REYKJAVIK. Nu ska Island folkomrösta om att återuppta medlemsförhandlingarna med EU.
Kanske kan priset på varmkorven fälla avgörandet.
Inflationen präglar debatten i valrörelsens slutskede.
REYKJAVIK. Nu ska Island folkomrösta om att återuppta medlemsförhandlingarna med EU.
Kanske kan priset på varmkorven fälla avgörandet.
Inflationen präglar debatten i valrörelsens slutskede.
Vid parkeringen nära havet insåg den pensionerade skolledaren Edda Gislrún Kjartansdóttir, 68, att hon inte ätit sedan frukost. Det blev en lunch från den populära korvkiosken Pylsubarinn i Hafnarfjörður, en mil söder om Reykjavik. En klassisk isländsk varmkorv med söt senap, remouladsås, rå lök och rostad lök.
– Det är gott. Och det brukade vara billigt. Billigare än att gå på restaurang i alla fall, säger hon.
Varmkorven har mättat islänningar i generationer. Den har uppmärksammats av gästande celebriteter, från den amerikanske expresidenten Bill Clinton till dokusåpakändisen Kim Kardashian.
Men även snabbmaten blir allt dyrare på Island. Korvindexet, pylsuvísitlan, har blivit en välkänd indikator för inflationen.
Turistattraktionen Bæjarins Beztu Pylsur i centrala Reykjavik sätter standarden. 2015 låg priset för en klassisk varmkorv på 400 isländska kronor. Efter höjningen nu i maj kostar samma anrättning 920 isländska kronor, motsvarande 72 svenska kronor.
Korvkiosken i Hafnarfjörður tar 770 isländska kronor, alltså runt 60 svenska kronor för en korv med bröd.
– Allt blir dyrare, från mat till bostäder. Det är inflationen. Jag har levt med den hela livet här på Island, säger Edda Gislrún Kjartansdóttir.
I juli i år steg inflationen på Island till 5,3 procent, mer än dubbelt mot den isländska centralbankens mål. I augusti höjdes styrräntan till 8,0 procent.
Ingenting blir viktigare än prisökningarna och ekonomin när islänningarna nu på lördag ska ta ställning till om de vill återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap. Initiativet till folkomröstningen kommer från den sittande regeringen, som består av en koalition av EU-positiva och skeptiska partier.
Vid en paneldiskussion på universitetet i Reykjavik lyssnar tandteknikerstudenten Júlia Sól Káradóttir, 26, uppmärksamt på argumenten om inflationen och räntorna. Hon jobbar extra på ett hem för funktionsnedsatta för att få ekonomin att gå ihop.
– Det är verkligen tufft. Många får ta av sina besparingar för att köpa studentlitteratur eller mat när allt är så dyrt, säger hon.
Juridikstudenten Jóna Mist Márusdóttir är 22 år och bor fortfarande hemma hos pappa.
– Det är väl okej, men jag vill verkligen få råd att flytta hemifrån, säger hon.
Bostadslån på Island är indexerade. Det betyder att de följer inflationen. Om låntagaren har otur, kommer skulden att växa mer än vad han eller hon klarar att betala av. Det krävs stora besparingar på banken och höga inkomster för att få ett bostadslån.
EU-anhängarna på Island betraktar euron som räddningen. Medlemskap i valutaunionen är slutmålet för kampanjen.
María Rut Kristinsdóttir, politiker från liberala Vidreisn, minns med vemod när varmkorven kostade runt 25 svenska kronor.
– Nu är den så dyr. Allt är så dyrt, säger hon.
Hon lägger skulden på den isländska kronan.
– Vi har en av de minsta valutorna i världen och det är som att sitta i en liten båt, när euron är en stor båt. Vi påverkas mycket mer när det stormar på havet. Vi behöver stabilitet i långa perioder, så vi kan planera. Jag vill veta när jag kan betala av mina lån, precis som mina vänner i Sverige och Danmark.
Under paneldebatten på universitetet får hon mothugg av studenterna.
Illugi Gunnarsson, 18, ungdomsordförande för rödgröna Vinstri hreyfingin, tycker att isländska politiker borde fokusera på att lösa problemen på hemmaplan med ekonomin och arbetslösheten.
