Elisabeth Thand Ringqvist tog med åhörarna i Almedalen på en resa, och en berättelse om hur det moderna Sverige blev till. Resan gick till Åre, där jakt, fiske, jordbruk och pilgrimer var livet i över 700 år. Sedan kom den industriella revolutionen snabbt till Sverige. Redan 1882 kom järnvägen till Åre. Ortens resa till turistort startade. Till denna ort kom Thand Ringqvists farmor, med en svensk familj som återvände efter att ha emigrerat till Amerika.
Det var med denna nybyggaranda vi skapade jobb och ett begynnande välstånd, fastslog hon. Varefter hon konstaterade att hon inte tycker sig se den andan längre i Sverige.
Hon hade inlett Centerpartiets dag i Almedalen med att iklädd jeanskjol och flanellskjorta stega upp på ett lastbilsflak nere i färjeläget. Hon erkände att hon ännu inte hade hunnit dansa till buggversionen av kampanjlåten.
Det var en lantlig Centerrörelse som en gång för några år sedan fick besök av Stureplanscentern.
Med det vackra talet i Almedalens kvällssol bryggade hon över till dagens konflikt mellan auktoritära stater och öppna samhällen. Därmed karvade hon ut Centerpartiets position i svensk politik: Ena foten i en vurm för det traditionella Sverige. Andra foten – och i praktiken kanske mer med kroppstyngden där – i en modern och öppen liberalism. Tradition och framtid. Landsbygd och storstad. På senare år har C i stor utsträckning blivit ett enfrågeparti fokuserat på att hålla SD borta från makten, men i talet kondenserades allt det andra som faktiskt är dagens Centerparti.
”Vi kämpar för eviga värden, för småfolkets frihet och rätt”, var kanske den formulering i talet som sammanfattade detta bäst.
Men ett tal i Almedalen ett valår måste också innehålla politisk konkretion, och där var det mer tunnsått. Tydligast var förslaget om att ersätta jobbskatteavdraget med en skattefri grundlön. De första 15.300 kronorna i månaden ska få behållas, skattefritt och lika för alla.
”Var ska Thand Ringqvist hitta de koalitionspartner som också tror på att människor vet bättre än staten vad de ska göra med sina egna pengar?”
Hon kallade det en modern arbetslinje, en frihetsreform i vår tid och den största skattesänkningen för vanliga löntagare på en hel generation. Det är stora ord. Och ett intressant förslag.
Hon berättade också att partiet vill sänka skatten på att anställa, särskilt för små och växande företag. Företag ska inte betala arbetsgivaravgift för sina första tio anställda, eller för jobb med lägre löner. Det ska också bli billigare att anställa människor som har varit arbetslösa länge.
Förslagen gör en välkommen insats att sätta skattefrågan på valrörelseagendan, precis som Liberalernas förslag om sänkt statlig inkomstskatt gjorde på tisdagen.
Problemet är att budskapet inte går ihop med verkligheten.
”För vi tror att människor vet bättre än staten vad de ska göra med sina egna pengar. Och vi tror på en enkel princip: Den som arbetar ska få behålla mer av det den tjänar”, motiverade hon den skattefria grundlönen.
Var ska Thand Ringqvist hitta de koalitionspartner som också tror på att människor vet bättre än staten vad de ska göra med sina egna pengar, eller att den som arbetar ska få behålla mer?
”Den regering som Centerpartiet ingår i kommer att driva en ekonomisk politik som gynnar hela Sverige, skapar fler jobb, med en modern arbetslinje och stark framtidstro”, hette det en stund senare.
Var ska Thand Ringqvist hitta de koalitionspartner som driver en ekonomisk politik som skapar fler jobb och driver en modern arbetslinje?
Inte hos S, V eller MP.
Sverige skulle säkert må bra av mer nybyggaranda. Centerpartiet har många förslag som skulle bidra till det. Men så länge inte Alliansen återuppstår kommer Centerpartiet inte kunna bilda en regering där detta blir verklighet. Vackra ord i Almedalen förslår inte mycket om berättelsen är en förhoppning gränsande till fantasi.