One night only
Betyg: 2
BIO. KOMEDI. USA, 2026. Regi: Will Gluck Med: Callum Turner, Monica Barbaro, Molly Ringwald, Julia Fox, Maya Hawke, LeVar Burton. Barntillåten. Längd: 1.42.
Camilla Larsson är filmkritiker på kultursidan.
Vi är i New York i något slags nära framtid. Sedan tre år tillbaka är det förbjudet att ha utomäktenskapligt sex (fortfarande en ”grej” i det religiösa amerikanska samhället) – förutom under en speciell kväll och natt varje år. De sensorer som medborgarna har i sina armar växlar då från rött till grönt och det är fritt fram att ligga hej vilt. Kvällen blir en intensiv jakt på rätt – eller vilken som helst – sexpartner. Owen (Callum Turner) är en pizzabagare vars flickvän annonserar att hon vill prova på en het granne och tycker att den stele Owen borde göra något liknande. Allie (Monica Barbaro) är en reklamjingelsångerska, med fantastisk röst och scenskräck, som söker ”den rätte”. Deras vägar korsas såklart ett antal gånger allt medan tillvaron sätter ett oräkneligt antal käppar i hjulet för dem.
”One night only” hade kunnat bli en bitande satir om ett USA som går mot ett ”Handmaid’s tale”-liknande scenario. Men snarare känns filmen som att den faktiskt propagerar mot utomäktenskapligt sex. Och att sexförbudet kanske ändå har sina poänger.
I en romantisk komedi är kemin mellan huvudpersonerna viktigast. Här slår det inte gnistor direkt – det är snarare inte alls svårt att köpa att detta par lätt skulle kunna avhålla sig från sex ett år, om de blev tillsammans. Monica Barbaro har definitivt ”det” och klickar mer med andra snubbar hon stöter på under kvällen, medan Callum Turner har en typ osexig idrottskilles utstrålning. Att dialogen bara är fegt smårolig gör inte det hela direkt hetare. (Det säger något att filmen är barntillåten i Sverige, men barnförbjuden i USA.)
Inbäddat innehåll
Regissören Will Gluck (som lyckats bättre i titlar som ”Easy A” och “Anyone but you”) har blivit för mesig. Och då hjälper det inte att klämma in ett gäng populärkulturellt kända namn i små biroller. Molly Ringwald är för övrigt kul som Owens mamma. Det är heller aldrig tråkigt att vistas i ett väldigt snyggt filmat New York såklart.
Det är inte ett bra betyg att en romcom mest lämnar efter sig ett antal teoretiska frågor: Var går sexgränsen för att sensorerna ska larma och polis rycka ut? Om man har 364 andra dagar på sig att ragga inför den 365:e, varför är då så många singlar desperata denna enda dag? Varför verkar de flesta ändå rätt okej med lagen? Varför är protesterna inte större än några klistermärken och en svartklubbsfest? Eller är själva satiren att vi människor blivit så lama? Jag har i alla fall ett nytt mål för nästa NYC-resa: en viss röd fyr, med en viktig roll i handlingen.