En välbevarad mumie har blivit en symbol för kampen om det lokala kulturarvet i sibiriska Altaj.
Nu väcks krav – bland annat från shamaner – att Altajprinsessan ska begravas på nytt.
En välbevarad mumie har blivit en symbol för kampen om det lokala kulturarvet i sibiriska Altaj.
Nu väcks krav – bland annat från shamaner – att Altajprinsessan ska begravas på nytt.
På 400-talet före Kristus genomfördes en ovanlig begravning på Ukokplatån i den nuvarande Altajrepubliken i Sibirien, på gränsen mellan Kina, Mongoliet och Kazakstan.
En kvinna i 20–30-årsåldern från den nomadiska Pazyryk-kulturen begravdes tillsammans med bland annat sex hästar, trämöbler, en spegel, kött från olika djur och ett dryckeskärl.
– Hon begravdes ensam, men tillsammans med sex hästar, vilket inte är typiskt för Pazyrykvinnor. Det var en stor ära. Gravplatsen var verkligen något alldeles extra, har arkeologen Maria Ochir-Goryaeva, som studerat mumien och dess grav, tidigare sagt till BBC.
Den orörda gravkammaren upptäcktes av arkeologer 1993, bara några år efter Sovjetunionens upplösning. Kvinnan var ovanligt välbevarad: hon bar kläder av siden, ull och filt och hade synliga tatueringar. Vatten hade trängt in i kistan och frusit till is, vilket lett till att de 2 500 år gamla kvarlevorna mumifierats och bevarats.
Det ovanliga fyndet fick stor uppmärksamhet. Kvarlevorna fördes till staden Novosibirsk, knappt 70 mil bort. Motiveringen var att Nationalmuseet i Gorno-Altaysk saknade resurser för att bevara kroppen.
Fynden i graven tyder på att kvinnan hade hög status, men hennes exakta roll i samhället är okänd. Hon fick snabbt flera smeknamn: den sibiriska isjungfrun, Altajprinsessan och prinsessan av Ukok.
Kvinnan blev snabbt en symbol för delar av den altaiska befolkningen, ett turkspråkigt folk, som menar att hon är en del av deras historiska arv. Att kvarlevorna flyttades väckte ilska och sågs som en symbol för att ett viktigt kulturarv togs ifrån dem.
Arkeologen Maria Ochir-Goryaeva ser flytten som en del av ett större mönster i Ryssland, där ovanliga artefakter från områden där ursprungsbefolkningen har verkat flyttas till museer långt bort.
2012 fördes Altajprinsessan tillbaka till trakterna där hon hittats, till Nationalmuseet i Gorno-Altaysk.
Under de drygt 30 år som gått sedan kvarlevorna hittades har fyndet mytologiserats. Lokala shamaner har bland annat hävdat att det lett till otur att mumien tagits från sin grav.
– Torka och andra naturkatastrofer i Altaj skylls ofta på att mumien stördes, säger Maria Ochir-Goryaeva till BBC.
I lokala föreställningar har Altajprinsessan fått skulden för alltifrån kriget i Ukraina till att Hillary Clinton förlorade presidentvalet 2016.
I konflikten om vem som har rätt att bestämma över historiska kvarlevor väcks nu nya krav, från bland annat lokala shamaner, om att Altajprinsessan åter ska begravas, rapporterar Moscow Times.
Forskaren Ochir-Goryaeva förespråkar inte att Altajprinsessan ska begravas på nytt, eftersom det finns risk att kvarlevorna skulle förstöras. Men hon förespråkar färre utgrävningar i området.
– Det finns numera tillräckligt med material och metoder för att ta reda på det mesta om den forntida befolkningen. Man behöver inte gräva upp marken för att göra det, säger hon till Moscow Times.