Tour de ski blev en rejäl plump i protokollet för Frida Karlsson den gångna säsongen. Svenskan kom dit som en av de stora favoriterna att ta hem segern, men var inte ens nära.
En stor del av anledningen till det? En hälskada som vägrade ge med sig.
Artikeln i korthet
Inför de två sista etapperna på touren berättade Karlsson om problemen som hon har tampats med länge.
– Jag har konstiga fötter alltså. Jag var hos någon expert som hållit på med det här i 30 år och bara: ”Oj! När jag såg dina fötter... det var det sjukaste jag sett”. Jag är väl inte född med de bästa förutsättningarna just på fötterna.
På vilket sätt ser din fot sjuk ut?
– Ja... någon gång ska jag göra en 3D-print och skapa en staty av min fot där hemma. För just nu är den bara en himla pain in the ass.
Frida Karlssons skam under ceremonin: ”Måste jag ta fram dem?”
Det projektet slapp Karlsson ta tag i själv.
För under tiden mellan Tour de ski och OS fick hon bukt med hälskadan och kom till Italien i knallform. Karlsson tog två individuella guldmedaljer och ett silver i stafetten och blev mästerskapets stora drottning.
För det förärades hon i somras med Victoriapriset som delades ut i Borgholm på Öland.
Enligt tradition får vinnarna av Victoriapriset lämna ett bestående avtryck i den öländska orten. Alla vinnare får antingen sina händer eller fötter avgjutna och den betongplattan läggs sedan till i utställningen ”Victory” i Kay Wieståls park.
För Karlsson var det fötterna som gällde.
Trots att hon själv var lätt motvillig.
– Jag kände: måste jag ta fram dem här? Det stod jättemycket folk runtomkring, säger Karlsson och skrattar.
– Men jag plockade fram dem, odjuren.
Hur blev resultatet då?
– Det blev väl... alltså, jag har ju så höga fötter. Ovanligt höga fötter. Så det man ser i avgjutningen är liksom tårna och hälen bara.
Det låter som att du beskriver ett klövspår?
– Ja, det kan man säga.