Norge sörjer kung Harald. På torsdagen strömmar hälsningar från norska idrottare in.
Han beskrivs ”idrottskung” – han fanns alltid på plats under OS och andra mästerskap.
Och på sin egen meritlista hade han ett VM-guld och tre OS: 1964, 1968 och 1972. Precis som sin far kung Olav skörade han framgångar som seglare.
Den dåvarande kronprinsen blev som bäst åtta i OS, i klassen soling, sex placering bakom det svenska silverlaget.
– Det är klart att det var lite speciellt att möta en kunglighet, men i slutändan spelade det ingen roll ute på vattnet, säger Bo Knape som var en del av det svenska laget 1972.
Den svenska reserven Carl-Gustaf Piehl hade några år tidigare blivit kompis med den norska kronprinsen genom Sveriges motsvarighet Carl Gustaf.
Piehl minns en fantastisk seglare och en ännu bättre vän.
– Det är ju väldigt tråkigt det som har hänt, men det har varit på gång ett tag. Det var en otroligt fin man. Verkligen sina vänners vän och otroligt generös, säger Piehl som firade flera av kung Haralds födelsedagar i Norge.
Hur upplever du att hans seglingskarriär har blivit ihågkommen?
– Den är vedertagen, med VM-guld och OS. Han var helt otroligt duktig och var ju faktiskt favorit till att vinna OS 72. Då var han i toppform.
Hur var det för seglingen att ta emot en kunglighet?
– Det är inte alls ovanligt i seglingen. Vi hade kung Jean Carlos och kung Olav, det är många som varit duktiga seglare. Man gör ju ingen skillnad på dem. Det är ingen som går fram och tar bilder, det är lite känsligt med kungligheter.
Genom seglingen vistades kung Harald ofta i Sverige.
I OS-seglaren Pelle Pettersons familj går det inte att glömma gången då kronprins Harald prompt skulle bo hemma hos Pettersons inför en tävling i Kullavik 1977.
– Det var roligt och visar kanske vilken typ av person han var. Han sov typ i ett barnrum hemma hos oss. Och lagade mat med oss och bara hängde. Det var ingen kungalik stil, säger Cecilia Petterson, dotter till Pelle Petterson, med ett skratt.