Veckans boklista presenterar två nya böcker, och diskuterar även en skandaldebut, två filosofer och knark.
I sitt nyskrivna förord till debutboken från 1971 – ”Om kriget kommer” – försäkrar oss Jan Guillou om att han absolut kunnat bli en fin författare, men att han valde en annan väg av politiska skäl. Man får intrycket att vi i och med detta beslut förlorade en svensk Nobelpristagare i litteratur, men det får man ta. Boken publicerades till priset av inte en, utan två skandaler. Om man får tro Guillou.
■ ■ ■
Den första inträffade redan i samband med tryckningen. En chef på Norstedts förlag gick i taket när han fick boken i handen, och beordrade att hela upplagan skulle makuleras. Så skedde, men de 25 friexemplaren som författaren redan fått sig tillsända klarade sig. Debutromanen föreligger alltså i blott 25 exemplar, varav Guillou själv sitter på fem. Vad var det som ansågs vara så förgripligt? Denna rad: ”Ben-Gurion var 1956 högste politiskt ansvarig för dessa odiskutabla krigsförbrytelser”. Samma protektionistiska upprördhet då som nu, med andra ord.
■ ■ ■
När pocketutgåvan kom ut – med förgripligheten borttagen – var det Sydsvenskans ägare som gick i taket. Boken hade fått en positiv recension på tidningens kultursida, så ägaren – major Wahlgren – lade temporärt ner kulturredaktionen. Även detta enligt Guillou, som man förvisso alltid bör ta med ett par nypor salt. Boken i sig är en geopolitisk uppgörelse lätt förklädd till roman, och den har sina poänger som samhällsvetenskapligt studiematerial.
■ ■ ■
När jag läser Hanna Nordenhöks nya roman, ”Det underjordiska biblioteket”, stöter jag på en elegant turnering. Det sker mot slutet, när huvudpersonen pratar med sin intellektuelle pappa på telefon. Han sitter i sitt bibliotek Malmö och läser Antonio Gramsci på fyllan:
– ”Den gamla världen dör och den nya kämpar för att födas. Nu är monstrens tid.” Ganska på pricken, inte sant? Om den gode italienaren nu menade att monstren finns i oss själva. Fenomeni morbosi. Även om nu den engelska översättningen...
Hon orkade inte höra på hans utläggningar.
■ ■ ■
Och så besparar hon fiffigt oss petimätrar till Gramsci-läsare en djup suck. Den där formuleringen om monster ser man ju allt oftare nuförtiden, av uppenbara skäl. Det är bara det att den är mindre slagkraftig i original:
”La crisi consiste appunto nel fatto che il vecchio muore e il nuovo non può nascere: in questo interregno si verificano i fenomeni morbosi piú svariati”.
En mer direkt översättning hade alltså varit: ”Krisen består just i det faktum att det gamla dör och det nya inte kan födas; det är i detta mellanrum som en stor mängd morbida symptom uppstår”.
Inte lika klatschigt, eller hur? Efterforskningar ger vid handen att det antagligen är den ständige Slavoj Zizek som är upphov till den förkortade och betydligt mer poetiskt suggestiva versionen. Det visste säkert den gamla pappan i biblioteket och alltså även Nordenhök. Vackert så.
■ ■ ■
I högen för nyinkommet ligger för övrigt Zizeks ”Liberal fascism” (Fri tanke förlag), där han i kapitlet ”Donald Trump som gramscian” inleder med att återgå till originalcitatet. Tesen här är att det är kapitalismen som faller sönder och den socialistiska ordningen som inte kan födas – vilket ger upphov till sjukliga symptom såsom teknofeodalismen.
■ ■ ■
Ännu har jag inte sett den amerikanska tv-serien ”The Shards”, som bygger på Bret Easton Ellis roman med samma namn (jag recenserade den svenska översättningen 2023). Men jag tänker på det 1980-tal han skildrar och börjar grubbla kring decenniedrogerna. Alltså de droger som kan symbolisera epokerna. Jag tänker såhär:
1950-tal: benzedrin
1960-tal: lsd
1970-tal: cannabis
1980-tal: kokain
1990-tal: ecstacy
2000-tal: ayahuasca
2010-tal: meth
2020-tal: trocadero zero
2030-tal: arsenik
■ ■ ■
Diskutera.
■ ■ ■
Slutligen kan jag tipsa om en nyinkommen bok i genren cosycrime. Mysrysare hette det väl förr, men okej. Eftersom bokläsare älskar att läsa om böcker och bokläsare så lär väl Kristina Appelqvists nya serie om Hillmans bokförlag – ”Årets roligaste bok” heter den – falla på läppen. Det handlar om ett litet förlag i Lund: en uppfriskande avvikelse från den extremexploaterade Det lilla bageriet/pensionatet/kaféet/hönseriet vid kusten-spåret. Lund är väl för övrigt den svenska stad som har flest förlag per capita, men ett fiktivt förlag får nog rum.
■ ■ ■
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.
1. Per Svensson: ”När jag dog”
Albert Bonniers förlag, 215 sidor (1)
Journalisten och författaren som avled förra året skriver en essäistisk runa över sitt eget liv.
2. Isabella Nilsson: ”Om varmhållning av levande döda”
Ellerströms, 122 sidor (2)
Ett års anteckningar som rymmer lekfulla partier, kloka diktanalyser och litterära resonemang.
3. Lennart Sjögren: ”Vi är en vi är många”
Albert Bonniers förlag, 48 sidor (4)
En ny samling skarpögda dikter som skenbart enkelt talar om hopp och förändring.
4. Sven Olov Karlsson: ”Travers”
Albert Bonniers förlag, 541 sidor (5)
Storartat litterärt reportage där sjutton invånare från bruksorten Norberg får komma till tals.
5. Tone Schunnesson: ”Ultravåld”
Norstedts, 442 sidor (6)
Skratt, skönhet och en smutsig coolhet präglar romanen om familjekonflikter på ett Skåneslott.
6. Wera von Essen: ”Mödrar och män”
Polaris, 200 sidor (8)
Åtta noveller om människor som på ett eller annat sätt lever utanför den samhälleliga ordningen.
7. Johannes Heldén: ”Modern mytologi”
Albert Bonniers förlag, 110 sidor (9)
En av den svenska lyrikens mest distinkta röster skriver stämningsfull sf-dikt.
8. Hanna Nordenhök: ”Det underjordiska biblioteket”
Wahlström & Widstrand, 178 sidor (ny)
Atmosfäriskt om en läkare som reser genom ett öde, pandemidrabbat Sverige för att bränna sin pappa.
9. Valeria Luiselli: ”Början Mitt Slut”
Övers. Niclas Nilsson. Rámus förlag, 392 sidor (10)
Ett av de stora unga namnen från Mexiko/USA skriver svindlande om kvinnor – och fiktion.
10. Madame Nielsen: ”Lamento”
Övers. Jonas Rasmussen. Ersatz, 176 sidor (ny)
Omvälvande roman som behärskar den svåra konsten att återge en kärlekshistorias hetta och kaos.
Tio DN-kritiker väljer
Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 20 maj. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Åsa Beckman, Jan Eklund, Ingrid Elam, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Jonas Thente, Gabriel Zetterström och Malin Ullgren. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur
Få mer kultur med våra nyhetsbrev
• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.
Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.