DN Debatt. ”Hur tror ni egentligen att vårt välstånd skapas?”
DN DEBATT.
Den svenska modellen har aldrig byggt på en motsättning mellan näringsliv och välfärd. Tvärtom. De har alltid gynnat varandra. Men medan andra länder nu lockar företag och kapital med bättre villkor diskuterar svenska politiker motsatsen. Det är ett högt spel som riskerar att förvärra ett redan pressat läge för svensk tillväxt, skriver åtta näringslivstoppar.
Sverige behöver mer investeringar, fler växande företag och fler arbetstillfällen för att finansiera försvar, välfärd och klimatomställning. Ändå präglas den ekonomiska debatten allt oftare av krav och reformförslag som riskerar att kraftigt försvaga villkoren för detta. Innan vi byter kurs bör vi fråga oss varför tidigare generationer av politiker valt, och hållit fast vid, den väg som gjort Sverige till en förebild i världen.
Under det senaste året har en rad åtgärder lagts fram och diskuterats som sammantaget skulle innebära förändrade villkor för sparande, ägande, investeringar och företagande.
Varje enskild reform kan naturligtvis diskuteras utifrån sina egna syften och ambitioner, men när allt fler sådana förslag förs fram samtidigt finns det skäl att stanna upp och ställa en större fråga:
Förstår vi fortfarande hur Sveriges välstånd skapas?
Fakta.Skatteförslag
Ett urval av förslag som lanserats eller diskuterats av politiska partier senaste tiden:
Miljardärsskatt
Förmögenhetsskatt
Arvsskatt
Gåvoskatt
Exitskatt
Höjd skatt på sparande och kapital (inklusive ISK)
Bankskatt
Sverige står inför betydande investeringar, inte minst i innovation, för att framtidssäkra vårt land så att vi kan vara konkurrenskraftiga i världen. Försvaret ska byggas ut. Klimatomställningen kräver stora investeringar. Välfärden behöver finansieras. Allt i en tid när konkurrensen om företag, kompetens och kapital hårdnar. Oavsett politisk färdriktning kommer detta att kräva tillväxt. Utan fler investeringar, fler framgångsrika företag och fler arbetstillfällen blir handlingsutrymmet begränsat.
Under de senaste 15–20 åren har svensk ekonomisk politik i hög grad präglats av en gemensam insikt: ett litet exportberoende land måste vara attraktivt för investeringar, entreprenörskap och långsiktigt ägande. Därför genomfördes successivt reformer som stärkte kapitalmarknaden och förbättrade villkoren för sparande och företagande. Det skedde inte vid ett enskilt tillfälle och inte av ett enskilt parti. Tvärtom växte reformerna fram steg för steg under regeringar med olika politisk färg. Bakgrunden var erfarenheterna från en tidigare period.
Sverige har historiskt prövat perioder med betydligt tyngre beskattning av kapital, ägande och generationsskiften. Ambitionerna var ofta goda. Men konsekvenserna blev också tydliga. Kapital flyttade utomlands, entreprenörer valde att etablera sig i andra länder och svenskt ägande försvagades. Det var mot denna bakgrund som flera av de mest omdebatterade skatterna avskaffades. Målet var inte att gynna ett fåtal, utan att stärka Sveriges förmåga att skapa investeringar, företag, arbetstillfällen och därmed framtida skatteintäkter.
Resultatet blev inte perfekt, men i huvudsak mycket framgångsrikt. Sverige har i dag en av Europas mest utvecklade kapitalmarknader. Aktiesparandet är brett och fler än fyra miljoner svenskar har ett investeringssparkonto. Vi har också byggt upp ett ovanligt starkt ekosystem för entreprenörskap och långsiktigt ägande. Entreprenörer som lyckas blir ofta investerare, mentorer och ägare i nästa generation av företag. Kapital, erfarenhet och nätverk återinvesteras i nya idéer, nya bolag och nya jobb. Detta bör inte tas för givet.
Kapitalmarknader bygger på förtroende och långsiktighet. Investeringar görs inte utifrån dagens villkor utan utifrån förväntningar om morgondagen. För företagare, investerare och entreprenörer spelar därför inte bara enskilda regler roll. Minst lika viktig är känslan av stabilitet och förutsägbarhet. Sverige har under lång tid uppfattats som ett land där spelreglerna utvecklats varsamt och där det funnits en bred politisk förståelse för betydelsen av investeringar, sparande och företagande. Den kontinuiteten har i sig varit en styrka.
När förslag nu återkommer som förändrar spelreglerna för sparande, ägande och långsiktiga investeringar väcks därför en större fråga än den rent skattemässiga. De väcker också frågor hos människor som bygger företag, investerar kapital och skapar arbetstillfällen: Kan man lita på att förutsättningarna som gäller i dag består?
Sverige konkurrerar inte med sitt eget förflutna. Vi konkurrerar med andra länder om företag, talanger, kapital och idéer. Vår högt rankade innovationsförmåga är en styrka, men inte en garanti. Den bygger på forskning, kompetens, riskvilligt kapital och långsiktiga spelregler. När andra länder stärker sina incitament för investeringar och innovation bör Sverige vara varsamt med förändringar som riskerar att försvaga just dessa drivkrafter.
Den svenska modellen har aldrig byggt på en motsättning mellan ett starkt näringsliv och en stark välfärd. Tvärtom. Dess framgång har vilat på samspelet mellan människor som arbetar, företag som investerar, kapital som tar risk och ett samhälle som erbjuder stabila och långsiktiga spelregler.
När vi nu närmar oss valdagen finns det därför skäl att ställa en enkel fråga:
Om Sverige behöver mer innovation, fler investeringar och fler arbetstillfällen för att möta framtidens utmaningar, varför diskuteras då så många förändringar som riskerar att försvaga just de förutsättningarna?
Sverige har byggt upp något som tjänat landet väl. Innan vi river upp det bör vi åtminstone fråga oss varför det byggdes från början.
För välstånd är inte något som kan tas för givet. Det måste skapas. Om och om igen.