Krogkommissionen. Även om allt inte sitter är det bara att ta av sig hatten för detta uppenbart lustfyllda initiativ. DN:s utsända testar underbar friterad zucchiniblomma och nästintill perfekt tortellini.
Det är inget ställe man råkar ramla på, trots att Swedenborgsgatans stimmiga krogsträcka ligger alldeles nära. Restauranto måste man känna till för att hitta, mellan Rosenlundsparkens halvnya bostadskvarter i mörkt tegel och Magnus Ladulåsgatan.
Utsikten över asfalten och de karga sextiotalslängorna är sannerligen inte munter, men kliver man in över tröskeln möts man av en opretentiös och mysigt inredd, långsmal matsal. Borden kompletteras av en bar där gästerna har utsikt över köket.
Restauranto är en kvarterskrog som öppnade förra hösten och som har betydligt mer själ än det hopplöst anonyma namnet antyder, och den avspända stämningen andas familjeaffär. Den drivs också mycket riktigt av far och dotter med rötterna i Norrtälje. Där finns också inspirationen, främst i form av en ”farfar Börje” och en ”mormor Flodqvist” som båda hyllas i beskrivningarna på restaurangens hemsida. Fadern Claes Claesson är emellertid ingen novis i branschen, han var en gång medgrundare och första köksmästare på Halv grek plus turk på Östermalm, en krogklassiker som alltjämt lever 30 år senare.
På det nya Söderstället är det trångt mellan borden och möjligen lite råddigt; servisen får ibland ägna sig åt viss akrobatik för att nå och höra – med kakelklädda väggar stiger ljudnivån som på beställning. Vid borden sitter väninnor och kompisgäng, par och grannar i blandade åldrar.
I köket tycks man vilja hålla dörrarna öppna till alla smakinriktningar – menyn beskrivs som ”europeisk med influenser från hela världen”. Vid en noggrannare titt framträder snabbt en tonvikt på Medelhavsländerna.
Matsedeln är tacksamt koncis och fyrdelad: snacks, mellanrätter, varmrätter och desserter.
Till de förstnämnda hör fräscht rosmarinsrökta ishavsräkor, sju rejäla räkor för 115 kr, som kommer med skalen på tillsammans med gräslökshack och en koshomajo som gärna kunde haft mer sting.
En desto hetare och roligare tallrik med honungsrostade, baconinlindade jalapeños som injicerats med basilikaförstärkt färskostkräm och serveras med kryddig gurka (65 kr) får det däremot att brinna i munnen. Mildare men inte mindre smakrik är en alldeles underbar, lättfriterad zucchiniblomma, fylld med citronkräm och simmande i en glimrigt grön persiljepistou (115 kr). Försvinnande gott!
Nästan lika perfekt är en mellanrätt som gifter ihop hemgjord tortellini med lika delar hummerkött och vackert skummig buljong på samma maffiga skaldjur (245 kr).
En utmärkt komposition är också tonfisk crudo (190 kr), som har sällskap av tunna klyftor av färsk nektarin och en lätt sås på kokos och rökt röd curry. Det känns nytt och fräscht.
Mindre lyckad är däremot en vegetarisk servering på grillade broccoliskott av den brasilianska piracicabasorten, med lång stjälk och stora blomknoppar, som serveras under ett tjockt täcke riven parmesan, med libbsticka, chili och krämig romesco (175 kr). Det är visserligen inget fel på smakerna, men rätten förvandlas snabbt till oaptitlig smet.
Lammbullar (205 kr) är en mer traditionell rätt där vällagade polpette serveras i en liten skål med mustig tomatsås, en klick krämig vitlöksyoghurt, några gröna örtkvistar och ett par skivor grillat bröd.
Om mellanrätterna präglas av påhittighet är varmrätterna Restaurantos svagaste kort. En augustikväll kan man få svensk entrecote i oestetiska skivor i café de Paris-sås med lättfriterade zucchinislantar (515 kr). Bra, välstekt kött och korrekta tillbehör, men utan smakmässiga överraskningar.
Fricassé på rimmad torsk (445 kronor) är bättre, fisken är perfekt kokt och kommer med hjärtmusslor, en pliktskyldig klick Kalixlöjrom, smörad spenat och några orangea droppar hummerolja. Visst är det vackert, men knappast omistligt.
I dessertlistan är den pigga innovationslusten tillbaka. En Raffaelloparfait (135 kr) har smak av vit choklad, och kompletteras av färska hallon, mynta och mandelkrisp. Läckert. Också chokladmoussen (115 kr) levererar, och är en riktigt stinn, chokladmättad historia med marängtoppar, olivolja och salt.
Vinlistan är i kortaste laget och ibland serveras de vita vinerna väl kylda. Till skillnad från menyns saknas här verkliga utropstecken, men ett plus ändå för de humana priserna. Ett glas av det portugisiska vinho verde-vinet Adega de Monção för 145 kronor är till exempel verkligt prisvärt.
Den pratsamma, vänliga serveringspersonalen har emellanåt svårt att hinna med och det händer att väntetiderna mellan rätterna blir så långa att man undrar om man glömts bort. Tur då att atmosfären gör det lätt att ha trevligt i gemytet på Restauranto.
Men även om allt inte sitter är det bara att ta av sig hatten för detta uppenbart lustfyllda initiativ att driva krog i Stockholm, utanför de stora koncernernas hägn. Det gör att vi gärna kommer tillbaka.
Alternativ. Om det är fullt
100 m: Aleks y Filip, Bjälbogatan 32.
300 m: Shanti Softcorner, Södermalmsallén 34.
500 m: Restaurang Triton, Ringvägen 87
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!