The Jayhawks
Sanctuary Park
SHAM/Thirty Tigers
ROCK Musikvärlden är lite förenklat uppdelad i två grupper. Den ena är besatt av framgång och siffror. Den andra, där de flesta artister lever och arbetar, är mer grå vardag där det är svårt att få ihop ekonomin. Belöningen finns inte på Spotify utan möjligen i att få fortsätta försörja sig på musik, hur bistra villkoren än blir och är. Det är lättare att tycka om den senare skaran. Och det råder ingen tvekan om var The Jayhawks hör hemma. Som Gary Louris sjunger i låten ”Hands upon the wheel”: ”We don’t mean nobody harm, we ’re just living our lives doing the best we can.”
De gamla och mest älskade skivorna med kvartetten från Minneapolis påverkar alltid ens vilja och förmåga att ta ett nytt album. Titlar som ”Tomorrow the green grass” och ”Rainy day music” står i vägen. Når de upp dit igen? Går det ens? Svaret är alltid nej. Men spelar det någon roll? Stämsången och melodierna är en vän som inte får dö och försvinna.
På ”Sanctuary Park” återförenas gruppen med producenten Bob Ezrin som de arbetade med på albumet ”Smile” från år 2000. Han är kanske mest känd för att ha delat studio med Alice Cooper, Kiss och Pink Floyd. Hur det märks vet jag inte. Jag är fullt upptagen med att följa med i hur Gary Louris skriver sina låtar. Att de fortfarande kan vara ganska förtrollande beror på att de från början kändes närmare Louris ålder i dag, 71 år, än 22. Det finns ingen ny ”All the right reasons” här. Men få vårdar sina vuxna vintermelodier bättre än The Jayhawks. Det skulle i så fall vara Neil Finn i Crowded House.
BÄSTA SPÅR: ”Keeping our heads above water”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik