atmosfär som kan skapa en sådan effekt. I stället är det den kraftiga röntgenstrålningen från explosionen som träffar asteroiden. Strålningen tränger in i sprickor och hettar upp materialet, som börjar förångas och expandera. Det kan få stora delar av asteroiden att slitas sönder. – Trots att vi inte har någon

Armageddon hade fel – så kan en asteroid stoppas

Ingen borrning krävs • Rymdfysikern: ”Resultatet är över all förväntan”

・Uppdaterad:

I Armageddon skickas Bruce Willis ut i rymden för att borra sig in i en asteroid och spränga den. Nu visar nya simuleringar att det kanske var helt onödigt.

– Resultatet är över all förväntan. Vi behöver inte skicka Bruce Willis för att borra hål, säger rymdfysikern Patrik Norqvist.

Forskare i Kalifornien har med avancerade simuleringar undersökt vad som händer om en kärnladdning detonerar utanför en asteroid – i stället för inuti den.

Resultaten visar att en explosion på rätt avstånd kan vara betydligt effektivare än väntat.

– En explosion på lämpligt avstånd utanför kan funka väldigt bra. Det var lite överraskande, säger Patrik Norqvist.

Röntgenstrålningen spränger asteroiden

I simuleringen användes en kärnladdning på omkring en megaton. Något som motsvarande ungefär 60 Hiroshimabomber.

Men det är inte en tryckvåg som gör jobbet. I rymdens vakuum finns ingen atmosfär som kan skapa en sådan effekt. I stället är det den kraftiga röntgenstrålningen från explosionen som träffar asteroiden.

Strålningen tränger in i sprickor och hettar upp materialet, som börjar förångas och expandera. Det kan få stora delar av asteroiden att slitas sönder.

– Trots att vi inte har någon atmosfär verkar det här ändå kunna trycka iväg asteroiden och framför allt pulverisera den, säger Norqvist.

25 meter gav bäst effekt

Forskarna testade olika avstånd mellan kärnladdningen och asteroiden. För en asteroid på omkring 160 meter gav en detonation cirka 25 meter bort bäst resultat.

Då kan så mycket som 80–90 procent av asteroiden sprängas bort.

– Det är extremt bra med tanke på effekterna om en sån här skulle träffa jorden, säger Norqvist.

Det material som slungas ut fungerar dessutom ungefär som en liten raketmotor. Rekylen kan knuffa det som återstår av asteroiden ur sin ursprungliga bana – och förhoppningsvis bort från jorden.

”Kan rädda jorden från en katastrof”

Hur stor är då risken att vi faktiskt behöver använda metoden?

Små asteroider träffar jorden flera gånger om året. Objekt runt 20 meter kan dyka upp ungefär en gång under ett människoliv och orsaka stora lokala skador.

Riktigt stora asteroider, som kan få globala konsekvenser, är däremot betydligt mer sällsynta. Mellan sådana nedslag kan det gå miljontals år.

Någon asteroid stor som Texas, som i Armageddon, behöver vi knappast heller oroa oss för.

– Den kommer aldrig att träffa oss! Det finns knappt så stora asteroider, säger Norqvist.

Men även om hotet är avlägset kan forskningen bli avgörande den dag en större asteroid upptäcks på kollisionskurs med jorden.

– Knappast under vår livstid, men det är bra att vi har säkerhetssystemet. Om det om några hundra år dyker upp kan vi rädda jorden från en katastrof.

Så ofta krockar asteroider med jorden

20 meter lång: 60–100 år

100–140 meter lång: 10 000 år

1 kilometer lång: 1 miljon år

10 kilometer lång: 100 miljoner år

Läs hela artikeln hos TV4 Nyheterna →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.