Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
När Socialdemokraterna vill återförstatliga verksamheter av alla slag talar de ofta om att ”ta tillbaka kontrollen”. Det senaste exemplet på socialdemokratiska kontrollambitioner är en kommunal restaurang på Södermalm i anslutning till ett storkök som lagar mat åt äldre. Måltiderna ska följa kommunens policy för hållbarhet och näringsinnehåll.
Jag tänker osökt på förra gången kommuner gav sig på att driva restaurangverksamhet. De så kallade folkrestaurangerna, som hade monopol på att få servera arbetarklassen mat och stärkande dryck, hade enligt en samtida statlig utredning som främsta kännetecken att de inte fick ha ”ambitionen att erbjuda en mer festlig tillvaro”.
Med det rödgröna styrets ogina inställning till äldres möjlighet att få dricka vuxendrycker lär det inte bli festligare nu.
Med tanke på dagens rödgröna styres ogina inställning till äldres möjlighet att få dricka vuxendrycker till sina hållbara måltider lär det inte bli festligare nu.
Kommunerna har i vanliga fall sedan länge lämnat restaurangverksamheten åt andra, av mycket goda skäl. Dessa skäl gör dock att den kommunala och sedermera statliga krogverksamheten på 1900-talet har ett och annat att lära oss om det här med politik och kontroll.
På de kommunala krogarna var mat obligatoriskt för att få dricka ett begränsat antal supar. Detta för att få arbetarklassen att äta ordentligt och inte dricka så mycket.
Resultatet blev helt omvänt. De strikta reglerna kringgicks med kända tricks. I större städer uppstod krogrundan, där man helt enkelt gick från ställe till ställe för att dricka mer än tillåten ranson.
Samtidigt sjangserade matkulturen, eftersom det blev ekonomiskt klokt att snåla på mat som få ville äta. Obligatoriska rätter bars in och ut mellan kök och gäster, inte sällan garnerade med den förra gästens fimpar, på ställen som snabbt blev tillhåll för den som ville supa.
När politikerna bestämmer allt, har de inte kontroll över någonting.
Under och efter andra världskriget fick de då förstatligade krogarna ett annat problem – de kunde inte fräschas upp eller byggas om på grund av ransonering och krångliga regler. Staten hindrade alltså sig själv från att renovera sina egna krogar.
När reglerna väl rivits upp hann staten renovera krogarna för dyra pengar lagom tills motboken avskaffades och kundunderlaget försvann. Sedan försökte staten med striptease och cigarettflickor locka nya kunder till sina tomma lokaler– en kortlivad succé för en döende verksamhet. Inte ens statliga hamburgare i kedjan Clock kunde hindra att tiden var slagen.
Ta tillbaka kontrollen, säger Socialdemokraterna. Men vi vet från historien att när politikerna bestämmer allt, har de inte kontroll över någonting.