Augustine om nya ep:n: ”Ett bokslut över ett förvirrat år”
På ”In the margins, in shades of pale blue” vill indiepopartisten Augustine skildra känslan av att vara vilsen och söka efter riktning. Den nya ep:n blev samtidigt ett bokslut över ett förvirrat år.
– Jag vill se om någon kan känna igen sig i känslan av att inte ha så bra koll på läget, säger Fredrik ”Augustine” Gustafsson.
Vad vill du berätta med ”In the margins, in shades of pale blue”?
– Låtarna har blivit till under ett förvirrat år och jag vill se om någon kan känna igen sig i känslan av att inte ha så bra koll på läget. När jag och Rassmus Björnson skrev mitt andra album testade vi att producera discomusik, men i den här ep:n har vi återvänt till det ljudet som gjorde att vi började producera musik.
Låten ”Somewhere” har textrader som ”Borderline wasting our time/And now we're coming down”. Vad handlar den låten om för dig?
– Det är känslan av att jag aldrig kan bestämma mig för något, fatta ett beslut eller kunna tänka själv. Då är det skönt att gå upp i en sorts förälskelse. Det är också en flyktig låt om att jag önskar att någon bokar biljetter någonstans, och att de bestämmer vart. Jag vet inte vart jag ska fly, eller snarare vart jag vill landa någonstans. För det ska man väl göra nu. Därför är ep:n också som ett bokslut för mig, delvis för det här förvirrade året, delvis för att jag har fyllt trettio.
I låten ”Ventura (Hang me out to dry)” sjunger du bland annat om att du gärna vill förändra dig, var kommer det behovet från?
– Det är som ett täcke av ångest som vilar över mig hela tiden och det vill jag få av mig. Det behöver inte betyda att jag måste eller ska förändras, utan det handlar om att jag kan få infall som att ”Jag måste börja träna mer”. Men jag kommer nog aldrig att bli helt nöjd, det låter deppigt men det är väl så för alla.