Publicerad 09.54
– Fuck you, Jimmie, skriker en tjej och kastar en doftgran mot partiledaren.
Jimmie Åkessons valturné blandar kärlek och hat, utspel och utfästelser.
Fyllgubbar, bråkstakar och Jan Emanuel – alla får plats.
Hundratals personer har samlats vid Stockholms tingsrätt.
På ett bilflak står Jimmie Åkesson och Henrik Vinge och levererar nästa valutspel: förtalsdömda personer som ”varnat” för pedofiler och våldtäktsmän ska benådas av regeringen.
Sedan hoppar Sverigedemokraternas partiledare in i den blå bussen som bär en jätteversion av hans eget porträtt.
Det är onsdag morgon och dag två av hans Sverigeturné kan inledas.
Den bjuder bland annat på Jan Emanuels ”oväntade besked”, Jimmie Åkessons tankar om Tidösamarbetets framtid och ett gäng rasistpåhopp.
HOVSJÖ
Bröderna Afram och Namroud Gourie tar emot i sin restaurang Hovsjö bar & kök som de drivit i 15 år.
En klassisk kvarterskrog, där pasta, schnitzel och kött finns på menyn. Ölen är billig och shots finns för det facila priset 15 spänn centilitern.
Södertäljeförorten Hovsjö är klassat som ett särskilt utsatt område av polisen och gängvåld, knarkhandel och skottlossningar har tillhört vardagen. 2019 var det skottlossning på krogen och Namroud fick ta skydd bakom baren.
Men det har blivit bättre den senaste tiden, menar bröderna, och det tackar de Jimmie Åkesson för.
– Hittills tycker jag att Sverigedemokraterna har gjort sitt, vad de sa att de skulle göra. Jag tycker att de ska få fortsätta, säger Namroud Gourie.
– Rent objektivt så har du rätt, flikar Jimmie Åkesson in.
– Jag älskar dig Jimmie, säger Afram.
– Tack, vad snällt, svarar SD-ledaren.
Tyvärr hinner det inte ätas något. Synd eftersom Aframs hemlagade pannbiffar tydligen får ögonen att tåras.
Sällskapet måste jäkta vidare, många stopp ska genomföras innan kvällens huvudnummer – torgmötet i Västerås.
För Jimmie Åkesson är det sjätte riksdagsvalrörelsen som partiledare. Det har gått svindlande 21 år sedan han tillträdde.
I hans första val nådda partiet nästan tre procent, kanske något av en besvikelse i stunden för partiet, där man hade förhoppningar om att komma in i riksdagen.
– Vi gjorde ett bra val. Och i efterhand är jag ganska glad att vi inte kom in i riksdagen. För vi hade inte klarat av det då, inte på samma sätt som vi ändå gjorde fyra år senare, säger Jimmie Åkesson.
På vilket sätt?
– Partiet var inte tillräckligt organiserat. Vi fanns på ganska få ställen i landet. Och vi hade inte den här kommunala lokala basen som vi har idag, eller som vi hade 2010 för den delen. Så det var ändå bra att vi fick de extra åren.
Sen kom ni in rejält. Hur tänker du tillbaka på det nu?
– Jag gör inte det så mycket. Man är fortfarande mitt uppe i det. Någon gång kanske jag får tid att fundera över sådana där saker också. Men det har ju hänt mycket. Den här perioden har ju varit den första där vi faktiskt har ett genuint inflytande på riktigt. Och har fått igenom väldigt många av de saker som vi har tjatat om sedan 2010 egentligen.
– Och det är lite surrealistiskt nästan när man lyssnar på de andra partierna idag, där de säger ungefär samma saker som vi gjorde för 16 år sedan. Och då kallade de mig en massa fula saker. Det är lite konstigt, men tecken på att vi har kommit väldigt långt.
SÖDERTÄLJE
– Jimmie, jag måste få en kram. Det har gått tio år sedan första kramen, säger Lisbeth Hedman.
Hon flyttade till Södertälje 1968, startade en damfrisering, och har sedan dess varit stan trogen. För något decennium sedan blev hon Sverigedemokrat.
Innan dess hade hon alltid röstat blått, trots att hon är uppväxt i blodröda Skellefteå.
– Det var när jag såg förfallet av denna fantastiska stad, som var helt underbar när jag flyttade hit, som jag blev sverigedemokrat, säger hon.
För Jimmie Åkesson är det en av många kramar under turnén. Handskakningarna och fotograferingar med fansen är fler, oräkneliga.
En påstridig man försöker tränga sig fram för att debattera, men motas bort.
Efter en kvart vid valstugan i Södertälje går vi tillbaka till bussen.
Ett par lokala SD-förmågor diskuterar opinionsmätningar, som sett allt annat än lysande ut för Tidöpartierna sammantaget.
– De där mätningarna är bara vänstervridna, säger en av valarbetarna.
STRÄNGNÄS
En salig min sprids över ungdomen som just hälsat på Jimmie Åkesson.
– Jag ska aldrig tvätta handen igen, säger han.
– Jimmie, det är en ära att få se dig, säger en annan.
Stoppet i Strängnäs blir kort. In och ut ur valstugan. Mera selfies, mycket ungdomar.
SD-bussen väcker uppmärksamhet, på gott och ont.
– Rasister! skriker en man från en bil som passerar.
Ett par timmar tidigare har Centerpartiet Elisabeth Thand Ringqvist varit i just Strängnäs och lanserat målet om en framtida regeringssamarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Att Ebba Busch öppet flörtat med flera av oppositionspartier tycker Jimmie Åkesson inte om. Olyckligt och onödigt och ett sätt att legitimera Centern, uttrycker han det.
Apropå Ebba Busch, hon sa ju att det var klasskillnad i arbetskapacitet mellan dig och Ulf Kristersson. Menar hon att du är lat?
– Jag har ingen aning vad hon menade med det faktiskt. Strax efter det så blev jag inbjuden till Kristdemokraternas gruppmöte för att tala lite om Tidösamarbetet. Det var Hans Eklind som hörde av sig, deras ekonomiskpolitiska talesperson. Han skickade tre datumförslag. Då svarade jag: ’Du kan ju fråga Ebba för hon har koll på min kalender’. Det tyckte han var väldigt roligt.
Men du tog det inte personligt på något vis?
– Nej, man kan hålla på och ta saker personligt i den här rollen.
Det var ändå ett stick liksom.
– Ja, men hon är bra på de där sticken, det är hon. Sen om det är medvetet eller om det bara flyger ur henne, har jag inte riktigt fått grepp om än. Hon fortsätter ju med de här sticken med sina utspel hon gör och hon är väldigt bra på att känna av läget.
ESKILSTUNA
Jimmie Åkesson hinner inte mer än kliva av bussen i Eskilstuna förrän en man i permobil börjar prata med honom.
Samtalet är först något oklart. Hitler nämns, sedan något om Socialdemokraterna. Varken vi eller Jimmie Åkesson verkar förstå om mannen är ett fan eller politisk motpart.
Sex tomma burkar Åbro 7,3 i korgen under permobilen ger en ledtråd om bakgrunden till samtalets oförutsägbarhet.
– Nu får du nog ta och släppa mina händer, säger Jimmie och en av hans Säpovakter kliver in.
För ganska exakt fyra år sedan var jag med Jimmie på valturnén i just Eskilstuna. Precis som då är intresset enormt. I synnerhet från unga tonårskillar. Många med utomnordiskt ursprung.
I Moderaternas tält mittemot SD:s står Alice Landerholm, riksdagskandidat och trolig framtida Muf-ordförande.
Hon tar ut prillan och stoppar i bakfickan innan TV4 kastar fram intervjumikrofonen.
När jag frågar påstår hon att det var lika mycket folk på torget i Strängnäs när Ulf Kristersson var på besök där för någon vecka sedan.
Är Jimmie Åkessons valets största rockstjärna?
– Nej, det skulle jag inte påstå. Det är Ulf, tycker vi såklart, säger hon.
På väg tillbaka mot bussen följs Jimmie Åkesson och hans entourage av en stor skara fans. Och en del o-fans.
