Den som förknippar peruker med sjukdom och utklädnad får tänka om.
När Demi Moore och Zendaya använder dem som självklara accessoarer är stigmat brutet.
Välkommen till en ny era av snygga peruker.
Den som förknippar peruker med sjukdom och utklädnad får tänka om.
När Demi Moore och Zendaya använder dem som självklara accessoarer är stigmat brutet.
Välkommen till en ny era av snygga peruker.
Ett skifte har skett i synen på peruker, till det bättre.
I viss mån kan man tacka Demi Moore för det. I våras dök nämligen denna skådespelerska upp till visningen av Guccis kollektion i Milano i en ny kortklippt frisyr, en tuff page som såg ut att vara dränkt i hårpomada. Nätets alla modedetektiver kastade sig över tangenterna och skrev: ”Wow, hon har klippt av sitt långa hår!”
Man prisade hennes mod att kapa sitt midjelånga slängande svarta hår, som blivit ett av hennes kännetecken.
Den korta frisyren utsågs till en av årets bästa och det gavs utförliga beskrivningar om hur man kunde återskapa den.
Men döm om mångas förvåning när hon snart därefter anlände till Cannesfestivalen med sitt långa svarta hår intakt.
Inte ens nätets mest skarpsynta detektiver hade upptäckt att hon faktiskt hade burit – en peruk.
Men så har peruker blivit bättre på att lura ögat genom olika tekniker som får dem att liksom smälta ihop med huden.
Specialanpassade så kallade ”HD lace”-peruker är gjorda för att efterlikna den egna hårbotten och skickligt dölja skarvar, vilket gör dem näst intill omöjliga att upptäcka, även på högupplösta bilder.
Inom underhållningsindustrin är förstås peruker vanliga sedan länge.
Vad vore filmer och teater utan dem? Det är också en självklar del av svart skönhetskultur.
Inte minst bland många artister som använt, och använder, sig av peruker och löshår för att skapa olika distinkta looks, och för att skydda det egna håret från slitage. Eller för att anpassa sig till vita normer.
Michelle Obama skriver till exempel i sin bok ”The look” om hur hon använde både plattänger och peruker. ”Jag visste att det skulle vara helt omöjligt för den första svarta first ladyn att dyka upp i flätor – eller någon annan stil som inte var modellerad efter den vita världens syn på skönhet.”
Men för många i branschen har peruker inte varit något man talar om, eller öppet visar upp i andra sammanhang, som till exempel på röda mattan.
Ett ställe där kändisars kläder, skor, väskor, sminkningar och skönhetsingrepp skoningslöst nagelfars och betygsätts. Liksom frisyrer. Men långt mer sällan har man snackat högt om att det rört sig om peruker och löshår. Om det inte handlat om uppenbara faux pas där sömmar och skarvar tydligt synts, vill säga.
Men så har inte peruker främst förknippats med mode och skönhet, utan med sjukdom och ålderdom. Något man bär för att dölja håravfall, dålig hårkvalitet eller för att slippa skylta med att man genomgår cancerbehandling.
Somliga betraktar också peruker om en sorts ”fuskande”. Man kan ha fixat fejset och kroppen till oigenkännlighet, men håret förväntas vara ens eget. Av outgrundliga anledningar.
Nu börjar man däremot prata om peruker som en sorts självklar accessoar, en del av ens så kallade outfit.
Som till exempel Zendaya, som spelar den grekiska gudinnan Athena i sommarens mest omtalade film, ”Odysseus”. När hon visade upp sig på premiärerna i London och New York matchade hon inte sina gudinneliknade klänningar med sin nyklippta och mycket omskrivna ”bixie”, en blandning av page och pixiefrisyr. I stället ringlade långa, löst flätade lockar nerför hennes rygg.
Men kanske handlar den här attitydförändringen gentemot peruker inte bara om att de har blivit bättre, och ännu mer naturtrogna.
Hår, rent generellt, står just nu i fokus för skönhetsbranschens intresse.
Eller rättare sagt, kvinnor vars hår av olika anledningar (ålder, stress, biverkningar av bantningsmedel) tunnar ut eller tappas. Inte heller det har varit något som man talat högt om.
Men nu lanseras den ena produkten efter den andra som sägs främja hårets hälsa och livslängd med modeordet för dagen, ”longevity”. Kategorin ”hair longevity” växer så det knakar.
Att håret stod på tur att skönhetsmaxas efter att vi vant oss vid botox, fillers och laserbehandlingar för att bibehålla spänsten i våra ansikten var kanske väntat.
Men kan det bidra till att avstigmatisera användandet av peruker, så varför inte?
Det är förstås inte första gången trendsättare har tryckt en peruk på huvudet, och fått andra att följa efter. Det gjorde den franske kungen Ludvig XIV också, även om anledningen kanske inte riktigt var densamma som i dag. Han led av tidigt håravfall, och löss. Det kryllade av dem runt 1600- och 1700-talen. Rakade skallar och löshår som kunde kokas rent blev lösningen.
Under tidigt 1970-tal lanserade den amerikanske modeskaparen Halston peruker som skulle matcha hans kläder. Det blev ingen försäljningssuccé.
Stolta perukbärare sedan många år tillbaka är förstås Cher och Dolly Parton. Och Beyoncé, vars naturtrogna peruker bidragit till dagens sug efter sådana.