Först ska du få ett relationstips.
Hitta någon som älskar dig lika mycket som Daniel Ståhl älskar Finnkampen.
– Oh, ja. Det är en av mina favorittävlingar på hela året. Det är tradition, det är kultur. Finnkampen har ju varit med i över hundra år, säger 34-åringen.
Han fick Finnkampen med modersmjölken. Mamma Taina flyttade från Finland till Sverige i början av 1980-talet, bytte nationalitet och tävlade som svensk två gånger i Finnkampen i diskus.
– Alltså, jag är ju finsk. Jag pratar flytande finska och har hälsat mycket på mormor i Åbo om somrarna och vintrarna. Finnkampen har varit en del av barndomen, så för mig är det inte bara en tävling.
Första Finnkampen utan pappa: ”Tragiskt och hemskt”
Pappa Janne var precis som Taina friidrottare, men kastade slägga. Han vann fem guld på lag-SM och blev senare Daniels kanske allra största supporter. Från ungdomsfinnkampen 2008 och framåt stod Janne på läktaren under sonens alla mästerskap.
Men inte längre.
I april gick Janne Ståhl bort, 77 år gammal, efter en kort tids sjukdom. När Finnkampen avgörs i Helsingfors i helgen får Daniel Ståhl klara sig utan sin far på arenan.
– Det är skittråkigt att farsan gick bort. Tragiskt och hemskt på samma gång. Men alltså... vi föds och dör någon gång. Det gäller att försöka blicka framåt så mycket som möjligt, säger Ståhl.
– Jag tänker mycket på honom, så det har varit lite omtumlande. Jag ska ha skitkul under Finnkampen och ska tänka att han står där och glor ändå.
Herrarnas diskus är en av de första grenarna på programmet när Finnkampen drar i gång på lördagskvällen. Då kastar Daniel Ståhl för sin pappa.
– Oh, ja. Det har jag försökt att göra hela sommaren.
Och ta trettonde raka Finnkampssegern?
– Ja, det är målet!