INSÄNDARE. Det rationella vore att satsa allt på att utveckla globala lösningar för nettonollutsläpp. Det behövs lösningar som en stor majoritet vill ha och som den lilla minoritet som inte bryr sig om klimatet också kan acceptera, skriver Vide Karlsson.
Vi blev tillsammans hela 50 000 medborgare som i söndags tågade genom Stockholm, enade i vår vilja till en långt mer ambitiös klimatpolitik i Sverige.
Bland den minoritet som faktiskt motsätter sig en mer ambitiös politik i dag är oftast det vanligaste argumentet att Sverige står för en minimal mängd av världens utsläpp och vi ligger hur som redan långt framme, jämfört med många andra länder.
Detta påstående är helt sant, men också helt irrelevant, om vi vill hitta en väg framåt där vi lyckas begränsa klimatförändringarna.
Skulle alla världens invånare genom ett trollslag få konsumera med lika stora utsläpp som genomsnittssvensken skulle vi på många sätt ha en bättre värld, men inte lägre koldioxidutsläpp.
Den stora utmaning som vi behöver våga ta oss an är i stället hur vi kan kombinera innovation och livsstilsförändringar så att vi kan transportera oss, äta, bo och konsumera på sätt som ger nettonollutsläpp.
Den stora majoriteten av oss förstår att det inte finns något status quo-alternativ. Klimatförändringar kommer att påverka våra förutsättningar att äta, resa, bo, konsumera och leva.
Därför vore det rationella att våga prova, satsa på att utveckla och hitta hur vi på samhällsnivå implementerar globalt skalbara lösningar för nettonollutsläpp. Det behövs lösningar som en stor majoritet vill ha och som den lilla minoritet som inte bryr sig om klimatet också kan acceptera. Först då tänder vi hopp i klimatfrågan.
Vi vet att även om bara de länder som skrivit under för att nå nettonollutsläpp till olika årtal framöver lyckas med detta så är det en skillnad mellan 1 och graders uppvärmning. Om det finns utprovade vägar för att lyckas kommer det kunna göra enorm skillnad för både våra egna och våra barns livsförutsättningar.
Till denna kamp vill jag ge en ny text till en sång som många av oss bär i våra hjärtan:
Den blomstertid ej kommer, med lust och fägring stor
Nu nalkas hettans tider, där lyckan ej vill gro
Där väder som oss plågar, det kommer om vartan
och arter som vi kände, de dog och försvann
Därför må vi besinna, vill vi den vägen ta?
om inte, skrid till handling, låt icke tiden dra.
Vi kommer se uppvärmning, vad än som vi nu gör.
Men skador och vart gradtal, har vi ett ansvar för.
De stora utmaningar som ligger i vår väg
de kan vi övervinna om modet vårat bär …
Att privat och politiskt, agera för en värld
där allt nytt som vi skapar, ett enda syfte när.
Att var och en ska finna, ett gott liv på vår jord,
som är hållbart för allt liv, som lever på vårt klot
Jag är blott en förälder, men tillsammans är vi mer
och sluter vi oss samman kan stora saker ske!
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare