Det kan vara en av de mer minnesvärda händelser inom svensk politik någonsin. Sverigedemokraternas Peter Lundgren sitter i en liten studio, med två glas jordgubbssaft framför sig och ett allvarsamt uttryck i ansiktet. Det är EU-valvaka 2019, och medverkar i sändningen gör även partiledaren Jimmie Åkesson.
Kollegorna vill såklart prata politik, men tittarnas fokus ligger på något annat. Framför Lundgren och Åkesson står nämligen en, hur ska vi uttrycka oss, oblyg chipsskål. Den tycks vara fylld med precis alla kolhydrater i hela världen: Heta ostkrokar, dillchips. Aftonbladet kallar skålen en ”jättesnackis” och fastslår att den innehåller ”minst fyra sorters chips”. Ingen vet vad kollegorna säger till varandra under sändningen, alla tittar på bordet.
Givetvis kan man påstå att denna chipsskål är helt irrelevant 2026. Men tvärtom säger den något om vart Sverigedemokraterna var på väg 2019, och vilka problem partiet har i dag. De vill vara så otroligt många saker samtidigt.
Han bjuder in till fest, sås och grillkorv, med sin rumänske granne Gerta
Ta bara det första avsnittet av “Vem kan styra Mauri?” från tidigare i somras. Jimmie Åkesson möter upp Mauri Hermundsson i stråhatt och fruktig skjorta. Inom två minuter har han visat en tavla som hänger i sitt vardagsrum, och föreställer en rad lättklädda kvinnor som kysser varandra. Han bjuder in till fest, sås och grillkorv, med sin rumänske granne Gerta. Åkesson avslöjar att han älskar låten ”Vi kan gunga” med Jimmy Jansson, säger sig uppskatta både katter och invandrare, konstaterar att han ”inte är intresserad av politik över huvud taget”.
Det har alltid funnits ett behov av att vara bred hos Jimmie Åkesson, vilket gäller för alla andra partiledare också.
Men något har börjat tippa över. Tidigare i år berättade Åkesson att han drack ”sex öl” innan han träffade Ulf Kristersson första gången och att ”man inte kan lita på människor som man inte har sett berusade”. I ett klipp från Hallands nyheter besöker Åkesson Håstensgrillen i Varberg. Han löper med fingret över menyn, överväger att beställa rätten “Gyros mountain” och pratar nästan ingen politik alls.
I ett inlägg på Instagram står Jimmie Åkesson och kisar statsmannamässigt i kava
Låt oss kort flika in en teori här. Ju mer kebab och grill din valkampanj innehåller, desto mer ideologiskt förvirrat är ditt parti.
Åkessons lättsamheter i media fortsätter. I P3 får han frågan ”Är det så fel att dejta en vänsterpartist?” och svarar nej. På frågan: ”Är det så fel att en statsminister är troende muslim?” svarar han också nej.
Hela Sverigedemokraterna har egentligen utvecklat ett förbryllande symbolspråk 2026. I ett inlägg på Instagram står Jimmie Åkesson och kisar statsmannamässigt i kavaj. En Saab med orden “SD2026” har redigerats in under partiledaren, bakom bilen syns ett gåtfullt och växande eldmoln. Stridsplan flyger vid Åkessons sida, en dalahäst är placerad på ett berg längre bort. Någon i kommentarsfältet skriver: ”Förklara gärna bilbomben?”
SD beskrivs ibland som ett innehållslöst parti, men i dag tycks de tro på precis allt. De är invandringskritiska om du vill, öppensinnade om du behöver det. De är både röda och blåa. De är både stråhatt och kostym, både snälla och kompromisslösa, både gycklare och gränsvakt.
Kanske har partiet anlänt till någon form av ändstation för alla rödmålade stugor
Givetvis har det varit en framgångsrik strategi hittills. Nya siffror från Expressen visar att Sverigedemokraterna är det största partiet på högersidan med 19,3 procent. Men är det så imponerande, om vi ska vara ärliga? Borde inte partiet som gillar allt, partiet av grill och gyros, ha åtminstone dubbelt så höga siffror? För första gången på femton år riskerar SD att inte öka i nästa val enligt SVT.
Kanske håller de på att bli alltför folkliga. Kanske har partiet anlänt till någon form av ändstation för alla rödmålade stugor, alla plättjärn, alla hemtrevliga utvisningsbeslut och alla grillbrickor.
Det är såklart lätt avfärda klipp i sociala medier, frågestunder i P4 och TV-program som betydelselöst socker. Men samtidigt kan nöjeskultur avslöja helt nya former av osäkerhet bland makthavare.
Och kanske är inga mer förvirrade än Sverigedemokraterna just nu. Partiet har dominerat svensk politik de senaste femton åren, men tycks inte veta vart de ska bege sig. De rotar runt med handen i chipsskålen från 2019, och hittar inga tydliga besked. Bara mer kolhydrater.