Drömmar om glamour tog ”Let's dance”-aktuella Julia Franzén från Lerum ut i världen, till destinationer som Playboy mansion.
Med hjälp av terapi har hon lärt sig förstå sig själv.
– Det räckte med den insikten för att inse att herregud, så viktigt är det inte, säger hon.
Julia Franzén sveper dramatiskt med kjolen, tar några bestämda steg och fixerar blicken vid en bild av Tony Irving som klistrats fast på spegeln i ”Let's dance”-studion. Tanken är att Tony ska få henne att se allvarlig ut i den paso doble som hon övar på tillsammans med sin danspartner Catlin Mihu.
– Att inte fastna i ett skrattanfall blir din utmaning på fredag, säger han.
– Jag vet, det ligger inte för mig att vara arg, konstaterar Julia Franzén.
Hon samlar sig och gör ett nytt försök som alla i teamet är nöjda med.
Det finns människor som älskar att dansa, de som är någorlunda bekväma med det och så har vi dem som helst undviker dans helt. Julia Franzén har alltid tillhört den senare skaran.
– Dans har varit en jobbig grej för mig, jag har egentligen aldrig dansat. Det här är väldigt långt utanför min komfortzon, men det börjar faktiskt kännas kul.
Det är skymning över industriområdet strax utanför Stockholm där ”Let's dance”-studion med alla tillhörande loger och övningslokaler ligger. Här pågår repetitionerna i timmar varje dag. Det är hundar som leker, Tiktok-klipp som filmas, synkar som spelas in, hämtmat som levereras och dansare och kändisar som kommer och går i sina träningskläder.
Julia Franzéns danspartner, norske Catalin Mihu, är en erfaren tävlingsdansare som medverkat i flera säsonger av norska ”Let's dance”. Han hjälper Julia med skorna, påminner om hållningen och visar hur hon ska böja huvudet bakåt för att underlätta de svåra lyften. Hela tiden med en uppmuntrande ton, och Julia med ett stort tålamod.
– Det är för att Catalin är så lugn och pedagogisk. Om Bingo blir svartsjuk? Nej, inte ett dugg. Vi skulle inte kunna vara tillsammans om någon av oss hade svartsjuka drag.
Familj: Förlovad med Bingo Rimér. Föräldrar och syskon samt två bonusbarn.
Kvällens repetitioner går mot sitt slut och Julia ska åka hem till Södermalm och sova några timmar innan träningen drar i gång igen i morgon bitti. Hon är ensam i lägenheten eftersom fästmannen Bingo Rimér har gett sig i väg på en månadslång tv-inspelning av dokusåpan ”Över Atlanten”.
– Jag tror att det är nyttigt för honom att stanna upp lite och vara utan sin telefon så länge. De är ju på en segelbåt så han kan inte ens smyga med den, han måste vara utan, säger Julia.
En av Julias och Bingos viktigaste terapilärdomar, de har gått mycket i parterapi, är att de uttrycker kärlek på olika sätt. För Julia handlar det om närvaro, att lyssna, medan Bingo visar kärlek genom tjänster och presenter.
– I två, tre år försökte han till exempel alltid ordna det absolut bästa bordet när vi kom till en restaurang. Eller om vi hade släktkalas, då sprang han runt och fixade med högtalarsystemet när jag bara ville att han skulle sitta ner och vara med.
Till slut förstod de varandras olikheter. Bingo insåg att han inte behöver prestera på topp för att göra Julia lycklig, och Julia förstod varför han ständigt ville fixa med saker.
– Nu kan han säga 'okej, vi tar det här bordet då', bara för att han förstår att det viktigaste för mig är att han faktiskt är där, och att han är närvarande då.
Julia har också anpassat sig.
– Jag gav honom ett par Louis Vuitton-kängor en gång, och gud vad han älskar dem!
Men den terapi som betytt mest för paret Franzén-Rimér var en mobilfri vecka för par på en södermanländsk kursgård. Julia beskriver veckan som en ”storstädning av sitt inre”. Men det visade sig att Bingo Rimér fuskade med telefonen.
– Han hade den med sig i alla fall, och det gjorde mig ju lite irriterad.
När vi ses dagen därpå, återigen i övningslokalerna, har Julia vilat i sin lilla loge efter morgonens generalrepetition.
Kvällen före glömde hon sin mobil i studion, men hon skulle ju komma tillbaka igen bara några timmar senare, så hon tog det med ro.
– Sånt stressar inte mig så mycket, jag tänker bara att det löser sig.
För ett par år sedan gjorde Julia Franzén en utredning som visade att hon har adhd.
– Jag trodde faktiskt inte att jag hade adhd, för jag är ju en soffpotatis och inte en sån som springer upp och ner. Men så lärde jag mig att att adhd kan ju också vara som en rastlöshet i hjärnan bara.
När Julia Franzén tog adhd-medicin för första gången kändes det som om en mental dimma lättade.
– Det var som när någon med synfel får på sig glasögon första gången. Det var bara 'gud, är det så här det känns att koncentrera sig?'.
Samtidigt har hon märkt att medicinen dämpar vissa av hennes personlighetsdrag. Hon blir en lite mer rationell och möjligen aningen tråkigare Julia, menar hon.
– Nästan all flummighet i mig minskar när jag tar den och att typ skratta så jag gråter är väldigt svårt att göra när jag tagit medicin.
Ett par år efter gymnasiet lämnade Julia Franzén den västgötska idyllen Lerum, där hon vuxit upp i en stabil kärnfamilj, och gav sig ut i världen. Först som au pair, senare som modell i en internationell jetsetvärld, full av kändisar, resor och fest.
