Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Som far, morfar och make kan jag bara ana något av er smärta. Som landets kung känner jag med var och en av er”.
Då bryts rösten på kung Harald V, om än bara för en kort stund. Det är den 21 augusti 2011, en månad efter terrordådet på Utöya. Norge har utlyst en nationell sorgedag för att hedra de som dödades av Anders Behring Breivik. Namnen på offren läses upp.
Och ögonblicket när kung Harald talade har etsat sig fast i Norge.
Efteråt berättade Eskil Pedersen, som var ledare för ungdomsförbundet AUF som förlorade 69 deltagare och ledare i massmordet, hur han rördes till tårar av talet.
”När kungens röst bröts började jag verkligen gråta. Och det gjorde många med mig.”
Talet har nämnts otaliga gånger i norska medier, och hur bortgångne kung Harald har agerat vid kriser är en tung orsak till hans popularitet, visar mätningar.
När Norge enas kring något så görs det ordentligt. Från grannlandet sneglar vi, ibland med viss förvåning, på det intensiva och massiva flaggviftandet under 17 maj. Borde vi fira svenska nationaldagen mer? Eller hysterin med rodden, när Norge visade hela världen hur man hyllar ett landslag under sommarens fotbolls-VM.
Och de har slutit upp bakom Harald. Den norska kungaexperten Tor Bomann-Larsen har förklarat för Aftenposten att en kung generellt sett blir mer populär med åren. Ju längre en kung eller drottning sitter på tronen desto större bevis är det på pliktkänsla, något som många värdesätter.
Men i februari visade en mätning det lägsta stödet för monarkin som mätinstitutet Norstat, för public servicebolaget NRK, någonsin uppmätt. Då stormade det rejält kring hans svärdotter, kronprins Haakons fru, Mette-Marit. Det framkom allt fler detaljer om hennes intensiva kontakter med den dömde sexförbrytaren Jeffery Epstein. Och hennes son, ”bonusprinsen” Marius Borg Høiby som greps misstänkt för övergrepp, våldtäkt och misshandel. Han skulle senare, i mitten av juni, dömas till fyra års fängelse för bland annat två våldtäkter efter en av de mest uppmärksammade rättegångarna i landets historia.
Domen har ännu inte vunnit laga kraft. Bonusprinsen har överklagat och är häktad med fotboja på kungliga residenset Skaugum.
Raset drabbade dock inte Harald överhuvudtaget.
Han fick 9,2 på en skala upp till 10 på frågan hur väl han representerar kungafamiljen. Trots all uppmärksamhet kring familjemedlemmar och kritik mot hovet har stödet för honom inte vacklat.
Harald har också varit uppskattad för sin humor. I september 2017 råkade norska NTB felaktigt rapportera att kungen var död. Artikeln sändes ut till nyhetsbyråns kunder – medier – och publicerades på sajterna. Nyhetsbyrån beklagade och bad om ursäkt för för misstaget.
Själv kommenterade Harald i efterhand artikeln i samband med en middag:
”Ryktet om min bortgång är betydligt överdrivet – även om landets redaktioner fick ett lite annorlunda intryck i september. Den enda som gett sig ut till de eviga jaktmarkerna ikväll är nog älgen som snart serveras”, sade han enligt norska medier.
Ett annat exempel på hans popularitet inträffade 2024. I samband med en resa till Malaysia blev Harald sjuk. 100 000 norrmän satt böjda över sina telefoner för att följa hans flygresa hem till Norge via flygappar, enligt NRK.
Därefter har rapporteringen om hans försämrade hälsoläge fortsatt. Under torsdagen sände medier långa extrasändningar. Om familjemedlemmar som samlades på Rikshospitalet, politiker som ställde in sina program och återvände till Oslo, svenska kungafamiljen som framförde sina hälsningar. Det växande blomhavet utanför slottet. Allt fler människor som samlades.
Sedan kom beskedet – och nu är han borta.
Norrmännen är överens. De älskade sin kung, oavsett vad de andra familjemedlemmarna gjorde.