– Jag vill inte gå med i EU hur som helst, men detta är dessutom ett dåligt tillfälle för diskussionen. Att ta en förhandling med Bryssel nu, det är som att gå och handla när man är hungrig. Det blir inte ett bra avtal, säger han.
EU-kritikerna lyfter också fram att Bryssel har sina egna problem med ekonomin. På ett valmöte med Framsókn, ett EU-kritiskt landsbygdsparti, presenterar en av föreläsarna tabell efter tabell för att visa att Europas länder tappar inflytande.
Partiledaren Lilja Dögg Alfredsdóttir lutar sig mot sina meriter från Islands centralbank och den internationella valutafonden IMF för att slå fast att Island är ett särfall.
– Vi har byggt vårt välstånd på fyra pelare, på fisket, energin, turismen och numera också tekniska innovationer. Vi drabbas hårdare än länder som Sverige av ekonomiska chocker. Den isländska kronan är liten, men den har hjälpt oss i exceptionella situationer, säger hon.
Man kan säga att den här debatten har pågått på Island i nästan två decennier. Medlemsförhandlingarna med Bryssel inleddes under finanskrisen 2008-2009. De skrinlades 2013, när Island fått en mer EU-kritisk regering och kommit ur det akuta nödläget. Då som nu var villkoren för fiskerinäringen ett stort frågetecken.
Jasidan uppmanar islänningarna att ta chansen och se vad förhandlingarna med Bryssel kan ge. EU är angeläget om att välkomna Island som medlem. Möjligen blir det också lättare att förhandla om fisket efter Storbritanniens sorti från unionen.
Snærós Sindradóttir, en gallerist i Reykjavik som är verksamhetsledare för den isländska Europarörelsen, hävdar att Island behöver EU för att få ekonomisk stabilitet och hantera säkerheten i Arktis. Men hon talar hellre om demokratin än varmkorven.
– Jag tyckte att det var odemokratiskt på alla sätt och vis när Island avbröt förhandlingarna om medlemskapet. Vi är det enda nordiska landet som aldrig fått lov att rösta om ett slutförhandlat kontrakt med EU, säger hon.
Enligt opinionsmätningarna har jasidan ett litet övertag – just eftersom frågan endast gäller om Island ska göra ett nytt försök att ta förhandlingarna med Bryssel i mål.
Nejsidan hoppas på det dolda motståndet.
– Forskningen visar att stödet för att rösta nej och behålla status quo brukar vara större på valdagen än vad som syns i opinionsmätningarna, säger Framsókn-ledaren Lilja Dögg Alfredsdóttir.
EU-vännen Snærós Sindradóttir är övertygad om att Island blir medlem inom ”max åtta till tio år”, oavsett resultatet i lördagens folkomröstning.
– Världen rör sig i den riktningen. Det kan räcka med att USA röstar in ännu en psykopat i Vita huset, säger hon.
Edda Gislrún Kjartansdóttir vid korvkiosken i Hafnarfjörður hör till dem som röstar ja för att ge förhandlingarna med Bryssel en chans. Men det betyder inte att hon tror att det blir billigare korv på söndag.
– Jag tycker att motståndarna är för negativa. Men jag tycker också att anhängarna är lite naiva. Jag tror inte att allt kommer att lösa sig och att vi får låga räntor direkt för att vi röstar ja.
● Lördagen den 29 augusti ska islänningarna ta ställning till om landet ska återuppta medlemsförhandlingarna med EU. Förhandlingarna lades på is i september 2013 och medlemsansökan drogs tillbaka 2015. Vid ett ja kommer en ny omröstning att hållas när det finns ett förhandlingsresultat.
● Ja-sidan vill att Island ska gå med i EU och byta valuta till euron för att slippa problemen med inflation och höga räntor. EU-anhängarna lyfter även fram säkerhetssituationen i Arktis med oro för Ryssland och Kina och stora frågetecken runt Trumpadministrationen i USA.
● Nej-sidan vill bevara Islands självständighet och hävdar att landet är för litet för att få inflytande i unionen. De är övertygade om att Island reder ut problemen i ekonomin bättre på egen hand. EU-motståndarna betraktar också nya förhandlingar med Bryssel som en EU-anpassning i smyg.