Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | SKATTEPOLITIK
Sverige står inför stora investeringsbehov för att säkra långsiktigt välstånd. Det handlar om klimatomställning, välfärd, trygghetssystem och infrastruktur. Alla svenskar förväntas vara med och bidra till finansieringen av dessa gemensamma åtaganden genom att betala skatt.
Sverige har idag ett progressivt skattesystem, som gäller för 99 procent av befolkningen. Den totala skattesatsen man betalar ökar långsamt ju mer man tjänar, från omkring 40 till 55 procent. För de superrika däremot, fungerar det svenska skattesystemet i praktiken tvärtom. Kurvan vänder skarpt nedåt. De allra rikaste svenskarna, miljardärerna, betalar en total skattesats på under 20 procent. Hur kommer det sig att skattesystemet ser ut såhär? Det beror till stor del på att miljardärer hittar sätt att undvika att deklarera sin inkomst, ofta genom att flytta sitt ägande till holdingbolag.
Användandet av personliga holdingbolag gör det möjligt att runda det svenska skattesystemet. För alla andra gäller principen att inkomster ska beskattas när de uppkommer. Inkomst kan skapas genom att vi får lön, genererar vinst i eget företag eller säljer något vi äger – all inkomst passerar sedan skattesystemet innan vi kan välja om vi ska konsumera eller spara. För ägare till personliga holdingbolag gäller inte detta. Holdingbolaget fungerar för miljardärer närmast som ett skattebefriat sparkonto. Det här är ett kryphål som USA identifierade och täppte till redan på 1930-talet.
Att miljardärer betalar en mycket lägre andel av sin inkomst i skatt än resten av befolkningen bryter mot principerna i systemet och urholkar både skattebasen och medborgarnas förtroende för systemet. Det är varken effektivt eller rättvist. Pengarna hade kunnat användas till att höja barnbidrag, förbättra primärvård, rusta upp och bygga ut järnvägen och investeringar i klimatomställningen. Istället behöver resten av befolkningen betala mer i skatt för att täcka upp för de hål som skapas.
Det är inte radikalt att tycka att miljardärer ska betala skatt som resten av befolkningen. Faktum är att många regeringar runt om i världen överväger en miljardärsskatt för att komma till rätta med just detta problem. I november röstar invånarna i Kalifornien om en engångsskatt på 5 procent på förmögenheterna hos delstatens miljardärer. I Frankrike röstade nationalförsamlingen förra året igenom en minimiskatt på 2 procent på de superrikas förmögenheter, men förslaget stoppades av den mycket konservativa senaten.
Vi ser behovet av ett mer rättvist, enhetligt och långsiktigt hållbart skattesystem. Därför har vi föreslagit att en miljardärsskatt ska införas i Sverige. Utformningen behöver naturligtvis utredas, men vår utgångspunkt är att en sådan skatt implementeras med ett golv på 1 miljard samt en skattesats på 2 procent av tillgångarna. Detta utgör då miniminivån. Eftersom den genomsnittliga avkastningen på tillgångarna är 6-8 procent per år är 2 procent en rimlig nivå. Om en person redan betalar 2 procent eller mer av sina tillgångar genom andra personliga skatter behöver personen inte betala något extra. Annars betalas mellanskillnaden.
Enligt nya beräkningar på den bästa tillgängliga svenska datan skulle en sådan skatt kunna inbringa mer än 50 miljarder kronor. Det är lika mycket som hela kostnaden för polisen 2026.
En miljardärsskatt är inte detsamma som den gamla förmögenhetsskatten. Den tidigare svenska förmögenhetskatten startade på 1,5 miljoner för singelhushåll. Vårt förslag riktar bara in sig på miljardärer. Ingen med en förmögenhet på mindre än en miljard kronor (tusen miljoner kronor) skulle omfattas.
Ett annat vanligt motargument är att en miljardärsskatt skulle leda till att de superrika flyr landet. Det argumentet har svagt stöd i forskning. De senaste decennierna har internationellt samarbete kring skatteflykt gjort stora framsteg, något vi bör fortsätta med inom EU samt inom G20-initiativet för en global miljardärsskatt. För att ytterligare motverka risken kan skattesystemet vässas. I vissa länder beskattas miljardärers värdeökningar i det land de uppkommit, även efter flytt. En utredning om att införa detta i Sverige skrotades av Tidöpartierna.
Sverige har i decennier stått inför en växande ojämlikhet som allt mer koncentrerar resurser och ekonomisk makt hos några få i samhället. Idag äger 46 individer mer än 8 miljoner svenskar. Det är väl känt att ekonomisk ojämlikhet hämmar tillväxt. Idén om trickle-down economics, att välståndet sipprar ner till resten av befolkningen när de rikaste blir ännu rikare, är sedan länge motbevisad.
Det står idag klart att det svenska skattesystemets principer inte gäller lika för alla. Att korrigera bristerna handlar i förlängningen om hur vi vill bygga vårt demokratiska samhälle. Vi ser behovet att investera i det som lägger grunden för svenskt välstånd. Samhället blir starkare när fler får möjligheten att lyckas. För att det ska vara möjligt krävs ekonomisk trygghet, en skola som fungerar för alla, en sjukvård som finns där när man behöver den och en rättvis klimatomställning som skapar jobb i hela landet. För oss är det tydligt att ett viktigt steg på vägen mot ett starkare samhälle är en miljardärsskatt.
Gabriel Zucman
professor i nationalekonomi, Paris School of Economics
Amanda Lind (MP)
språkrör
Daniel Helldén (MP)
språkrör
Anton Bylin (MP)
språkrör, Grön Ungdom