Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Platsen är Debaser Strand och devisen är ”rösta, bråka, dansa”.
Kvällens debatt mellan de politiska ungdomsförbunden verkar ha lockat en rätt så ideologiskt heterogen publik.
Jag bestämmer mig för att mingla och beställer därför en öl (glutenfri naturligtvis, eftersom jag är på jobb). Med största sannolikhet finns det någon framtida minister i rummet. Kanske en statsminister.
Först slår jag mig i slang med en ung sverigedemokrat som är mitt uppe i valrörelsen. Han är mycket hygglig. Sen pratar jag med en lika trevlig kille som startat en sosseförening på sin gymnasieskola.
Efter det råkar jag enbart på folk som inte är politiskt engagerade och som inte vill avslöja något om vad de tänker rösta på. ”Får se om jag bestämmer mig efter ikväll”, säger de svävande. Jag har blivit kallad ”gubbig” eftersom jag brukar hålla på valhemligheten, men det är tydligen en grej bland unga.
Kvällens arrangörer och tillika konferencierer är Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis och Fredrik Kopsch, chefsekonom vid Timbro.
De lider båda av vad jag kallar toastmasters syndrom: ett tillstånd som uppstår när någon har förberett och fixat så mycket, att när dagen väl är kommen går det liksom inte att slita mikrofonen från hakan. Ett skämt till bara, tänker de, och sedan ett till.
Men vi är inte här för er skull, vill man utbrista. Ni ska bara släppa på brudens uppsalagäng som ska framföra en skojig cover på ”Jolene”. (RIP).
Det är lite synd, eftersom de egentligen är mycket skickliga moderatorer.
Samtliga ungdomsförbund har sin ordförande på plats, med undantag för SSU som representeras av Tora Bergström. Jag frågar sosse-gymnasisten från tidigare vem hon är, men han vet inte hennes exakta titel, utan säger bara att hon är ”högt uppsatt” och att hon är ”grym”. Jag googlar mig senare till att hon är miljö- och klimatpolitisk talesperson.
Bergström är också den som presterar bäst. Hon är charmig och slagkraftig på samma gång, vilket är precis vad som behövs. Det är verkligen mycket stojigt och varmt i lokalen, och det är något som alla på scen måste förhålla sig till.
Grön ungdoms Anton Bylin och Ungsvenskarnas Denice Westerberg väljer att inte inordna sig i flamset utan talar seriöst om sin politik, och de gör det bra. Westerberg är på väg ut på farlig mark när hon nästan säger orden ”bevara Sverige svenskt”, men hon navigerar därifrån mycket skickligt.
Luf:s ordförande Anton Holmlund har en med tanke på opinionsmätningarna klädsam självdistans. MUF:s ordförande Douglas Thor gör en usel första halvlek. Han verkar ha resignerat fullständigt inför värmen och höhö-inramningen på debatten, men efter två Pepsi i pausvilan är han på banan igen med ett 30 sekundersbrandtal för sänkta skatter.
På det stora hela lyckas alla debattörerna få fram det de vill säga. De är unga och hemtama här på krogen. När debatten är över dröjer sig de flesta i publiken kvar i lokalen och beställer mer att dricka. En seger för evenemanget, får man säga.
Sist jag bevittnade en debatt mellan mellan politiska ungdomsförbund var när SSU:s Jytte Guteland och Muf:s Niklas Wykman drabbade samman i Norra Reals aula 2010. Då var ämnena för dagen Förbifart Stockholm och statens utförsäljning av apoteket. Muf:s ordförande försvarade det senare med argumentet ”man är väl ingen kommunist”. I dag är han finansmarknadsminister.
Jag blir lätt nostalgisk. Det var hårt tonläge den gången för 16 år sedan, men jag minns det ändå som en livlig och frejdig tillställning. Långt ifrån de Tiktok-politruker som syns i flödet i dag: alla Allarder och Alinior som utan tvekan kan prata, men vars blickar är helt tomma på livskänsla.
Debatten på Debaser mildrar min nostalgi något. I dag är det inte många som grubblar över apoteksreformen, och den där motorvägsförbindelsen är fortfarande inte färdig, men vem bryr sig? Vi har kört vidare.
Emil Arvas är komiker och driver podcasten ”Med Arvas i centrum”