– Fuck you Jimmie, ropar en tonårsflicka och kastar en doftgran med Åkessons ansikte på mot partiledaren. Doftgranen missar målet med 5-6 meter.
ENKÖPING
Turnén går vidare i ett rasande tempo. Stoppet i Enköping är sista innan dagens slutmål i Västerås.
– Fuck SD, skriker någon.
– Free Bader, säger en annan, förmodligen åsyftandens Bader Esbano, som blev ett av de mer uppmärksammade fallen av tonårsutvisningar.
Samtidigt, en lång ringlande kö av personer som vill skaka hand och ta en bild med Jimmie Åkesson.
Marcus och Raymond sitter på en bänk en bit därifrån. De är medlemmar i partiet, men inte mer verksamma än så.
– Jag tycker deras åsikter är bra helt enkelt, säger Marcus.
Men sen frågar han sig om det ens är någon mening att gå och rösta.
– Man undrar ju var ens röst kan ta vägen. Det är väldigt enkelt att fuska, och lätt att bara tappa bort ett gäng lappar. Man borde kunna rösta med bank-id, säger Marcus.
VÄSTERÅS
På Bondtorget i Västerås dunkar musiken från Åkezzonz. Namnet till trots genomförs konserten utan partiledaren vid synten.
Han kliver istället på strax efter, till publikens jubel.
– Har ni det bra? ropar han.
Västeråsarna är för stunden lite spaka, så partiledaren måste ställa frågan ytterligare ett par gånger innan han utbrister:
– Fan, ni är trötta alltså.
Men publiken repar sig, och är med på noterna när Åkesson ägnar stora delar av talet att prata om vad man har gjort de fyra senaste åren.
Kanske är det dock Arin Karapet, avhoppande moderat som kandiderar till riksdagen för SD som får kvällens största jubel.
– Många invandrare är väldigt trötta på andra invandrare som inte kan bete sig, säger Karapet till publikens förtjusning.
Hans vallöfte ger också gott gensvar:
– Ingen ung flicka ska behöva gå ut med en slöja på huvudet.
Men var det inte mer drag på turnén för fyra år sedan? Större och mer entusiastisk publik?
– Jag har gjort några valrörelser och det här gensvaret och den här responsen som vi får så här tidigt har jag inte upplevt tidigare. Jag vet inte vad det säger. Det säger kanske ingenting, men känslan är väldigt bra, säger Jimmie Åkesson.
Är det ett problem att ni numera en del av etablissemanget?
– Nej, men det håller jag inte med om. Däremot så har vi ju väldigt mycket politiskt inflytande. Men etablissemanget för mig, det är ju mer en värdegemenskap med de gamla partierna och det ideologiska gods som har format landet i decennier. Där medieetablissemanget och kulturetablissemanget och det politiska etablissemanget är någon slags enhet där man tycker ungefär likadant, och det gäller inte oss.
Men ni har ändå haft reell makt?
– Ja, men exakt, det har vi absolut. Och det har vi haft nu i fyra år. Det är ju det alla politiker vill ha.
Men det är väl lättare att slå underifrån, tänker jag?
– Jag vet inte. Det beror på vad man menar. Ja, det är ju lättare att vara i opposition i den meningen att du aldrig behöver ta ansvar för någonting. Jag tycker ändå att vi har klarat den här mandatperioden ganska bra. Vi har stått ganska stadigt i opinionen. Till och med ökat lite. Sedan får vi se hur de här veckorna utvecklas.
Den dagen du tar en ministerpost, är du då en del av etablissemanget?
– Nej, jag kommer aldrig vara en del av det etablissemanget. Men jag är gärna med och formar ett nytt etablissemang som inte är vänsterliberalt utan som har en mer socialkonservativ inriktning.
KÖPING
Efter ett besök på ett äldreboende i Västerås tar turnébussen sikte mot Köping.
Valstugemötet följer ett bekant mönster. Intervju med lokala medier, fler händer att skaka och valarbetare att peppa igång.
Susanne Arvidsson är en av alla fritidspolitiker som är ute och kampanjar. För dagen med valpen Krut, sex månader, i koppel.