– Vi hade inte så mycket pengar när jag var liten. Jag förstod att det var mitt ”trauma” för jag växte ju upp i en ganska rik kommun. Det var jobbigt, jag jämförde mig med mina kompisar som fick andra pålägg på mackorna, och som bodde i andra typer av hus. Jag ville ha allt som de hade, allt som jag inte hade.
Hollywood, Paris, St Tropez, Ibiza, Playboy mansion... Julias lyxlängtan, i kombination med hennes skönhet och uppenbara sociala begåvning, tog henne till platserna som hon fantiserat om hemma i Lerum när hon i mellanstadiet skrev den egna boken ”Världens länder” – fylld med fakta om jordens alla hörn.
– Jag har räknat ut att jag var på ungefär 50 olika ställen under de där åren, säger hon.
Det var en förförisk, men också skitig och hård värld som unga Julia Franzén mötte. Hon verkar ha en inre kompass, något robust, som skyddade henne. För om materiella värden saknades i barndomen var tillvaron desto rikare på kärlek.
– Vi bodde i en röd stuga i skogen, mamma och pappa är riktiga naturmänniskor alltså. Pappa jobbade på Televerket som det hette då och mamma hade olika jobb, bland annat som undersköterska. Det fanns väldigt mycket villkorslös kärlek och värme hemma hos oss, och jag har aldrig känt att jag behövt prestera för att förtjäna den kärleken.
Det är lite paradoxalt, för Julia Franzén älskar lyx och typiska ytligheter, men hon har också en diametralt motsatt sida där värme och äkthet är viktigt, och i terapin insåg hon att hennes sökande efter glamour tog henne bort från det som hon värderar allra högst.
– Jag tänkte 'ska jag bo så långt bort ifrån min familj, som är det viktigaste jag har i livet, bara för att mätta ett behov som lilla Julia har, ett behov som ändå aldrig kommer att gå att tillfredsställa?' Jag insåg att herregud nej, så viktigt är det inte. Jag har tillräckligt av det, jag behöver inte mer.
Nu är det inte så att Julia Franzén dumpat statusmarkörerna och glamourambitionerna. Hon släpar på två feta Louis Vuitton-bagar och har sin lilla vita maltesermix Maya skuttande runt benen, en look som andas ganska mycket nya pengar, men det grundsnälla ideal som Julia växt upp med är vad hon strävar efter att omge sig med.
– Hemma vill jag ha en varm ton, som vi hade i min uppväxt, utan att man höjer rösten till varandra. Jag blir irriterad när Bingo är ”tyken”, som vi säger i Göteborg, alltså dryg. Men även här har vi lärt oss hur vi ska vara för att må bra tillsammans.
Att vilja harmonimaxa och samtidigt besitta en driftighet och stark vilja att synas är typiskt för Julia. I skolan hemma i Lerum var hon snygga tjejen som ”nästan blev skolans lucia”, samtidigt vägrade hon att spela prinsessrollerna i kabarén.
– Jag ville vara stortroll i Aladdin, jag ville vara rolig på scenen, absolut inte söt, säger hon.
Fjortonåriga Julia Franzén kunde gå upp klockan fem på morgonen för att locka håret och sminka sig. Hon var ”medel” i skolan, med en fallenhet för att hitta egna, ibland okonventionella vägar.
– Jag var väldigt bra på att fuska, tror jag. Det var väl inte så hederligt kanske, säger hon och skrattar.
Att inte låta sig begränsas av hur saker ”borde” göras är en sida som hjälpt Julia i strategiska tv-program som ”Spelet” och ”Förrädarna”, där hon visat en skärpa som säkert överraskat en och annan fördomsfull tittare.
– Jag hatar att älta och fastna i långdragna diskussioner. Det är nog därför allt med ”Spelet” och ”Förrädarna” känns naturligt för mig: 'Det här tänker inte jag sitta och munhuggas om och diskutera. Vad är det vi har för fakta här?'. Så funkar jag.
Då är det inte lika viktigt att slå vakt om den där snällheten, medger Julia.
– Nej, men det för att jag har en jättestor distans till allt som har med tv att göra. Det är en lek, och inget man behöver sitta och lipa över. Åker jag ut första dagen så gör jag det, och åker någon annan ut så gör de det.
Men i ”Let's dance”-bubblan hoppas Julia Franzén få stanna ett tag till. Sedan börjar nästa äventyr som hon, i linje med sin personlighet, redan förberett sig för.
– Jag har ju både embryon och ägg nedfrysta. Allt annat i mitt liv har jag planerat så mycket, men det här med barn kommer aldrig att passa perfekt ändå. Jag är väldigt sugen på att bli mamma, det är bara att göra det nu. Jag vill inte vänta längre.
Andra har också läst
- Malena Ivarsson: ”Man ska lämna en bra älskare efter sig”- Sexologen om heta mötet med världsstjärnan
- TV4-profilens hårda tid: ”Var skoningslös”- Jenny Strömstedt om missförstånden: ”Känt mig väldigt utsatt”
- Pernilla Wahlgrens kärlekskris efter bråket i tv- ”Jag förstår att alla blev oroliga”
- Gudrun Schyman: ”Nu slipper jag det där helvetet”- Gudrun Schyman om partiledarna: ”Smaklöst”
- Patrick Ekwall om hatet: ”De värsta är kvinnorna”- Livet efter tv-karriären • Oväntade vänskapen i vildmarken
- Valter Nilsson: ”Behöver inte tjäna så jävla mycket”- Stjärnskottet Valter Nilsson om sonen: ”Måste säga åt folk”