Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
De belägrade städerna har olika namn, men de är skådeplats för samma klaustrofobiska mardröm. Leningrad, Sarajevo och Mariupol delar en sammantvinnad erfarenhet av staden som kollektiv arrest, där vägarna leder i cirklar eller mot stadens mitt, där svält råder innanför murarna och död råder utanför.
För Péter Nádas hette denna plats Budapest. Under den ovanligt kalla krigsvintern 1944 omringade sovjetiska och rumänska trupper den stad som sedan mars det året ockuperats av nazisterna och deras ungerska medlöpare, Pilkorsarrörelsen. Artillerield, flyglarm och strider ovan och under jord präglade tillvaron, medan stadens invånare sökte skydd både från de angrepp som kom utifrån, de utrensningar som pågick främst bland stadens judiska befolkning och den svält som inte gjorde skillnad på vare sig religion eller partitillhörighet. Yxor var eftertraktade eftersom man med dessa kunde hugga det frusna köttet från hästar som låg stupade längs gatorna.