– Det var jättemånga år sedan jag tyckte det barkade iväg med hela landet. Jag började kolla på andra partier, säger hon.
Vissa partier valde hon bort då det var ”rent rasistiska”, men SD pratade om rätt saker, menar Susanne. Vård, skola, invandring.
– Första valrörelsen spottade folk på mig. När jag gick i SD-keps och tröja så svor folk efter mig. Nu är det hela annorlunda, folk kommer fram och pratar och är positiva.
Som många andra SD-medlemmar ser Susanne gärna Jimmie Åkesson som statsminister en dag.
Det gör han själv också, vilket i dagarna uppmärksammades i en intervju med franska nyhetsbyrån AFP, där han pekade ut 2030 som året han på allvar skulle vara en kandidat.
Sagt till den franska reportern halvt på skoj, förtydligar han nu.
– Det var väl inte helt uppenbart för honom tror jag att jag sa saker med glimten i ögat, när han frågade om jag skulle kunna bli statsminister nu. Han verkade inte ha koll på att Ulf är vår statsministerkandidat.
Men du har också pratat om att gå i opposition. Har du också börjat tappa tron på Tidösamarbetet?
– Nej, jag kan bara konstatera fakta att det allra bästa för ett parti är ju att ha makt och inflytande såklart över politiken. Det är det vi vill, det är det vi vill sträva efter. Jag tror fortfarande att det är fullt möjligt.
– Men om man ska resonera, vilket man ska akta sig för, tycker jag i alla fall att vi är bra på att vara i opposition, vi har ingenting emot oppositionsrollen, och vi klarar den.
Om de rödgröna sidan vinner valet om några veckor menar Jimmie Åkesson att det i slutändan kan göra att Sverigedemokraterna växer ytterligare.
– Är det nu så att man får för sig någon ny sån här bred överenskommelse som Decemberöverenskommelsen eller något som påminner om Januariavtalet så har det ju hittills bara gynnat Sverigedemokraterna och till slut så vinner vi i alla fall någonstans i längden på det.
ARBOGA
Resans kanske kortaste stopp.
En armé av tonårspojkar väntar in Åkessonentouraget. Fotograferingar och nya intervjuer med lokalmedia.
Pressekreteraren Emilia Schwotzer ser chansen att bli av med några flak av SD:s egna energidryck.
– Den smakar som Redbull fast sötare, säger någon.
Både lukten och smaken påminner om batterisyra, konstaterar Aftonbladets utsända.
Trots det råder strykande åtgång bland ungdomarna. Oklart om branschöverenskommelsen om 15-årsgräns för energidrycker efterlevs. Några strikta regler finns nämligen inte.
ÖREBRO
Återigen dags för scenframträdande.
Örebropubliken får också ta del av dansbandet Åkezzonz musik.
Det är tätare i publikleden i Örebro jämfört med gårdagskvällen i Västerås, men applåderna är också här något avmätta.
Jimmie Åkesson pratar om invandring.
– Man får fortsatt komma hit och leva om man sköter sig och bidrar, även om man kommer från en annan del av världen, säger Åkesson.
– NEJ! skriker en snabbkäftad örebroare.
Sedan kliver Jan Emanuel upp på scenen, håller låda och testar publikens tålamod innan han levererar nyheten att han inte kommer kunna rösta på ”sitt parti” Socialdemokraterna i årets val.
Kanske inte en dunderskräll då han så sent som för två år sedan kandiderade till EU-parlamentet med sitt eget nystartade parti Folklistan. Jan Emanuel vill se ett samarbete mellan S och SD, som han menar är Sveriges två arbetarpartier – politiskt och ideologiskt mest kompatibla.
Jimmie Åkesson blickar framåt, mot valet, medger för publiken att läget är tufft, men avfärdar Jan Emanuels förslag om ett S-samarbete. Åtminstone just nu.
– Vi har ingen lojalitet till borgerligheten. Vi har ingen lojalitet mot socialdemokraten. Vi är lojala med den arbetande svensken, säger Åkesson.