Mörkt i salongen. Repetition pågår. På Dramatens stora scen reser sig ett berg av trappavsatser och blänkande speglar. I bänkraderna sitter regissören Yael Ronen tillsammans med sitt team. Där hittar jag också dramaturg Anneli Dufva och författaren Lotta Olsson, som viskande berättar att hon blev färdig med dagens textavsnitt halv fem i morse. Det är hennes uppdrag att göra svensk text av det som regissören har skrivit ned kvällen innan.
In sveper paret Electra Hallman och Mustafa Al-Mashhadani som är mitt i en hetsig diskussion – med mobilerna ständigt i fokus. Där lyser deras dagsfärska manus.