Det var tidigt 70-tal när Aftonbladets fotograf Bertil Bäck lämnade Karlstad i ottan och styrde bilen mot Halle-Hunneberg utanför Vänersborg.
Uppdraget: att bevaka den årliga kungajakten.
På plats fanns omkring 15 personer, däribland det svenska kungaparet och Norges dåvarande kronprins Harald. För Bertil var det första gången de träffades.
– Han var ensam och jag var ensam där, så vi hängde ihop under dagen. Man kommer varandra ganska nära under en hel dag i skogen. Vi var två killar liksom, allt var så enkelt, han var otroligt lätt att prata med.
Förblir hemligt
Det var en annan tid. Inga livvakter följde dem genom skogen, berättar Bertil. Och det dröjde inte länge innan formaliteterna försvann.
– Det första jag sa när jag såg honom var: ”Hejsan, hejsan, är det du som är Harald?”
Bertil var runt 30, Harald omkring 35. Medan kronprinsen jagade älg följde den i dag 83-årige fotografen efter med kameran.
– Han fick tre älgar första dagen. Jag var ju inte jägare. Jag jagade med kameran, om vi säger så, säger han och skrattar.
Under dagen slog sig duon ned för att dricka kaffe och samtalet gled över på livet. Vad som egentligen sades där i skogen tänker Bertil fortfarande inte avslöja.
– Det har stannat mellan oss alla år. Och det kommer att göra det i fortsättningen.
Hängde med dottern
Han beskriver den unge Harald som okomplicerad, lättsam och klädd ”som en vanlig kille”.
– Ordet ödmjuk stämmer jättebra på honom. Han har varit en av dem, en av norrmännen, om vi säger så. Det är väl det som gjort att norska folket har älskat honom så oerhört mycket.
Men kungajakten rymmer också ett annat minne.
Med sig hade Bertil sin unga dotter, som fått ledigt från skolan för att följa med pappa på jobbet. Medan männen jagade tillbringade hon dagen tillsammans med drottning Silvia.
På bilresan hem konstaterade Bertil att dottern nu hade något alldeles särskilt att berätta för klasskompisarna.
Svaret kom snabbt:
– ”Nej du, pappa. Jag säger inte ett dugg. Det är ändå ingen som kommer att tro mig. Att jag har hängt ihop med drottningen hela dagen.”
Bertil skrattar åt minnet.
Under åren som följde träffade han Harald ytterligare några gånger, bland annat vid officiella tillställningar i Oslo. Men ingenting kom i närheten av den där dagen i skogen.
Fick beskedet
När Bertil på fredagsmorgonen slog på tv:n nåddes han av beskedet att Harald hade gått bort.
– Då kom bara de fina minnena fram. Det kändes som att en kompis hade gått bort på något vis.
Och när den gamle fotografen nu ser på bilden från den där dagen är det framför allt en känsla som kommer tillbaka:
Glädje.
Hur skulle du beskriva kung Harald?
– En fin kille.