En ny uppdatering om kung Haralds hälsotillstånd kommer på måndagen den 2 mars, enligt norska kungahuset.
Foto: Thomas Fure/NTB/TT
Hela Norges ”bestefar”
Turbulent sista tid på tronen
・Uppdaterad:
Med valspråket ”Allt för Norge” ledde Harald V landet sedan 1991 – och går till historien som den förste norskfödde prinsen på 567 år.
Den sista tiden på tronen var turbulent, präglad av en lång rad skandaler som sargade norrmännens förtroende för kungahuset.
Kung Harald V föddes 1937, som son till kronprins Olav och svenska prinsessan Märtha. Med Harald fick Norge sin förste norskfödde prins sedan 1300-talet, då pappa Olav var dansk prins från början.
Harald tillbringade sina första år på gården Skaugum i Asker. Blott tre år gammal tog hans liv en dramatisk vändning när Nazityskland i april 1940 överraskande invaderade Norge.
Kungafamiljen, regeringen och stora delar av stortinget flydde hastigt med tåg från Oslo. Samma natt tog sig svenskfödda Märtha över gränsen till Sverige med barnen och sedan vidare till USA. Haralds pappa och farfar – Olav och kung Haakon VII – fick inte fly genom Sverige, då den tyskvänlige svenske kungen Gustav V sade nej.
När Tyskland kapitulerade i maj 1945 kunde kungafamiljen återvända till Norge. Vid återkomsten till Oslo möttes åttaårige Harald och hans familj av ett hav av människor som segerrusigt välkomnade dem hem.
Foto: Heiko Junge/NTB/TT
Tolv år senare blev Harald, då 20, kronprins när kung Haakon VII avled.
Vid sidan av de kungliga plikterna var han en begåvad seglare. Han tävlade för Norge i sommar-OS 1964, 1968 och 1972, och så sent som 2005 vann kungen med besättning Europamästerskapet i havssegling.
I augusti 1968 stod bröllopet i Oslo domkyrka med Sonja Haraldsen – senare drottning Sonja – dock efter visst motstånd från pappa Olav, som uppges ha tvekat kring sonens äktenskap med en icke-kunglig. Paret fick två barn: prinsessan Märtha Louise 1971 och kronprins Haakon Magnus 1973.
När kung Olav V insjuknade våren 1990 tog Harald över funktionen som statschef. Olav avled året därpå, i januari 1991, och Harald blev kung.
De sista åren vid tronen blev turbulenta. I början av 2024 insjuknade kungen under en semester i Malaysia och fick en pacemaker inopererad.
Samma år gifte sig dottern Märtha Louise med den skandalomsusade, självutnämnde ”schamanen” Durek Verrett – och bonusbarnbarnet Marius Borg Høiby, son till kronprins Haakons fru Mette-Marit, greps misstänkt för misshandel av en flickvän.
Ibland är helt enkelt livet väldigt svårt, sade kung Harald i oktober 2024.
Foto: Lise Åserud/NTB/TT
2025 svällde brottsutredningen mot Marius Borg Høiby och i början av 2026 briserade ännu en skandal, då dokument från utredningen om sexförbrytaren Jeffrey Epstein avslöjade att kronprinsessan Mette-Marit haft betydligt mer intensiv kontakt med Epstein än vad som tidigare varit känt. Hon fick offentligt be om ursäkt till norska folket.
Skandalerna har fått norrmännens förtroende för kungahuset att rasa. Men stödet för kung Harald förblev intakt in i det sista.
Fakta: Kung Harald
Dåvarande prins Harald föddes på gården Skaugum i Asker den 21 februari 1937, som son till kronpris Olav och svenskfödda kronprinsessan Märtha som aldrig hann bli drottning innan hon avled 1954.
Haralds far, kronprins Olav som senare blev kung Olav V, föddes i Danmark och kom till Norge efter unionsupplösningen med Sverige 1905, då Olavs pappa blev kung Haakon VII av Norge.
När Harald föddes hade Olav och Märtha redan två flickor, prinsessorna Astrid och Ragnhild, men fram till 1991 fastslog den norska grundlagen att bara män kunde ärva tronen.
Efter studentexamen i Oslo utbildade sig Harald inom det militära, men låg även några år vid Oxford där han 1960–1962 studerade statsvetenskap, historia och nationalekonomi.
1968 gifte han sig med blivande drottning Sonja och fick barnen Märtha Louise och Haakon.
1991 blev Harald Norges kung efter faderns frånfälle.
Han fick fem barnbarn: Maud Angelica Behn, Leah Isadora Behn, Emma Tallulah Behn, prinsessan Ingrid Alexandra och prins Sverre Magnus, samt bonusbarnbarnet Marius Borg Høiby.
Källor: Norska kungahuset, NE